You are currently browsing the monthly archive for oktober 2008.

Min fina dotter ska snart bli fyra år. Igår bläddrade vi på kanalerna på tv’n och såg plötsligt västra muren i Jerusalem, vilket fångade hennes pappas fokus. Det var ultraortodoxa judar i mörka kläder, med märkliga hattar och långt skägg som bad vid muren. Men min dotter förstod inte vad hon såg. Det är totalt väsensskilt från hennes värld på dagis och hemma.
Klok som hon är frågade hon mig alltså: Pappa, är det tomtar?
Jag förklarade att de tror på Israels Gud, samma Gud som pappa tror på, men att de har lite konstiga kläder och skägg. Senare visade jag henne bilder på muren och människor som bad där och vi talade om det.
(Bilden hämtad från aish.com)
Om tomten fanns hade han varit en ultraortodox jude, det är jag övertygad om.

/N

Annonser

I slutet av den här veckans text, Parsha, föds Noa. I kapitlen innan har människan blivit förvisad från Edens lustgård och måste leva av vad marken ger genom att bruka den i sitt anletes svett!

Därför skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du livnära dig av den så länge du lever.” 1 Mos   3:17.

Efter förvisningen från Eden dödade Kain sin bror Abel. Marken blev knappast mer välsignad av detta och gav inte mer avkastning:

Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!
Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.
” 1 Mos 4:10-12.

Så föddes Noa och hans far Lemek namngav honom på ett nästan profetiskt sätt:

När Lemek var 182 år fick han en son. Han hav honom namnet Noa, ty han sade: ”Denne skall trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som HERREN har förbannat.”” 1 Mos 5:28-29.

Noa var enligt vissa en god ingenjör som, förutom att konstruera ett stort fartyg, även konstruerade den första plogen att plöja marken med (Se Rashis kommentar). Om det stämmer tillfredställde han nog sin fars önskan om tröst i arbetets möda, genom att förbättra jordbruket.
Men Noa blev mer känd för den dom och det ”reningsbad” av jorden och dess mark som han genomlevde under floden. Hans liv blev sammanlänkat med jordens mark, men kanske inte på det sätt Lemek hade trott?

/N

(Rashis kommentar: http://www.chabad.org/library/article_cdo/aid/8169/showrashi/true/jewish/Chapter-5.htm)

Hittade en sida full med många timmar med noachid-undervisning idag:

http://www.asknoah.org/AudioVisual.html

Dags att ladda om mp3-spelaren igen!

/N

På tisdag och onsdag avslutas högtiden Sukkot. Då läses det sista kapitlet i veckans text, parsha, och man börjar genast läsa det första kapitlet i första mosebok, Bereshit. Denna övergång sker för att påminna sig om att Torahn är en cirkelrörelse som aldrig upphör.  (http://www.mechon-mamre.org/jewfaq/current.htm)

På siten aish.com skyltar man redan nu att veckans text är Bereshit 1:1-6:8. Jag antar att det är för att man önskar att besökarna ska vara pålästa innan de kommer till synagogan (rätta mig om det är någon annan anledning).

Är det några texter som särskilt varit betydelsefulla för mig i Bibeln är det de första kapitlen. De berättar väldigt mycket om människans uppdrag här på jorden.

Det är också lite märkligt att ordningen som djuren uppkom, enlig det första kapitlet, är i stort sett det samma som den ordning vetenskapen hävdar.
Ännu märkligare blir det då att religiösa personer och företrädare för vetenskapen ofta hamnar i luven varandra, när de säger nästan samma sak.

/N

Många tror att det finns någon form av högre makt som gör att märkliga sammanträffanden ibland inträffar. Jo, så tror man nog även inom judendomen, att Gud styr universum och att vi ibland ser sammanträffanden som verkar märkliga.

Det finns en annan aspekt också, nämligen att människor kan göra saker vid rätt tillfälle för att sammanträffandena ska inträffa oftare. I Psalm 1 står det att en människa kan vara ”som ett träd, planterat vid vattenbäckar,vilket bär sin frukt i rätt tid”.
Förutsättningarna för att kunna göra saker i rätt tid är att man ”inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt.
Lever man efter de förutsättningarna kan man lita på att ”HERREN känner de rättfärdigas väg”.

Att vara uppmärksam på vad det är för tid är av värde andligt, så att man bidrar till att de Gudomliga blir mer synligt.
Noachider får därför inte hitta på egna nya högtider och helger. Man behöver inte fira judendomens helger om man inte vill, men man får inte heller försöka ändra på vad det andligt sett är för tid.

I Daniels bok står:
Dan 7:25 Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid.
Dan 7:26 Men dom skall hållas, och hans välde skall tas ifrån honom och han skall fördärvas och förgöras i grund.

Du kan också vara en av den Högstes heliga om du håller fast vid ” heliga tider och lagar ”. Häng gärna med i den judiska almanackan (ex här: http://www.noahide.com/calendar.htm) och lev efter de sju noachidiska buden.

Psa 1:1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare
Psa 1:2 utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt.
Psa 1:3 Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar,vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar.Allt vad han gör lyckas väl.
Psa 1:4 Så är det inte med de ogudaktiga, de är som agnar som vinden för bort.
Psa 1:5 Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling.
Psa 1:6 Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.

/N

Gud är oändligt god. Nu är det Sukkot, lövhyddohögtiden, då man bl a i tacksamhet firar de gåvor som Gud givit i skörden. I dagens läge är många av oss inte bönder, men Gud försörjer oss på många sätt. Jag, som många andra har gjort investeringar, men mina har givit riktigt bra avkastning i år. Människor kan så eller investera, men Gud ger omständigheterna som ger avkastningen. Det är bara att tacka.

/N

I den här veckan infaller Lövhyddohögtiden, Sukkos. Det är en tid att fira den skörd som Gud givit. Människor kan så eller investera, men Gud styr omständigheterna på det sätt Han finner gott. Under Sukkos tackar man därför Gud, oavsett hur framgångsrik man varit under året. Även den som ser ut att ha förlorat väldigt mycket kan tacka för att den faktiskt fått gåvan att leva. Ofta läser man

Under lävhyddohögtider bygger många prakiserande judar hyddor som de bor i under några dagar för att minnas hur de bodde under ökenvandringen och hur Gud visade omsorg om dem då. Detta praktiseras ibland även på nordliga breddgrader!

När templet fortfarande stod i Jerusalem brukade prästerna varje Sukkos offra i templet för alla andra folk, trots att de inte tror på Gud. Profeten Sakarja profeterade (Sak 14:1-21) att när Moshiach (Messias) kommer och återuppbygger templet ska människor från de olika folken komma och offra i Templet och fira lövhyddohögtiden.

Idag finns inget Tempel på tempelberget. Därför läser man texter om offertjänsten istället, tillsammans med bön. Veckans text, Parsha, är 3 Mos 22:26-23:44 tar bl a upp offer.

Genom att vara glada och tacksamma för de gåvor vi får av Gud, som ger oss allt, öppnar vi upp för att Gud ska kunna ge mer av sina välsignelser.

/N

Igår var försoningsdagen, Yom Kippur. Det är första gången jag uppmärksammar den högtiden. Vist har jag tidigare också bett Gud om förlåtelse och gjort löften om hur jag ska försöka bättra mig, men detta var speciellt. Jag hade förberett fem punkter, men så hände en särskild händelse som satte ljuset på ett specifikt område i mitt liv. Det och en av punkterna på min tidigare lista var de som faktiskt var angelägna. Jag bad om förlåtelse och det gick förvånansvärt enkelt. Jag antar att det ligger i människans natur att be om försoning på Yom Kippur. Det är ju vår Skapare som instiftat dagen.

Nu går vi mot nya högtider. Glädjehögtiden Sukkos börjar redan nästa vecka.

/N

I morgon är det Yom Kippur, försoningsdagen. Även om man inte är jude är det viktigt att göra vad som man kan för att upprätthålla kontakten med Gud. Ingen är perfekt. Jag gillar, som ni vet, passagen i Jona bok där folket i Nineve, som inte var judar, vände om tillbaka till Gud och blev förlåtna av Gud (Jona 3:8-10).
Yom Kippur är en högtid när man får göra precis det. Man får ångra sig. Man får be om förlåtelse och man får dra upp riktlinjer för hur man ska göra det kommande året för att inte göra samma tokigheter igen. Det är en dag för dom, men också en dag för att bli förlåten av Gud.

Jag ska be om försoning i morgon, som noachid.

Jag gillade den här artikeln från Aish.com. Den var systematisk, vilket tilltalade mig. http://www.aish.com/hhyomk/hhyomkdefault/Getting_Unstuck_on_Yom_Kippur.asp

Be i morgon du med. Knyt ann mad Gud igen och be om försoning.

Psa 40:11 (40:12) Du, HERRE, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig, må din nåd och din sanning alltid bevara mig.
Psa 40:12 (40:13) Ty lidanden omger mig, fler än jag kan räkna. Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.
Psa 40:13 (40:14) HERRE, var mig nådig och rädda mig, HERRE, skynda till min hjälp!

/N

Man behöver inte vara religiös för att ha tankar om relationer. Jag hittade dock en klok tanke i ett dokument jag tidigare rekommenderat här på bloggen.

” we’re supposed to judge ourselves by what we’ve actually achieved, and judge others by what they’re capable of achieving, or their potential. ”
Rabbi Yakov Dovid Cohen, Divine Image, page 39.

Vissa människor dömer sig själva hårt, andra är hårda mot sina medmänniskor. Följer man Rabbi Cohens rekommendation finns goda möjligheter att hitta en bra medelväg.

/N