Det är Hanukkah, en högtid som det är lätt att tycka om. Nu firas minnet av händelser som utspelades ett par hundra år innan vår tidräkning. Den grekiska kulturen var förhärskande i hela medelhavsområdet. Hellenister försökte få judarna att assimileras med grekerna och bli hellenister. Delvis lyckades det. Färre barn omskars och fler blandäktenskap förekom.

Templet plundrades av hellenisterna som ställde upp en avbild av Zeus där. I samband med att det påbjöds att grisar skulle offras i Templet. Då fick en liten grupp judar, mackabeerna, nog och började en gerillakrigföring mot stormakten. Märkligt nog, med Guds stöd, lyckades de återta makten och templet i Jerusalem.

När templet skulle återinvigas och den nioarmade ljusstaken tändas hittade man endast en obruten förpackning med den särskilda olja som användes till ljusstaken. Förpackningen med olja skulle räcka endast i en dag, men ljusstaken skulle behöva vara tänd alla de åtta dagar det tog att bereda ny olja. Man tände ändå ljusstaken och mirakulöst räckte oljan alla åtta dagarna.

Varför tycker jag att detta är en fantastisk högtid?

+ Jo, det är lätt att tycka om en historia om den svagares kamp för det som är rätt mot en orättfärdig stormakt.

+ Det är alltid rätt att göra det som är gott även om man till och med är få till antalet, som fallet är vad gäller noachider.

+ Det är hoppingivande att om vi gör det som är rätt då är Gud bered att göra det som med vårt förstånd är omöjligt. Vi kan lita och förtrösta på Gud, hur mörkt det än ser ut.

Jag firar inte Hanukkah egentligen. Det finns inga krav för noachider att göra det, men jag högtidlighåller minnet av att hur oljan räckte mirakulöst länge i ljusstaken i templet.

/ Niklas

Annonser