Judendomen är till stor del en religion som talar om hur man bör leva, i alla fall för Torah observnta judar. Många noachider vill väldigt gärna praktisera delar av judendomen som påverkar den personliga livsstilen mycket, såsom att hålla shabbat och kosher och undvika fläsk. Ibland känner jag mig nästan lite utanför i web-diskussioner som berör (om och) hur noachider ska praktisera detta. Faktum är att Bibeln eller den muntliga Torahn inte påbjudit andra än Israels folk att hålla kosher och shabbat. Om man lever enbart efter de grundläggande sju noachidiska buden är livsstilsförändringen för de flesta inte så stor. Få människor har problem med att låta bli att stjäla, mörda, begå incest eller tillbe annat än Gud och i Sverige har vi regler för slakt som gör att vi inte behöver vara oroliga att djuren inte var döda när de styckades. De yttre livsstilsförändringarna är likaså ganska små även om man uppfattar att noachider är ålagda att leva enligt 66 bud indelade i de sju kategorierna: http://www.noachide.org.uk/html/66_commandments.html

Som Svensk utmärker jag mig inte när jag undviker att gå till kyrkor, annat än för begravningar e d, för att inte passivt delta i ”avgudadyrkan”. I vårt land är det vanliga att inte gå i kyrkan. Andra märker inte heller om jag låter bli att ha opassande tankar om ”min nästas” hustru. Andra märker inte om jag låter bli att ta med pennor hem från jobbet. Jo, någon gång har några jobbarkompisar faktiskt frågat varför jag är så noga att betala för mig i kommunhusets kafeteria när jag kunde säga att jag arbetar där och ta gratis kaffe. Andra ser inte att jag har undervisning i mp3-spelaren från olika Rabbiner eller att jag hemma läser om judendom för noachider. Andra ser inte att jag på något sätt ber varje dag. Så, utåt sett är jag en riktig medel-svensson.

Att vara noachid blir vad man gör det till. Det område där jag gör något extra som påverkar min vardag det är att jag ber, på något sätt, varje dag. Noachider är inte ålagda att be (!) men om man gör det (vilket är naturligt för mig) då är man ålagd att rikta sin bön till Skaparen (d v s inte begå avgudadyrkan), Israels Gud, och att be respektfullt inför sin Gud (för att inte bryta mot budet att häda). När jag blev noachid hittade jag tidigt en websida om att be de böner som finns i Psaltaren, ungefär som Judar gör: http://www.noahide.com/prayer.htm Att be från Psaltaren var nytt för mig och det gör jag fortfarande ofta. Websidan http://www.noahide.com/prayer.htm som jag länkar till är bra när det gäller undervisning om bön, men på de andra sidorna på siten skriver web-författaren saker som jag absolut inte kan stå för. Med ambivalens länkar jag till den sidan, för det finns få andra sidor som så uttryckligt undervisar noachider om bön.

På senare tid har jag lyssant på undervisning om bön från både Rabbi Avraham ben Yaakov, http://www.azamra.org/ , och från Rabbi Lazer Brody, http://www.israelnationalnews.com/Radio/Author.aspx/4130 . Båda dessa Rabiner är har anknytning till den tradition som starkt betonar undervisningen från Rabbi Nachman från Breslev om daglig personlig bön. Jag tror denna tradition, Breslev, kan vara värdefull för fler noachider, just för att betoningen på fri bön passar så bra för oss som inte är ålagda att be på något särskilt sätt. Den senaste tiden har jag bett mer med fria ord, direkt från hjärtat till Hashem. Det gör gott. Jag blir mer glad. Jag börjar få nya några tankar, fortfarande dock lite diffusa, om hur jag ska hantera en knepig omständighet i mitt liv. Gud svarar på bön i små göromål i vardagen och jag har en glädje i att knyta ann till Gud. Folk som inte står mig nära tycker nog att jag är vanlig, väldigt vanlig, men de vet ju inte omfattningen som min religion har i mitt liv. Det är ingen hemlighet att jag tror på judendomen eller lever efter de grundläggande bud som gäller hela mänskligheten. Jag är väldigt tacksam till Gud för att det går att kombinera ett väldigt vanligt Svenskt liv med att ha ett aktivt, levande religiöst liv.

Shalom!

Niklas

Annonser