Syndoffren i Tanakh(/”gamla” testamentet) utfördes för att försona synder som begåtts av misstag. Ett par gånger har jag på nätet hört Rabiner särskilt betona detta. Varför betonar de detta och på vilken grund?

Fyra gånger i fjärde kapitlet i tredje Mosebok tas uttryckligen upp att syndoffren enbart försonade synder begångna av misstag. Hela kapitlet följer ett mönster med påtalande av det omedvetna misstaget/synden och sedan beskrivning av försoningen genom syndoffret.

Exempelvis det omedvetna misstaget:
Lev 4:27 Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt HERRENS bud och därigenom ådrar sig skuld,
Lev 4:28 eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön.

Exempel på konsekvensen av offret:
Lev 4:31 Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur djuret till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret till en ljuvlig doft för HERREN. Och när prästen bringar försoning för honom, får han förlåtelse.

Tre sådan par av omedvetet misstag och syndoffrets försoning framkommer i kapitlet (4:13-4:20, 4:22-26, 4:27-4:31). Dessutom börjar kapitlet med ett påtalande om syndoffer vid synd av misstag (4:2-3) och kapitlet avslutas med att syndoffer kunde ge försoning även om ett lam offrades (4:32-35).

Ett misstag är att omedvetet göra något som är fel för det står ”Om Israels hela menighet försyndar sig utan att församlingen märker det”(4:13) och ”om han av någon får veta vilken synd han har begått, skall han som sitt offer föra fram ”…( Lev 4:23).

Misstaget är inte att andra personer får reda på synden, utan misstaget är en synd personen begått utan att själv vara medveten, obetänksam, om att det var fel.
Om syndoffer bara försonar synder som begås av misstag så stärker det uppfattningen att människan är kapabel att låta bli att begå synd och kan hålla Lagen:

Deu 30:11 Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta.

Betoningen av att syndoffren försonade misstag påtalar det personliga ansvaret för att var och en i varje stund ska försöka göra det som den uppriktigt vet är rätt och riktigt att göra.
Ibland är svårt att veta vad som är rätt eller bäst att göra. Tredje mosebok 4 berättar att Gud faktiskt kan förlåta misstag, om man uppriktigt försöker göra rätt. Ingen människa lyckas hela tiden.

/N

Annonser