Idag är det Förintelsens minnesdag.

Att ha varit med om onska sätter spår i generationer frammåt. När jag växte upp på -70/-80-talet hade jag två klasskamrater som var judar, men det tog flera år innan jag fick veta det. Deras familjer höll hemligt vilken bakgrund de hade och de omskar inte sina söner.

I en paralellklass gick en judisk kille som var omskuren och hade en religiös familj. Han var bäst i skolan på schack. Det var på -80-talet i Stockholm, och den killen fick stryk att antal gånger för att han var jude.

Idag har vi exempelvis en situation där vissa judar flyttar från Skåne på grund av förföljelser. Försvinner risken för förföljelser bara för att tiden går? Knappast.

Friheten och rätten att praktisera en annan religion eller subkultur än den gängse normen är något som måste erövras igen och igen.

/Niklas

Annonser