Jag fick en fråga av en läsare som handlade om jag tror på Jesus och på vilket sätt noachidisk judendom skiljer sig från messiansk kristendom.

Texten nedan är från mitt svar:
—————————————

Jag försöker jämföra min tro på noachidiskt judendom med traditionell kristendom och messiansk kristendom. Du får ett långt personligt svar.

Om Jesus
Nej, jag har inte kvar någon tro på Jesus. Jesus är irrelevant för mig. Jesus var inte den särskilde kommande messias som kallas Ha Mashiach, för han hade inte ämbetet kung (av Davids ätt) (Jer 23:5), han återuppbyggde inte templet (Jer 33:15-18) och han förde inte hem de sista judarna i förskingringen. Kristna säger att Jesus ska göra detta vid sin återkomst, men det kan man säga om alla misslyckade f d messiaskandidater. Jesus sade vissa bra saker, men också stolligheter om att han är ett med fadern, vilket strider mot Tanakh/gamla testamentet som säger att Gud inte är en människa. Detta byggde den traditionella kristendomen vidare på närde skapade treenighetsläran på 300-400-talen.

I judendomen är det absurt att påstå att Gud är en människa:
”Gud är icke en människa, så att han kan ljuga, icke en människoson, så att han kan ångra något. Skulle han säga något och icke göra det, tala något och icke fullborda det?”, 4 Mos 23:19.

”Ty jag är Gud och inte en människa, helig är jag ibland er, och med vrede vill jag ej komma.”, Hos 11:9.

I evangelierna kallas Jesus ofta för ”människosonen”, ex Mat 8:20, samtidigt som Psaltaren 146:3 säger:
”Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.”.

Vad jag uppfattat tror messianskt kristna vanligen att evangeliernas Jesus (/Jeshua) var messias, men en människa och inte Gud d v s de tror inte på treenighetsläran. Vissa messianer tror bara på Mateusevangeliet som de reviderat och gjort en egen version av som de kallar Matihahu (eller något liknande).

Traditionell kristen tro gör gällande att Jesus död på korset var ett syndoffer för mänsklighetens synder, men det är befängt. Tanakh/gamla testamentet är negativt till alla former av människooffer och offren fick efter ökentiden endast utföras på ett enda ställe i Israel, som Gud utvalde, och det var i det allra heligaste i Tabernaklet/Templet (se 5 Mos 12).

”den plats som HERREN, er Gud, utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning skall ni söka och dit skall du gå. Dit skall ni föra era brännoffer och slaktoffer, ert tionde,” 5 Mos 12:5-6.

Jesus offrades inte i templet och han var människa, alltså kan hans död inte försona synder. Jesaja 53 brukar kristna invända och säga att det talar om Jesus död, men alla andra ställen då Jesaja skriver om ”Herrens tjänare” är det tydligt att han talar om Jakob, Israels folk, se https://noachid.wordpress.com/2008/11/08/jesaja-53/ .

Jag tror inte Jesus var messias och han sade/gjorde inte något annat som gör honom relevant så jag tror därför inte på nya testamentet. Jag bryr mig varken om traditionell kristen tolkning av nya testamentet eller messianska kristnas tolkningar av nya testamentet. Jag tror bara på Tanakh, som kristna kallar gamla testamentet.

Vilka bud gäller?
Noachider och messianskt kristna och traditionellt kristna skiljer sig fundamentalt åt när det gäller synen på vilka bud icke judar, människor av andra folk än judar bör följa. Det var denna punkt som fick mig att lämna kristendomen. Jag läste bl a Psalm 1 och Psalm 119 där det i klartext står hur vist det är att följa Guds bud och hur mycket de som skrev älskade Guds bud. Vilka bud gäller då för mig?

Traditionella kristna hänvisar till Paulus (Rom 13:8-10) som menar att om man älskar sin nästa, praktiserar ett enda bud, uppfyller man alla bud, men jag var inte nöjd med det svaret. Guds bud och stadgar är eviga men kristna bryr sig inte om dem för dels har de kärlek för sin nästa och dels blir de förlåtna om de struntar i dem genom att de tror Jesus blod försonar synd. Traditionellt kristna tar alltså inte Guds bud på allvar. Dessutom struntar de i de uttryckliga påbud om bud för judekristna och hednakristna i Apostlagärningarna kap 15 och kap 21. Apostlagärningarna 15 säger att fyra bud, som har stor likhet med de sju noachidiska buden, är de som gäller för hednakristna och Apg 21 berättar att judekristna ska leva enlig de bud som den judiska traditionen föreskriver. Traditionellt kristna försöker därmed upphäva de eviga bud som Gud givit Israels folk ex ”Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund.”, 2 Mos 31:16. Tror man på Tanakh/GT då förstår man att i evighet ska judarna hålla Sabbath varje vecka.

Traditionellt kristna kan inte acceptera och tro på Apg 21 för då är de tvingade att underordna sig rabinsk kunskap och auktoritet om hur judar bör leva rörande sabbater och högtider. Istället beslutades på 3-400-talens kyrkomöten att judar som konverterade till kristendomen var tvungna att sluta följa buden som Gud gav dem på Sinai. Tragiskt.

Messianskt kristna har insett att det är positivt att följa buden i Tanach/gt, men de har en helt egen uppfattning om vilka bud icke judar ska följa, som inte stämmer med vare sig judendomen eller den traditionella kristendomen eller med Apg 15 och Apg 21. De har tagit judendomens lista med 613 bud och försöker tillämpa dem i sitt eget liv. De vill att icke judar håller många bud som judendomen anser är unikt givna till Israels folk och inte till andra folk.
I judendomen menar man att många bud gäller bara Israels folk. Många passager i de fem Moseböckerna inleds med stycken som ofta lyder ungefär så här: ”Och Herren talade till Mose och sade ”Säg till Israels folk”…” ex 3 Mos 6:19, 3 Mos 7:28, 3 Mos 11:1 etc.
Messianska kristna menar att de genom att tro på Jeshua så är de ”inympade” i judendomen (med hänvisning till en passage Paulus skrev om inympning) och att buden för judar därför gäller även dem som inte är judar. Jag har skrivit ett inlägg om att jag inte uppfattar mig vara inympad här (https://noachid.wordpress.com/2009/07/14/inympad-nej-inte-jag/ ). Det finns ingen som helst grund i Tanakh/gt om att människor skulle kunna bli ”inympade” eller konverterade till judendomen genom att tro på Jesus eller vad han påstås ha gjort.

Messianskt kristna kallar Jesus för Jeshua och använder många termer som låter hebreiska. De firar de judiska högtiderna, men med sin egen prägel som försöker koppla dem till Jeshua/Jesus. Många messianer är nog uppriktiga i sin tro och religionsutövning, men från judiskt håll uttrycks ofta misstankar om att dessa rörelsers egentliga syfte är att missionera och omvända judar till kristendomen.
I judendomen är det viktigt att hålla buden för de är eviga påbud från Gud. För traditionellt kristna gör det varken till eller från om de håller buden, och juden Paulus höll buden bara när han umgicks med judar (skenheligt) enligt ex 1 Kor 9:20. Han tog sig rätten att strunta i de eviga lagarna som hans folk hade fått av Gud på Sinai. Buden är inte viktiga för traditionellt kristna. Med det perspektivet är det lätt att misstänka att syftet med de messianska rörelserna är just att missionera om Jeshua till judar, för kristna tror att det är endast genom tron på honom som frälsning ges. Man gör som Paulus och pressenterar ett laglydigt evangelium när man umgås med judar och andra lagivrare, men struntar i lagarna annars (i resten av kristendomen). Det viktiga i kristendomen är att tro på Jesus, inte vilka bud folk följer.

I judendomen tror man att även icke judar som lever ett gott liv, i enlighet med de bud som Gud givit hela mänskligheten, de har sin beskärda del i den kommande världen, Olam Haba. Men det måste man läsa i den muntliga Torahn ex står det om de sju buden i Sanhedrin 58b i Talmud. Den muntliga traditionen skrevs ned när judarna spreds över världen så att den inte skulle förloras, men den lärdes in muntligt från Sinai till dess nedtecknande under de första århundradena modern tidräkning.

På 1200-talet sammanfattade Maimonides (som även kallas Rambam) följande om buden för icke judar:
”Every person that agrees to carry out the seven Mitzvot of the children of Noah, and does this in a careful manner, is a righteous gentile, and has part in the world to come, meaning that he carries this out because G-d has ordered him to do so in the Torah, through Moses.” Melachim-Kings (8:11), Rambam

Noachider tror på judendomen utan att konvertera till judendomen. Vid konvertering blir man en del av Israels folk och får leva efter de bud som gäller för judarna. Annars lever man efter de bud som sammanfattas i de sju kategorierna (https://noachid.wordpress.com/2009/08/17/sju-kategorier-av-bud/). Judendomen menar att ett minimum är att sju bud gäller hela mänskligheten, men att de kan utökas till mellan 30 och 66 bud.
Traditionell kristendom säger att endast ett bud gäller hela mänskligheten, messiansk kristendom att väldigt många bud gäller hela mänskligheten och Apostlagärningarna 15 (en kristen text) att fyra bud gäller icke judar. Judendomen går inte till några extremer.

I judendomen är det en form av avgudadyrkan att hitta på egna bud eller religiösa högtider för sig själv eller andra och tro att de har något religiöst värde att följa dem. På samma sätt är det inte tillåtet att icke judar hittar på att de skulle ha någon som helst religiös vinning av att följa bud som givits till specifikt till judarna. Sådant är förbjudet (Yerusha Le Yacov, Talmud Bavli).
Jag är varken jude, kohein (av prästsläkt härstammande från Aron) eller kvinna och håller därför inte deras bud. Judar håller sabbat, har böneschalar, lindar vid bön läder-remmar längs armarna och sätter dosor på huvudet med Torah-texter. Det är unika bud endast givna till judarna. Jag kan hålla sjundedagsvila och be, vilket är positivt, t o m använda Psaltaren som bönebok som judar gör, men jag försöker absolut inte hålla bud för judar. Jag är icke judisk man och försöker inte praktisera några reningscermonier för judiska kvinnor (kvinnliga noachider är inte föreskrivna några reningsbad heller). Även judiska män är föreskrivna vissa reningsbad, men inte icke judar. Jag är inte en kohein (= präst av Arons släkt) och läser självklart inte välsignelser som koheins ska läsa eller utför inte cermonier som bara de får utföra. Jag försöker lära mig mer om buden som är givna till min kategori av människor, icke judisk människa. Jag har några gånger läst delar i Talmud, men bara för att kolla upp passager relevanta för noachider. Jag studerar inte kosherlagstiftning, sabbatsvilans regler, renhetslagar etc för de är inte relevanta för mig. Jag hittar på en egen annan religion om jag påstår att de buden har något religiöst värde för mig. Mer bud är inte alltid bättre.

Jag får äta både vanligt Svenskt kött, kosher-slaktat och halall (muslimskt slaktat), så länge djuren varit döda när de styckades (d v s jag får inte äta en del som kommer från ett levande djur). Skaldjur är helt ok också. Budet att inte äta en del som styckats från ett fortfarande levande djur gäller i huvudsak däggdjur, men alla djur bör i möjligaste mån avlivas snabbt och så smärtfritt som möjligt (ex kräftor är svåra att avliva men det går ganska snabbt när de läggs i kokande vatten men de bör inte ligga i vattnet under tiden vattnet värms upp).
Jag får ha skägg och vilken frisyr jag vill, så länge jag inte börjar tro att det har något religiöst värde att ha någon särskild frisyr. För judiska män finns det bud i Bibeln som innebär att de kan ha ett religiöst värde av att inte skära av skägget med rakkniv (men rakaparat och trimmer går bra för dem också).

Jag får hedra mina föräldrar (svårt ibland men jag jobbar på det). Jag får ge till välgörenhet. Jag får visa Gud, min skapare, min högaktning genom att försöka förverkliga min potential som Gud har nedlagt i mig. Jag får försöka att leva medvetet i varje stund, bejaka livet och försöka föra in mer helighet i världen.

Hoppas du fått en bild av vad det är, och inte är, att vara noachidisk troende och praktiserande i judendomen.

/Niklas

Annonser