You are currently browsing the monthly archive for oktober 2009.

Bloggandet går på lågfart, utan intention att göra några stora inlägg eller förändringar. Bloggen fyllde en funktion för mig under mitt första år som noachid. Den sporrade mig att lära mig mer om Judendomen och den gav mig några värdefulla kontakter.

Jag är fortfarande nybörjare, men jag är klar med att byta religion och världsbild. Kontakterna på ett par olika webforum med andra noachider och med Rabiner känns (känns) viktigare än att blogga. Viktigast för mig är nog att fortsätta lära mig mer. Jag laddar hem mp3-er från olika siter, ex Noahidenations.com, och jag läser eller deltar i diskussioner med andra noachider.

Judendom är till stor del en livsstilsreligion, snarare än en religion tros.sats-religion. De sju noachidiska buden är kategorier av fler bud. Jag lever mitt liv i huvudsak efter följande 66 bud: http://www.noachide.org.uk/html/66_noachide_laws.html

Dessutom ber jag nog mer än vad en Svensk ”medel-Svensson” gör och när jag ber är det ofta från Psaltaren utifrån judisk tradition.

 

Det finns några saker en noachid inte får göra, som jag inte gör. Jag hämtar listan från http://www.becomingjewish.org/7laws.html :

“1) Observing Shabbat in the same manner as the Jews;

2) Observing the Jewish holy days in the same manner as the Jews;

3) Studying the parts of the Mishnah/ Talmud that are not related to the B’nei Noach mitzvot;

4) Writing a Torah Scroll;

5) Receiving an aliyah;

6) Making, writing, or wearing tefillin”

Så, att lära mig mer om judendom, be och leva efter buden för mig, det är min religion. /

Niklas

Annonser

Min farmor dog för ett par veckor sedan. Hon blev 97 år gammal. Inom judendomen brukar man vara snabb med att ordna begravning, men jag är den enda i släkten som är religiös eller som bekänner mig till judendomen. Hon begravs därför på sedvanligt Svenskt sätt i kyrkan. 

Som noachid bör jag inte ta del av eller engagera mig i ”avgudadyrkan”, vilket bön eller sång till människan Jesus är. Det finns oftast ingen anledning att besöka andra religioners lokaler eller aktiviteter. Undviker jag att delta i andra religioners aktiviteter undviker jag samtidigt risken att ägna mig åt ”avgudadyrkan”, vilket innebär att jag lever efter ett av de nochidiska buden. Därför finns ett dilemma: Att gå på min farmors begravning, med risk för att delta i avgudadyrkan eller att avstå att gå och därmed såra min far i en stund då han mår gott av min närvaro och önskar att jag är där.

Ärligt talat, jag har inte övervägt att inte gå på begravningen. Det är dock ett teoretiskt dilemma. Därför frågade jag ett par Rabbiner på siten asknoah.org. Svaret jag fick var att om det ställer till med stort förtret i släkten om jag inte går på begravningen och om begravningen inte hålls som ett utpräglat religiöst möte så kan jag gå om jag inte ber eller sjunger till någon avgud (d v s till Jesus). Min släkt är sekulär och inte engagerad i kristendom eller några andra religioner. Jag är den ende idag som är aktivt religiös. Det finns nog ingen risk att det blir ett aktivt religiöst möte av begravningen. Det är skönt att veta att det när det gäller halacha (lagens tillämpning) för noachider inte finns ett förbud mot att jag deltar i en anhörigs begravning.

/Niklas

Just nu lyssnar jag på ett intressant program som gick för ett par veckor sedan på Tovia Singers show från Arutz 7 där Jim Long interviewas: http://www.israelnationalnews.com/Radio/News.aspx/1497

/Niklas

Jag köpte boken The Rainbow Covenant av Michael E Dallen. Det är en verkligt trevlig bok. Den är både lättsam och djup. Den som vill ha den lättsamma delen läser de korta kapitlen. Den som vill ha lite mer kunskap kollar upp den stora mängden fotnoter. Boken passar därför alla. Jag läser kapitlen och stora delar av fotnoterna. Tyvärr håller boken på att bli slutsåld och är lite svår att få tag på.

Veckan som var pressenterades årets Nobel-pristagare. I början av boken finns ett kapitel som heter Permanent revolution redovisar Dallen bland annat statistik över antalet Nobelpris per million bekännare i deras respektive religion. Vinnare blev judendomen med 3,9 Nobellpris per milion bekännare. Näst mest var protestantiskt kristna med 0,7 nobelpristagare per milion bekännare. Katoliker, Ortodoxt kristna, Budister, Hinduer och Muslimer hade alla 0,06, eller ännu färre, Nobelpristagare per million bekännare. Judar är klart överrepressenterade!?
Dallen menar att det är något unikt med de bud som Gud givit mänskligheten via det judiska folket. Det är bud som på ett revolutionerande sätt gör att de som lever efter Guds bud kommer till sin rätt och kan förverkliga sin potential. Buden som givits till det judiska folket har påverkat världshistorien, filosofin och vetenskapen.

Boken fokuserar på lagbud och etik. Jag skulle önskat att det var mer om bön och om firande av judiska högtider för oss noachider. Samtidigt tycker jag det är lite väl mycket om matlagstiftning, men var och en har väll sina favoritområden. The Rainbow Covenant rekommenderas varmt!

/
Niklas

Just nu pågår Sukkos. Det är en av de högtider som är påbjudna i Bibeln/Tanakh.

Förra året skrev jag:
”När templet fortfarande stod i Jerusalem brukade prästerna varje Sukkos offra i templet för alla andra folk, trots att de inte tror på Gud. Profeten Sakarja profeterade (Sak 14:1-21) att när Moshiach (Messias) kommer och återuppbygger templet ska människor från de olika folken komma och offra i Templet och fira lövhyddohögtiden.

Idag finns inget Tempel på tempelberget. Därför läser man texter om offertjänsten istället, tillsammans med bön.”

Anledningen till att det under tempeltiden under Sukkos offrades särskilda offer för alla andra folk var att egentligen borde alla andra folk den högtiden borde komma till templet i Jerusalem och offra till Gud, men de hade tappat tron på Hashem. Därför offrade judarna till Gud för hednafolken under Sukkos.

Idag finns det inga föreskrifter för hur icke judar bör högtidlighålla Sukkos. Vissa noachider håller festligare måltider. Andra bygger lövhyddor efter judiska förebilder. Vissa betonar att det är extra viktigt att be dessa dagar, för bönen har i någon mån samma funktion som offren i templet hade. Även att tacka Gud för att han har omsorg om oss var och en brukar betonas.
Jag kommer försöka be lite mer än vanligt och vara noggranare med mina bönerutiner.

/
Niklas