You are currently browsing the monthly archive for november 2010.

Senaste tiden har jag haft ganska mycket fokus på min tro, även om det inte har synts på bloggen.
För någon vecka sedan stötte jag på något jag inte hört om förut. En Rabbi Yisroel Levine på chabad talade om astrologi och reinkarnation (http://www.chabad.org/multimedia/media_cdo/aid/1320147/jewish/Astrology-and-Reincarnation.htm).Båda ämnena är något man inte behöver tro något om om man inte vill, för det viktiga i judendomen är att leva efter Guds bud.
Hur som helst Rabbi Levine gjorde åtskillnad mellan när Gud ingriper i personers liv med straff och när en människa gång på gång får gå igenom svårigheter i livet som den har i uppgift att klara av för att bli en bättre människa.
Nu kommer poängen: Levine menade att när det olyckliga sker genom naturliga omständigheter då har det som händer med den uppgift människan har att lära sig och utvecklas av. När det olyckliga händer är det större chans att det handlar Guds ”straff” (se vid  01:09 in i klippet).

Detta gav mig viss förtröstan, faktiskt. Jag skilde mig 2006 och är nöjd singel sedan dess. I maj 2006 var jag en soligdag och handlade i stan. Jag bodde ett par mil ut på landet. Det var fint väder helt utan regn och nederbörd. När jag närmade mig hemmet blev jag förvånad. Cirka 400-500 meter från huset var det blött på vägen. När jag svängde in på gården blev jag ännu mer förvånad. Runt huset låg decimeterhöga drivor med körsbärsstora hagel, trots att det var fint väder och jag bor i mälardalen. Plasttaket över uteplatsen hade fått sju hål!  En symbolisk summa. Min dåvarande fru och min dotter var hemma under haglet. Jag frågade vänner och bekanta och inga andra hade sett av någon nederbörd den dagen. Det vara bara på mitt hus det hade haglat!
Det tog ettpar dagar att byta uteplatsens plasttak. Under tiden bestämde jag mig för att skilja mig (efter åratal av dåligt äktenskap och många, många försök att få rätsida på relationsproblemen).

Vad finner jag förtröstansfullt i detta? Om det som hände var ett Gudomligt ingripande eller ”straff” då betyder det att jag inte är bunden att genomgå samma prövningar igen och igen, utan det kan vara en enskild händelse. Hade  det varit en naturlig motgång hade det varit tyngre att gå vidare, för då skulle jag fått förvänta mig fler motgångar på samma tema som skilsmässan.

Dessutom ”straffet” kanske inte var ett tecken till mig. När det hände fick kände jag att Gud såg min situation och att jag därför inte var ensam i eländet.

De sju hålen i taket av haglen inträffade två år innan jag blev noachid och började blogga om de sju kategorierna av bud för icke judar.

/ Niklas

Ska man bry sig om var som man tror är rätt och riktigt, även om det får konsekvenser i livet eller räcker det med att inte göra det som man tror är fel?
En konstig fråga kanske men relevant i synen på livet som noachid.

Jag gjorde det förstnämnda, när jag lämnade min förra religion som jag fann byggde på felaktiga trossatser. Det fick konsekvenser i livet. Jag hade ett större socialt nätverk när jag var med i kyrkan än när jag hade gått ur den. Min familj tyckte nog att jag gjorde något väldigt oväntat. Min mors första reaktion när jag berättade att jag tror på Judendomen var ”Men, oj!”. En av de närmaste arbetskamraterna verkar tycka att jag min tro och livsstil både är sällsam och ibland provocerande.

Jag tror det i praktiken finns två grupper av noachider. Mitt intryck är att flertalet aktiva noachider precis som jag har valt att aktivt lämna sin gamla religion och hämtar sina influenser från Judendomen. Det är inte alltid en lätt väg. Många är ganska ensamma i sin tro. Det normala i judendomen (och många andra religioner) är att man har någon form av gemenskap där man lär sig och umgås med likasinnade. För att en sådan gemenskap ska uppstå i Sverige behövs fler noachider som längtar efter en gemenskap IRL och någon form av samarbete med judiska grupper för att få undervisning. Idag finns inget av det. Det bästa alternativet som jag känner till är därför att delta i Noahide Nations sociala community (liknande facebook) och ta del av undervisning från Rabiner och duktiga noachider kopplade till Noahide Nations samt delta i deras online gudstjänster. (www.noahidenations.com)
För mig var det det rätta att lämna det jag uppfattade fel för att börja lära mig mer om noachidisk judendom. Men alla kanske inte är beredda att ta det steg som jag tog.

En annan noachidisk väg skulle kunna vara som följer: En tidig modern Rabbin som skrev om noachidisk judendom var Rabbi Benamozegh. (http://www.wikinoah.org/index.php?title=Elijah_Benamozegh)
Han menade att nuvarande religioner är förvrängningar av den ursprungliga noachidiska tron och menade att det därför finns många noachidiska trossystem. Som jag har uppfattat det menade han att det viktiga är att en noachid lever efter de bud som ingår i de sju noachidiska kategorierna av bud, men att noachider inte nödvändigtvis behöver lämna sig gamla religion. Andra religioner har religiösa uppfattningar som med ett judiskt perspektiv är missuppfattningar, men det är inte nödvändigtvis en synd att missuppfatta något. När Rabbi Benamozegh undervisade Aime Palliere var det därför ok att Palliere formellt var kvar i sin gamla religion!

Idag tycker nog både flertalet Rabiner och noachider att det är bäst att helt lämna sin gamla religion. Den idag mest aktiva organisationen som undervisar noachider är Chabad och i det jag uppfattat av dem finns inget som tyder på att man bör stanna. Tvärtom, tror man att något är rätt bör man hålla sig till det rätta.
Det var rätt för mig.

Ska man gå den andra vägen, utifrån Rabbi Benamozegh undervisning och stanna kvar i sin gamla religion, ser jag en risk att det kan bli det svårt att leva efter alla noachidiska bud. Framför allt kan det vara svårt att leva efter de bud som rör relationen mellan Gud och människan d v s att avhålla sig från allt som innebär avgudadyrkan och budet att inte ”häda” mot Gud.
I många kristna sammanhang ber man till Jesus eller v g katoliker till Maria eller helgon. Det är med ett Judiskt perspektiv avgudadyrkan att tillbe något/någon annan än Gud.
Vissa trosuppfattningar, såsom kristendomens treenighetslära, uppfattas ibland av noachider som hädisk mot Gud då Bibeln uttryckligen säger att Gud är En (5 Mos 6:4).
Flera noachidiska bud rör relationen mellan människor (såsom att inte stjäla, inte mörda och att gynna ett fungerande rättsväsende). Om jag går in i en annan religions gudstjänstlokal berättar jag indirekt för andra att den tron tycker jag är ganska ok. Kan jag inte stå för den tron lurar jag andra genom att med min närvaro ge den andra religionen kredibilitet.
(Viktigt att notera är dock att jag med detta inte uttalat mig om utövare av andra religioner. Jag tror de flesta religiösa av alla religioner är uppriktiga, ärligt troende, även om jag tror det de tror är fel.)

Jag tilltalas av tanken att människor av alla religioner och med många olika trosuppfattningar kan praktisera de noachidiska buden. Samtidigt tror jag att det är mycket svårare leva efter de noachidiska buden om man är kvar i sin gamla religion än att lämna den. Så jag tror man inte bara ska låta bli att göra fel, utan låta sig ledas i livet av det man tror är rätt.

/Niklas