Igår besökte jag några som föder upp får. De hade 24 lam och ett 25:e planerat till på tisdag.

I vissa stunder känner jag sorgsenhet över att det jag trodde på i 25 år, kristendomen, inte höll måttet när jag testade dess fundament. Det hade varit mycket enklare om det hållit. Kristna frikyrkor kan ha en fin social gemenskap. De flesta kristna är minst lika trevliga som alla andra. Att tro på gamla testamentet/Tanakh utan att konvertera innebär, i dagsläget, att man inte har någon församlingsgemenskap, i alla fall inte om man bor långt från någon synagoga. Lite trist ur social bemärkelse.

Men Gud ser mig och vet om mina behov. Jag kan förtrösta på att Han har omsorg om vad jag behöver så som David skrev i den 23:e psalmen:

En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.” Psa 23:1-6.

Jag förtröstar på Gud att det kommer bli en annan situation.

/N

Annonser