Jag har börjat läsa ”Daily Prayers”, ett förslag till en Siddur (bönebok) för noachider. Den tar inte upp att man kan följa den judiska traditionen med att be psalmerna i Psaltaren/Tehillim så att man hinner igenom Psaltaren på en månad (så som beskrivs här…).
En tanke slog mig, tänk om jag ber ”fel”, på ett sätt som kanske bara är avsett för det judiska folket. Jag börjar få ett antal regelbundna besökare på blogen och vill absolut inte vilseleda folk. Jag checkade av med en tredje källa, forumet på web-siten asknoah.com och de var positiva till att noachider ber utifrån psaltaren.

Efteråt tänkte jag på vad jag läste nyligen:

Psa 103:8 Barmhärtig och nådig är HERREN, sen till vrede och stor i nåd.
Psa 103:9 Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.
Psa 103:10 Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.
Psa 103:11 Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
Psa 103:12 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
Psa 103:13 Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.
Psa 103:14 Ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.

Gud vet hur jag är skapad, hur jag försöker göra rätt, men kanske ibland missar att göra det som är bäst. Gud vet om det är av okunskap eller genom att utöva min fria vilja. Gud är barmärtig och vet hur jag är skapad.

När en människa väljer att göra rätt, att göra goda gärningar i enlighet med de lagar Gud har föreskrivit för henne eller för honom då gör vi något som har evigt värde. Precis som Guds nåd är evig över dem som fruktar att gryta Guds lag.

Psa 103:15 En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som markens blommor.
Psa 103:16 Vinden drar fram över dem och de är borta, deras plats känner dem inte längre.
Psa 103:17 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom och hans rättfärdighet intill barnbarn,
Psa 103:18 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.

Att ”frukta Gud” har varit ett svårsmält koncept för mig. Jag blir förvånad över mig själv när jag börjar frukta att göra fel inför Gud. Samtidigt känner jag en trygg förtröstan att Gud ser hur jag hur jag är skapad. Kan man känna tillit inför Gud finns det paradoxalt nog utrymme för att frukta att bryta mot Guds bud.

/N

Annonser