Jag kollade regelverket för slakt eftersom:

1) Som noachid får man inte äta delar som tagits från ett levande djur, enligt ett av de sju buden. Det innebär att vid slakt måste djuret vara dött när det styckas. I judendomen är den vanliga definitionen på död att hjärtat har stannat, d v s hjärtdöd. I dess enklaste tillämpning av budet bör detta vara uppfyllt.
2) Kroppsdelarna kan teoretiskt leva lite längre än hjärtat eftersom de fortfarande kan ha kvar syre att konsumera, som blodet har försett dem med. Därför är bra att tappa ur blodet på djuret, vilket sker vid all slakt i Sverige.
3) Vill man vara helt säker på att djuret är dött ska slaktaren dessutom, enligt flera websidor, kontrollera att djuret inte längre rycker eller har kvar några reflexer, för då vet man att alla kroppsdelar har hunnit att dö.

Med tanke på punkt tre läste jag med tillfredställelse att Jordbruksverket skriver i förordning SJVFS 2007:77 kap 7, 5 §:

Efter avblodningen ska det göras en kontroll i syfte att säkerställa att djuret är dött innan ytterligare steg i slaktprocessen får utföras på detta djur. En sådan kontroll ska utföras visuellt på samtliga djur.
För andra djurslag än fjäderfä ska den visuella kontrollen kompletteras med stickprovskontroller där avsaknad av hornhinnereflex eller frånvaro av smärtkänslighet kontrolleras.

Som noachid känner jag mig trygg när jag äter kött slaktat i Sverige. Jag bryter inte mot budet att inte äta delar som tagits från levande djur.
Läs gärna själva i förordningen: http://www.sjv.se/download/18.71828f571158338f31a80006180/2007-077.pdf

Jag har inte kontrollerat regelverken för EU eller USA men har förstått att regelverken är likartade.

/N

Annonser