Lagom till Rosh Hashana och Yom Kippur började jag undra vad jag vill med mitt bloggande och vad min motivation för bloggandet är.
Från början triggade bloggen mig att lära mig mer om noachidisk judendom, men nu känner jag mig fast rotad i de sju bud som Gud gav människan i begynnelsen och repeterade på Sinai. Definitivt monoteist som bara kan be till den ultimata kraft som förmått skapa allt.
Jag har ett hopp om att jag satt noachidisk judendom på den Svenska religiösa kartan. Bloggen ligger kvar och någon gång behöver den få länkarna uppdaterade, men jag har idag inget mål med bloggen och ingen motivation för den. Därför ligger bloggandet på is på obestämd tid.

/ Niklas

Annonser

Så var det Yom Kippur, försoningsdagen för alla judar. Det var på denna dag som prästen i templet gick in i det heligaste av templet och bringade försoning med Gud för Israels folk. Idag har jag förstått att det för judar är en fastedag då man går på gudstjänst i synagogan och fokuserar på omvändelse från synd, teshuva.

Men vad gäller för oss icke judar?
Rabbi Yoel Schwartz skriver i ”Noahide Commandments” (http://www.okbns.org/pdf/Noahide_Commandments3_503107.pdf) att för noachider är Yom Kippur också en dag då man ångrar sina synder och vänder om, men att det inte är en fastedag för noachider.

Teshuva, ånger och omvändelse, är ett viktigt begrepp inom judendomen. Jag sammanfattar här några punkter om teshuva som jag hämtat från boken ”In Forest Fields. A unique guide to personal prayer” av Rabbi Shalom Arush. På sidan 219 beskriver han ”the SCAR treatment” för att göra Teshuva i fyra steg:
1) Sluta med det du gör som är fel.
2) Confess: Erkänn det som man felat i för Hashem.
3) Apologize: Be Hashem om förlåtelse. Be med uppriktig ånger.
4) Resolve: Be med intentionen att du inte ska upprepa samma sak igen. Be om starkare förtröstan, emuna, och kärlek till Hashem (ahava) för att klara av det. Gör en plan för hur du ska klarar av det.

I följande artikel från AskNoah.org betonas att i vanliga fall över hela året ska vår bön till Gud inte (mer än nödvändigt) kännetecknas av ständigt ältande av personliga brister: http://asknoah.org/faq/asking-forgiveness
Det står på många ställen i Bibeln att man ska tjäna Gud med glädje:

”En tacksägelsepsalm. Höj jubel till HERREN, alla länder!
Tjäna HERREN med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!
Besinna att HERREN är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och får i hans hjord.
Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacka honom, lova hans namn!
Ty HERREN är god, hans nåd varar i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte.”
Psa 100:1-5

Artikeln ovan från AskNoah berättar att Yom Kippur är en högtid för det judiska folket, inte för noachider.
Jag är väldigt glad för att Gud har givit mig och andra icke judar sju ganska enkla bud att följa, men samtidigt kan jag sakna gudstjänster och ritualer som ger uttryck för den andliga upplevelsen. Det enkla livet som noachid passar mig bra men jag har full förståelse för att det finns noachider som vill leva sitt liv mer så det liknar judisk livsföring.
Hur som helst, nästa högtid är det Succot och då föreslår Rabbi Yoel Schwartz att noachider kan göra mer. Idag ska jag be lite extra kring personliga förbättringsområden. Ett ljus brinner även här hemma (men inte som en mitzva) för att påminna mig om att denna dag är också den sjunde dagen i veckan.

/ Niklas

Nu är det Roch Hashana, det Judiska nyåret. Hur påverkar det mig som noachid?

Vad Rosh Hashana är framgår kort och bra här: http://www.chabadstockholm.com/templates/articlecco_cdo/aid/89372/jewish/Rosh-Hashana.htm

Jag känner inte till några bindande bud för noachider som rör att fira religiösa högtider, men firar man (religiöst) andra religioners/kristendomens högtider riskerar man bryta budet mot avgudadyrkan. Därför är det naturligare för mig som noachid att fira judendomens högtider.

Men hur ska jag fira? Jag har ingen Rabin att ta råd av och min situation är att jag är skild och har min dotter boende hos mig var annan helg. Idag är jag själv. Hade jag haft familj hade det nog varit annorlunda.

Idag på Rosh Hashana dömer Gud mig och resten av världen. Gud avgör vilka som får leva ett år till och hur våra liv blir nästa år.

Jag började därför dagen med att be från psaltaren. De psalmer jag bad har i o f s ingen koppling till Rosh Hashana, men handlar mer om försoning. Jag bad Rebbe Nachmans ”general remedy”.

Jag arbetar idag, men i kväll har jag inte bokat in något annat än att jag ska be och läsa om teshuva (att vända om från synd och försonas med Gud).

Två personliga områden har jag beslutat mig för att jag under det kommande året ska arbeta mer med. Jag ska även ge pengar till välgörenhet idag. Både bön och att ge pengar till välgörenhet har, om det sker med ett uppriktigt hjärta, enligt Bibeln försonande effekter liknande de som djuroffren i templet hade. De är därför extra viktiga denna dag då Gud dömer mig, och dagarna fram till Yom Kippur, försoningsdagen.

Om drygt en vecka är det Yom Kippur, försoningsdagen. Då är tiden för försoning med Gud. Jag har hört (men kommer dock inte ihåg källan) vissa mena att den dagen är en försoningsdag inte bara för det Judiska folket och deras relation till Gud, utan att det är en särskild dag för försoning för hela mänskligheten.

En annan uppfattning jag stött på är att på Yom Kippur sker försoning mellan Israels folk och Hashem men att resten av mänskligheten kan få sina synder försonade särskilt vid Suckot senare i höst. Anledningen till den senare tolkningen är att Bibeln föreskriver att när det står ett tempel i Jerusalem då ska det där offras 70 tjurar varje Suckot för alla folks räkning.

Hur som helst. Nu är en tid då Gud (be-)dömer alla människor och det är därför lämpligt att ägna extra tid åt självrannsakan och för att göra planer för hur man positivt ska utveckla sina personliga förbättringsområden.

Shana tova (Gott nytt år)

/ Niklas

Shabbat/sjundedagsfirande för noachider är nog lite av ett känsligt ämne. Varken boken The Rainbow Covenant av Dallen eller The Path of the Righteous Gentile av Rabbi Clorfene and Rabbi Rogalsky tar upp ämnet, om noachider kan fira Shabbat.
Shabbatsfirandet är unikt givet till det Judiska folket, det påverkar Judars livsföring varje vecka och är en unik del i den Judiska identiteten.

Tidigare har jag stött på uppfattningen att noachider kan fira den sjunde dagen då vi inte är ålagda i Torahn att fira Shabbat. Men hur gör man det då?
Jo, det finns en guide från OKBNS (http://www.okbns.org/pdf/Seventh%20Day102307.pdf) som är riktigt bra men som ändå inte föll mig i smaken. Jag läser gärna på engelska, i stort sett dagligen, men att uppriktigt be från hjärtat det gör jag helst på Svenska.

Rabbi Cham Richman på Noahide World Center gör på 13 minuter upp med om och hur icke judar/noachider kan förhålla sig till Shabbaten och fira den sjunde dagen.
Rabbi Chaim Richman berättar att det finns en uppfattning i Talmud att icke judar inte ska fira Shabbat.
Shabbaten är given till det Judiska folket så att de är ålagda att vara observanta, att fira den enligt den Judiska lagen.
Ändå har Rashi skrivit att en Ger Toshav, en rättfärdig icke Jude som bor i Israel, bör fira Shabbat.
Rabbi Chaim Richman menar därför att det finns en koppling mellan Shabbat och icke Judar, meeen…
Den store Maharal, Rabbi Judah ben Bezalel Lowe 1525-1609, gjorde distinktionen mellan att vara observant och att göra något i åminnelse. Att fira Shabbat observant utifrån halaka/judisk lag, det är för det judiska folket, men att på något sätt markera att man minns att det är den sjunde dagen, det är avsett hela världens folk att praktisera.
Rabbi Chaim Richman föreslår att vi icke judar uppmärksammar den sjunde dagen, lördagen, genom att studera Torahn då, särskilt veckans text /Parsha.
Lördagen bör även innebära att man prioriterar att umgås med sin familj. Man kan även äta en festmåltid eller tända ljus.
Rabbi Chaim Richman föreslår även att man ber, särskilt böner med fokus på Guds återskapande kraft/rekreation och att man spenderar tid i naturen.

Kolla gärna själv in Rabbi Richmans föredrag. Det är värt att ses, särskilt som ämnet sällan står om i böcker.
http://noahideworldcenter.org/index.php?option=com_k2&view=item&id=225:the-universal-sabbath&Itemid=202

/ Niklas

För någon vecka sedan beställde jag ett par böcker från en stor svensk nätbokhandel, så nu väntar jag otåligt på leverans.
Den ena boken var The Noahide Code av Alan W Cecil. Den handlar om de sju noachidiska buden, men jag misstänker att den riktar sig främst till noachider som lämnat kristendomen. Ganska tidigt som jag blivit noachid lyssnade jag på massor med mp3-undervisning från Jews for Judaism och från Outreach Judaism/Rabbi Tovia Singer. Att beställa The Noahide Code kanske blir lite av en återblick för mig, men det är kul att den går att beställa från Svenska web-sidor till ett så bra pris. Jag är dessutom intresserad av den undervisning den har att ge om hur man praktiserar de bud som befinner sig i de sju kategorierna. Hoppas det är bokens huvudfokus.

Den andra boken är The Beginning of Wisdom av Leon R Kass. Den är en filosofisk betraktelse av 1 Mosebok.
Som noachid är Bibelns första bok extra spännande för alla personer i 1 Mosebok var noachider. Det Judiska folket hade inte uppkommit än och Torahn var inte given på Sinai. Ändå berör 1 Moseboks berättelser bud som inte bara är integrerade i Judendomen, utan även gäller hela mänskligheten.
Berättelsen om Kain och Abel berättar om förbudet att mörda. Berättelsen om Noachs bud från Gud om att inte äta djur som styckats levande, berättar om slaktmetoder. Budet att ha en god sexuell moral framkommer ex i berättelsen om Sodom. Det står även att Lot satt i porten i Sodom (1 Mos 19:1, 9), vilket antyder att Lot satt som domarne brukade göra, så vi ser att budet om att verka för ett fungerande rättsväsen var givet.
Så jag ser fram mot en bok som på över 700 sidor avhandlar lärdomar om människan från 1 Mosebok. Jag kanske inte plöjer igenom den men jag kommer plocka russin och gobitar ur den. Författaren är dock inte Rabin, utan en vetenskapsman med intresse för philosofi och ett par utmärkelser från Judiska organisationer.

/ Niklas

Det är den första i månaden Elul idag. Denna dag år 1313 före vår tidräkning gick Moses för andra gången ned från berget där han hade fått nya tavlor med budord. De första tavlorna slog han sönder 40 dagar tidigare när folket hade gjort en guldkalv som de tillbad. Treditionen berättar även att denna dag gick Mose upp igen i 40 dagar på berget och bad Gud om försoning för sitt folk. Om 40 dagar är det Yom Kippur, försoningsdagen. Någon vecka dessförinnan är det Rosh Hashana.

http://www.chabad.org/holidays/JewishNewYear/template_cdo/aid/4351/jewish/A-Brief-History-of-Elul.htm

Under denna månad är det extra angeläget att ransaka sig själv inför forsoningsdagen och göra personliga åtgärdsprogram för hur man ska arbeta med att leva mer enligt Torahns bud.

/ Niklas

 

Jag var till Oslo för tre veckor sedan. Det var slående hur treviga och gemytliga folk var!
Jag var upp till Regeringsbyggnaden och såg förstörelsen och utanför domkyrkan, där folk lade blommor. På de platserna var det många besökare som var djupt rörda. Det grep tag i mig med att se nallar, blommor, bilder och minneskort. Men en vecka efter dåden gick livet vidare och staden pulserade som vilken huvudstad som helst.

Jag besökte fyra museer på Bygdöy, varav Holocost senteret var ett. Mest gripen blev jag av den första bild och text jag stannade vid när jag kom in i utställningen. Det var en blond naken liten flicka på en sommaräng och texten berättade att hon blev skickad till koncentrationsläger och sin död tre år gammal. Bilden kunde varit av min mor eller min dotter i den åldern!

Runt en tredjedel av de Norska judarna blev skickade till sin död i koncentrationsläger. Jag förstod att många av de norska judarna överlevde genom att fly till Sverige. Det väckte mycket tankar till och minnen av min mormor från Västmanland. Hon berättade för mig att under kriget hände det vid flera tillfällen att ”luffare” från Norge på vandring mot Stockholm sov över i hennes pappas lada.

Det är inte länge sedan kriget. Det var samtidig som min far levde tryggt i Stockholm, mellan han var 3-8 år gammal. Det är inte konstigt att vissa judar inte alltid svarar på mail från icke judar. Hur vi icke judar byggt upp ett förtroende, historiskt sett? Det är inte länge sedan.

Det som hände bl a judar i Europa under kriget var en fruktansvärd ondska. Besöket på centret grep tag i mig väldigt starkt. Kanske syntes det på mig när jag kom tillbaka till entren. Det hade börjat regna och killen i kassan gav mig en regnponcho, gratis.

Fortfarande är judar en utsatt minoritet i Sverige. Jag tror det skulle vara bra om vi var fler noahider eller andra som var positivt inställda till judendomen, det judiska folket och Israel. Det får inte hända igen.
Var sak har sin tid. Det var skönt att efter besöket på Holocost centret gå på kontiki museet och byta sinnesstämning.

/ Niklas

Ett av de noachidiska buden är att man ska avhålla sig från avgudadyrkan. De noachidiska buden kan ses som kategorier där många bud på samma tema ingår. Att avhålla sig från avgudadyrkan är därför inte bara att man ska be till skaparen, Israels Gud.
Att avhålla sig från avgudadyrkan innebär bl a att inte delta i andra religioners verksamhet. I Bibeln finns passager som förbjuder andra ”andliga” företeelser såsom att tala med andar eller att spådomskonst där man försöker göra förutsägelser om verkligheten. Bibeln säger att man ska låta bli sådana saker, men den förbjuder inte trosuppfattningar.
Bibeln (=Tanakh) talar väldigt lite om hur den övernaturliga världen är beskaffad eller om vad som händer äfter döden. Människor är fria att tro ganska mycket och ganska olika om man håller sig till de bud Gud föreskrivit.

Judendomen är alltså väldigt generös så att man har stor frihet att tro olika saker. Många företeelser i andra religioner har sin plats inom judendomen.
Det vore en form av avgudadyrkan att ägna sig åt förfäderskult, men det är positivt om man hedrar sina föräldrar (som Bibeln uppmanar till).
Det är ok att tro, eller inte tro, på att astrologi har relevans, så länge man inte använder det för att försöka göra förutsägelser.
Gud är allsmäktig och har total kontroll över allt, och därför har är det fel att tro att döda förfäder eller astrologiska företeelser har någon större makt eller inflytande.

Hur man tror om övernaturligaföreteelser och tillvaron efter döden, det har man stor frihet att själv bestämma. Inom judendomen finns kabbalistisk litteratur som bl a ägnar sig åt sådana frågor. Jag har inte studerat sådant men har förstått att det i Kabbalistisk litteratur förekommer en hel del utläggningar om livet efter döden, den messianska tidsåldern mm mm.

För en tid sedan kollade jag upp Judendomens inställning till det Budistiska begreppet karma och hittade följande från Chabad som menade att karma existerar men människan kan bryta sig loss från och inte vara beroende av karma om vi följer Guds bud:
http://www.chabad.org/library/article_cdo/aid/596628/jewish/Do-Jews-Believe-in-Karma.htm

I boken ”The Trail to Tranquility” av Rabbi Lazer Brody beskriver han (på sid 47-50) hur man kan dra visdomar från naturen och djur om hur man bör leva (sid 48) och t o m att det finns Rabiner som påståtts kunna kommunisera med fåglarna (sid 49).
Min tanke är att det finns viss likhet mellan detta och schamanistiska ”kraftdjur” och ”totem”.

Judendomens anhängare, jag har hört det från noachider, gör ibland anspråk på att tillhöra världens äldsta religion. Tror man att på Bibeln och den muntliga Torahn så är det självfallet så, till och med om man bara tolkar de första kapitlen som sanningsbärande liknelser eller sanningsbärande myter.
Om alla religioner på något sätt härstammar från Judendomen, då är det inte konstigt om religiösa uppfattningar från andra religioner har sina paralleller i judendomen.

Men det viktiga blir att inte tappa perspektivet. Judendomens grundbudskap är att Gud har givit mänskligheten bud att leva efter som både individen och hela tillvaron blir välsignade av när de följs. Man är fri att tro en många olika saker, om man vill, men bör då göra det i linje med judendomen istället för utifrån andra religioner.

/ Niklas

I kväll till i morgon kväll är det Tisha B’Av. Det judiska folket har genom historien flera gånger drabbats av olyckor den 9:e i månade Av. Främst tänker man på de två Templen som båda två förstördes på detta datum, men med flera hundra års mellanrum. Därför fastar Torah observanta judar från i kväll till i morgon kväll, de går inte i läderskor mm under fastan.

Guds intention var inte att Templen bara skulle vara till för Judar. De var för hela mänsklighetens bästa:

Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer ifrån fjärran land för ditt namns skull – ty man skall ock där höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm – om någon sådan kommer och beder, vänd mot detta hus, må du då i himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.” 1Ki 8:41-43

Så, hela mänskligheten kan sörja att det inte finns ett tempel på tempelberget som är den plats Gud utvalde som tempelplats. Som noachid kan man under Tisha B’Av be för att Gud ska skapa en möjlighet att åter bygga ett tempel.
Det finns ingen anledning att bråka med de muslimer som har en moske på tempelplatsen. Men vi kan stilla be att Gud ska skapa en fredlig möjlighet att det bygga ett tredje tempel där, utan påtryckningar på dem som är där nu. Inget är omöjligt för Gud. Det skulle vara gott för hela mänskligheten.

Jag kommer be men uppmärksammar inte på annat sätt att det är Tisha B’Av. Judar ärenligt Torahn ålagda att fira de judiska högtiderna. En noachid kan göra det endast om man gör det med undervisning från en Rabin hur man firar, så man gör helt rätt.

Budet mot avgudadyrkan innebär bl a att en noachid inte får hitta på en religiös sedvänja och påstå att den är påbjuden av Gud eller att det är en mitzva/ett bud som Gud belönar om man följer sedvänjan.
Till och med om en noachid skulle påstå eller tro att Gud ålagt icke judar att fasta etc på Tisha B’Av så skulle det vara ett brott mot budet att inte skapa en ny religion, för gud har inte påbjudit oss icke judar att vi på ett speciellt sätt ska uppmärksamma de judiska högtiderna.

Se även:
http://www.asknoah.org/forum/showthread.php?tid=55
http://asknoah.org/essay/noahide-holidays

Mer än att ha Templet i åtanke och i bön blir det inte för mig i morgon, på Tisha B’Av.

/ Niklas

Vi är inte många noachider, varken i Sverige eller i världen. I hela världen känner jag till kontinuerligt aktiva grupper i USA, Storbritannien, Ryssland och på Filipinerna. I övriga världen är vi ofta utspridda en eller några få på en plats eller en ort, men med kontakt på nätet.

Jag har hört noachidernas tillvaro liknas vid Abrahams tillvaro. Abraham blev monoteist själv när resten av världen hade glömt bort att skaparen är En. Vilken ”gud” kan ha mer makt än den som skapat allt. I jämförelse är inga andra ”makter” några gudar alls.

Abraham var nästan ensam i sin tro. Den muntliga traditionen berättar om att det fanns en Torah skola, Shems akademi. Gud hade givit sex bud i Eden och ett sjunde till Noa om att inte äta djur levande med blod i. Noas son Shem lärde sig om dem av sin far och de skapade en Torah akademi. Ever, Shems son var också med. Ändå glömde världen bort Gud och buden. Ingen säger att de tror på Noachs, Shems och Evers Gud. Istället säger man att man tror på Abraham, Isak och Jacobs Gud. Varför inte hänvisa till Noach?
Abraham uppges ha undervisat sina barn om Gud och buden, men Noa, Shem och Ever var inte aktiva i att föra sin tro vidare.
Just detta, genom att Torahn sedan Abraham ålägger judar att undervisa sina barn, har Judendomen överlevt och bevarat sina uråldriga kunskaper.

Om man gör något bra i världen men inte ser till att det bevaras, då var det i stor utsträckning meningslöst. Därför är positivt om noachider också undervisar sina barn och för tron vidare, även om vi inte är ålagda av Gud. I USA vet jag att det finns vissa noachider som undervisar sina barn ganska intensivt, men troligen inte lika mycket som i ortodoxa judiska familjer.

Jag försöker förmedla en känsla för min tro till min dotter. Vi talar ibland om de sju buden. Hon ser och hör mig be till Gud och ibland fyller hon i med meningar, så som hon tycker att vi ska be till Gud. (Hon är så söt).
Bibeln berättar att det är skilnad på en dag och en annan, att vissa är högtider eller shabbat medan andra är vardagar. Därför har jag under ett antal månader tänt ljus med henne på fredag och lördag kväll (men inte som en mitzva/ ett bud) och talat om att Gud vill att vi har en vilodag. Det ger en speciell stämning med ljus. I helgen tog vi en trevlig stund och bara satt och pratade och fikade på balkongen, för jag uppfattar att social samvaro är en viktig aktivitet i judiskt shabbat-firande. Att fira den sjunde dagen har blivit ett skönt och trevligt sätt att föra min tro vidare inom min dotter genom att ge henne positiva upplevelser av min tro.

Ibland har jag känt mig lite larvig som tänder ljus på fredagen för jag är en man och det är en kvinnlig uppgift. Nu när fredagen har blivit en särskild dag i mitt liv, då dök tanken upp att jag kanske på något sätt kunde välja att göra en mitzva kopplad till Shabbaten! Hör och häpna, det dök upp en tanke om att vara lite mer observant.
Det är lätt att som noachid hitta information ex via AskNoah, Noahide Nations eller Oklahoma B’Nei Noach Society om att leva enligt de sju buden, men shabbat är givet till det judiska folket. Det gör att jag känner mig lite villrådig hur jag skulle kunna bli mer observant, göra någon mitzva på det området. Jag tror jag behöver samråda med en Rabin om ideer på hur?
För en känsla av sjundedagsfirande (d v s ej på judiskt vis) eller Shabbat bör kunna ge min dotter positiva upplevelser av min tro. Då kanske hon kan få med sig lite kunskap om att vara noachid och föra det vidare.

/ Niklas