You are currently browsing the category archive for the ‘Noachid Noahide Judendom judaism’ category.

Nu är det Roch Hashana, det Judiska nyåret. Hur påverkar det mig som noachid?

Vad Rosh Hashana är framgår kort och bra här: http://www.chabadstockholm.com/templates/articlecco_cdo/aid/89372/jewish/Rosh-Hashana.htm

Jag känner inte till några bindande bud för noachider som rör att fira religiösa högtider, men firar man (religiöst) andra religioners/kristendomens högtider riskerar man bryta budet mot avgudadyrkan. Därför är det naturligare för mig som noachid att fira judendomens högtider.

Men hur ska jag fira? Jag har ingen Rabin att ta råd av och min situation är att jag är skild och har min dotter boende hos mig var annan helg. Idag är jag själv. Hade jag haft familj hade det nog varit annorlunda.

Idag på Rosh Hashana dömer Gud mig och resten av världen. Gud avgör vilka som får leva ett år till och hur våra liv blir nästa år.

Jag började därför dagen med att be från psaltaren. De psalmer jag bad har i o f s ingen koppling till Rosh Hashana, men handlar mer om försoning. Jag bad Rebbe Nachmans ”general remedy”.

Jag arbetar idag, men i kväll har jag inte bokat in något annat än att jag ska be och läsa om teshuva (att vända om från synd och försonas med Gud).

Två personliga områden har jag beslutat mig för att jag under det kommande året ska arbeta mer med. Jag ska även ge pengar till välgörenhet idag. Både bön och att ge pengar till välgörenhet har, om det sker med ett uppriktigt hjärta, enligt Bibeln försonande effekter liknande de som djuroffren i templet hade. De är därför extra viktiga denna dag då Gud dömer mig, och dagarna fram till Yom Kippur, försoningsdagen.

Om drygt en vecka är det Yom Kippur, försoningsdagen. Då är tiden för försoning med Gud. Jag har hört (men kommer dock inte ihåg källan) vissa mena att den dagen är en försoningsdag inte bara för det Judiska folket och deras relation till Gud, utan att det är en särskild dag för försoning för hela mänskligheten.

En annan uppfattning jag stött på är att på Yom Kippur sker försoning mellan Israels folk och Hashem men att resten av mänskligheten kan få sina synder försonade särskilt vid Suckot senare i höst. Anledningen till den senare tolkningen är att Bibeln föreskriver att när det står ett tempel i Jerusalem då ska det där offras 70 tjurar varje Suckot för alla folks räkning.

Hur som helst. Nu är en tid då Gud (be-)dömer alla människor och det är därför lämpligt att ägna extra tid åt självrannsakan och för att göra planer för hur man positivt ska utveckla sina personliga förbättringsområden.

Shana tova (Gott nytt år)

/ Niklas

Annonser

Det är den första i månaden Elul idag. Denna dag år 1313 före vår tidräkning gick Moses för andra gången ned från berget där han hade fått nya tavlor med budord. De första tavlorna slog han sönder 40 dagar tidigare när folket hade gjort en guldkalv som de tillbad. Treditionen berättar även att denna dag gick Mose upp igen i 40 dagar på berget och bad Gud om försoning för sitt folk. Om 40 dagar är det Yom Kippur, försoningsdagen. Någon vecka dessförinnan är det Rosh Hashana.

http://www.chabad.org/holidays/JewishNewYear/template_cdo/aid/4351/jewish/A-Brief-History-of-Elul.htm

Under denna månad är det extra angeläget att ransaka sig själv inför forsoningsdagen och göra personliga åtgärdsprogram för hur man ska arbeta med att leva mer enligt Torahns bud.

/ Niklas

 

Jag var till Oslo för tre veckor sedan. Det var slående hur treviga och gemytliga folk var!
Jag var upp till Regeringsbyggnaden och såg förstörelsen och utanför domkyrkan, där folk lade blommor. På de platserna var det många besökare som var djupt rörda. Det grep tag i mig med att se nallar, blommor, bilder och minneskort. Men en vecka efter dåden gick livet vidare och staden pulserade som vilken huvudstad som helst.

Jag besökte fyra museer på Bygdöy, varav Holocost senteret var ett. Mest gripen blev jag av den första bild och text jag stannade vid när jag kom in i utställningen. Det var en blond naken liten flicka på en sommaräng och texten berättade att hon blev skickad till koncentrationsläger och sin död tre år gammal. Bilden kunde varit av min mor eller min dotter i den åldern!

Runt en tredjedel av de Norska judarna blev skickade till sin död i koncentrationsläger. Jag förstod att många av de norska judarna överlevde genom att fly till Sverige. Det väckte mycket tankar till och minnen av min mormor från Västmanland. Hon berättade för mig att under kriget hände det vid flera tillfällen att ”luffare” från Norge på vandring mot Stockholm sov över i hennes pappas lada.

Det är inte länge sedan kriget. Det var samtidig som min far levde tryggt i Stockholm, mellan han var 3-8 år gammal. Det är inte konstigt att vissa judar inte alltid svarar på mail från icke judar. Hur vi icke judar byggt upp ett förtroende, historiskt sett? Det är inte länge sedan.

Det som hände bl a judar i Europa under kriget var en fruktansvärd ondska. Besöket på centret grep tag i mig väldigt starkt. Kanske syntes det på mig när jag kom tillbaka till entren. Det hade börjat regna och killen i kassan gav mig en regnponcho, gratis.

Fortfarande är judar en utsatt minoritet i Sverige. Jag tror det skulle vara bra om vi var fler noahider eller andra som var positivt inställda till judendomen, det judiska folket och Israel. Det får inte hända igen.
Var sak har sin tid. Det var skönt att efter besöket på Holocost centret gå på kontiki museet och byta sinnesstämning.

/ Niklas

Ett av de noachidiska buden är att man ska avhålla sig från avgudadyrkan. De noachidiska buden kan ses som kategorier där många bud på samma tema ingår. Att avhålla sig från avgudadyrkan är därför inte bara att man ska be till skaparen, Israels Gud.
Att avhålla sig från avgudadyrkan innebär bl a att inte delta i andra religioners verksamhet. I Bibeln finns passager som förbjuder andra ”andliga” företeelser såsom att tala med andar eller att spådomskonst där man försöker göra förutsägelser om verkligheten. Bibeln säger att man ska låta bli sådana saker, men den förbjuder inte trosuppfattningar.
Bibeln (=Tanakh) talar väldigt lite om hur den övernaturliga världen är beskaffad eller om vad som händer äfter döden. Människor är fria att tro ganska mycket och ganska olika om man håller sig till de bud Gud föreskrivit.

Judendomen är alltså väldigt generös så att man har stor frihet att tro olika saker. Många företeelser i andra religioner har sin plats inom judendomen.
Det vore en form av avgudadyrkan att ägna sig åt förfäderskult, men det är positivt om man hedrar sina föräldrar (som Bibeln uppmanar till).
Det är ok att tro, eller inte tro, på att astrologi har relevans, så länge man inte använder det för att försöka göra förutsägelser.
Gud är allsmäktig och har total kontroll över allt, och därför har är det fel att tro att döda förfäder eller astrologiska företeelser har någon större makt eller inflytande.

Hur man tror om övernaturligaföreteelser och tillvaron efter döden, det har man stor frihet att själv bestämma. Inom judendomen finns kabbalistisk litteratur som bl a ägnar sig åt sådana frågor. Jag har inte studerat sådant men har förstått att det i Kabbalistisk litteratur förekommer en hel del utläggningar om livet efter döden, den messianska tidsåldern mm mm.

För en tid sedan kollade jag upp Judendomens inställning till det Budistiska begreppet karma och hittade följande från Chabad som menade att karma existerar men människan kan bryta sig loss från och inte vara beroende av karma om vi följer Guds bud:
http://www.chabad.org/library/article_cdo/aid/596628/jewish/Do-Jews-Believe-in-Karma.htm

I boken ”The Trail to Tranquility” av Rabbi Lazer Brody beskriver han (på sid 47-50) hur man kan dra visdomar från naturen och djur om hur man bör leva (sid 48) och t o m att det finns Rabiner som påståtts kunna kommunisera med fåglarna (sid 49).
Min tanke är att det finns viss likhet mellan detta och schamanistiska ”kraftdjur” och ”totem”.

Judendomens anhängare, jag har hört det från noachider, gör ibland anspråk på att tillhöra världens äldsta religion. Tror man att på Bibeln och den muntliga Torahn så är det självfallet så, till och med om man bara tolkar de första kapitlen som sanningsbärande liknelser eller sanningsbärande myter.
Om alla religioner på något sätt härstammar från Judendomen, då är det inte konstigt om religiösa uppfattningar från andra religioner har sina paralleller i judendomen.

Men det viktiga blir att inte tappa perspektivet. Judendomens grundbudskap är att Gud har givit mänskligheten bud att leva efter som både individen och hela tillvaron blir välsignade av när de följs. Man är fri att tro en många olika saker, om man vill, men bör då göra det i linje med judendomen istället för utifrån andra religioner.

/ Niklas

I kväll till i morgon kväll är det Tisha B’Av. Det judiska folket har genom historien flera gånger drabbats av olyckor den 9:e i månade Av. Främst tänker man på de två Templen som båda två förstördes på detta datum, men med flera hundra års mellanrum. Därför fastar Torah observanta judar från i kväll till i morgon kväll, de går inte i läderskor mm under fastan.

Guds intention var inte att Templen bara skulle vara till för Judar. De var för hela mänsklighetens bästa:

Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer ifrån fjärran land för ditt namns skull – ty man skall ock där höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm – om någon sådan kommer och beder, vänd mot detta hus, må du då i himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.” 1Ki 8:41-43

Så, hela mänskligheten kan sörja att det inte finns ett tempel på tempelberget som är den plats Gud utvalde som tempelplats. Som noachid kan man under Tisha B’Av be för att Gud ska skapa en möjlighet att åter bygga ett tempel.
Det finns ingen anledning att bråka med de muslimer som har en moske på tempelplatsen. Men vi kan stilla be att Gud ska skapa en fredlig möjlighet att det bygga ett tredje tempel där, utan påtryckningar på dem som är där nu. Inget är omöjligt för Gud. Det skulle vara gott för hela mänskligheten.

Jag kommer be men uppmärksammar inte på annat sätt att det är Tisha B’Av. Judar ärenligt Torahn ålagda att fira de judiska högtiderna. En noachid kan göra det endast om man gör det med undervisning från en Rabin hur man firar, så man gör helt rätt.

Budet mot avgudadyrkan innebär bl a att en noachid inte får hitta på en religiös sedvänja och påstå att den är påbjuden av Gud eller att det är en mitzva/ett bud som Gud belönar om man följer sedvänjan.
Till och med om en noachid skulle påstå eller tro att Gud ålagt icke judar att fasta etc på Tisha B’Av så skulle det vara ett brott mot budet att inte skapa en ny religion, för gud har inte påbjudit oss icke judar att vi på ett speciellt sätt ska uppmärksamma de judiska högtiderna.

Se även:
http://www.asknoah.org/forum/showthread.php?tid=55
http://asknoah.org/essay/noahide-holidays

Mer än att ha Templet i åtanke och i bön blir det inte för mig i morgon, på Tisha B’Av.

/ Niklas

Vi är inte många noachider, varken i Sverige eller i världen. I hela världen känner jag till kontinuerligt aktiva grupper i USA, Storbritannien, Ryssland och på Filipinerna. I övriga världen är vi ofta utspridda en eller några få på en plats eller en ort, men med kontakt på nätet.

Jag har hört noachidernas tillvaro liknas vid Abrahams tillvaro. Abraham blev monoteist själv när resten av världen hade glömt bort att skaparen är En. Vilken ”gud” kan ha mer makt än den som skapat allt. I jämförelse är inga andra ”makter” några gudar alls.

Abraham var nästan ensam i sin tro. Den muntliga traditionen berättar om att det fanns en Torah skola, Shems akademi. Gud hade givit sex bud i Eden och ett sjunde till Noa om att inte äta djur levande med blod i. Noas son Shem lärde sig om dem av sin far och de skapade en Torah akademi. Ever, Shems son var också med. Ändå glömde världen bort Gud och buden. Ingen säger att de tror på Noachs, Shems och Evers Gud. Istället säger man att man tror på Abraham, Isak och Jacobs Gud. Varför inte hänvisa till Noach?
Abraham uppges ha undervisat sina barn om Gud och buden, men Noa, Shem och Ever var inte aktiva i att föra sin tro vidare.
Just detta, genom att Torahn sedan Abraham ålägger judar att undervisa sina barn, har Judendomen överlevt och bevarat sina uråldriga kunskaper.

Om man gör något bra i världen men inte ser till att det bevaras, då var det i stor utsträckning meningslöst. Därför är positivt om noachider också undervisar sina barn och för tron vidare, även om vi inte är ålagda av Gud. I USA vet jag att det finns vissa noachider som undervisar sina barn ganska intensivt, men troligen inte lika mycket som i ortodoxa judiska familjer.

Jag försöker förmedla en känsla för min tro till min dotter. Vi talar ibland om de sju buden. Hon ser och hör mig be till Gud och ibland fyller hon i med meningar, så som hon tycker att vi ska be till Gud. (Hon är så söt).
Bibeln berättar att det är skilnad på en dag och en annan, att vissa är högtider eller shabbat medan andra är vardagar. Därför har jag under ett antal månader tänt ljus med henne på fredag och lördag kväll (men inte som en mitzva/ ett bud) och talat om att Gud vill att vi har en vilodag. Det ger en speciell stämning med ljus. I helgen tog vi en trevlig stund och bara satt och pratade och fikade på balkongen, för jag uppfattar att social samvaro är en viktig aktivitet i judiskt shabbat-firande. Att fira den sjunde dagen har blivit ett skönt och trevligt sätt att föra min tro vidare inom min dotter genom att ge henne positiva upplevelser av min tro.

Ibland har jag känt mig lite larvig som tänder ljus på fredagen för jag är en man och det är en kvinnlig uppgift. Nu när fredagen har blivit en särskild dag i mitt liv, då dök tanken upp att jag kanske på något sätt kunde välja att göra en mitzva kopplad till Shabbaten! Hör och häpna, det dök upp en tanke om att vara lite mer observant.
Det är lätt att som noachid hitta information ex via AskNoah, Noahide Nations eller Oklahoma B’Nei Noach Society om att leva enligt de sju buden, men shabbat är givet till det judiska folket. Det gör att jag känner mig lite villrådig hur jag skulle kunna bli mer observant, göra någon mitzva på det området. Jag tror jag behöver samråda med en Rabin om ideer på hur?
För en känsla av sjundedagsfirande (d v s ej på judiskt vis) eller Shabbat bör kunna ge min dotter positiva upplevelser av min tro. Då kanske hon kan få med sig lite kunskap om att vara noachid och föra det vidare.

/ Niklas

I förra inlägget berättade jag om att det finns lite olika uppfattningar om och i så fall hur noachider kan fira shabbat. Här kommer ytterligare ett par saker icke judar bör låta bli.

Noachider tillverker inte, skriver inte och bär inte tefillin.

Inte heller skriver eller sätter en noachid upp en mezuza. Det är bud som är givna till det judiska folket, som bara judar bör följa.

Sätter upp mezuza

Jag har aldrig läst eller hört någon noachid bestrida att tefillin eller mezuza är till för enbart judar.
Min personliga hållning är att det är viktigt att det judiska folket får ha egna speciella kännetecken som gynnar identitet och sammanhållning som judar, för det är detta som har varit garanten för att Torahn har bevarats genom årtusendena. Därigenom kan Israel (ännu mer i framtiden) vara ett ”ljus för folken” som banar väg för en värld i fred och en messiansk tidsålder.

Jag kommer följa upp med några fler inlägg om sådant noachider bör vara försiktiga med eller låta bli. Här är ett par riktigt bra länkar, en kort och en lång, om vilka judiska bud noachider bör undvika:

  • http://www.askmoses.com/en/article/541,2443/Other-than-the-Seven-Noahide-Laws-can-a-non-Jew-observe-mitzvahs.html
  • http://www.wikinoah.org/index.php/Optional_observances_for_non-Jews
  • /Niklas

    Den starka judiska identiteten och särprägeln har gjort att Torahn har kunnat bevaras genom årtusenden. Att fira shabbat är ett bud som i Bibeln är givet till Israels folk. Detta bud präglar starkt judars livsföring och rytm varje vecka.
    Därför är det är nog så att detta bud har starkt har kommit att förknippas med den judiska identiteten och den nationella sammanhållningen som judisk nation. Det är därför inte självklart att icke judar, noachider, ska fira shabbat, särskilt som Tanakh inte påbjuder detta för andra än judar.

    Shabbatens unika judiska prägel gör att noachider ofta rekommenderas att hellre hålla sjundedagsvila än att fira Shabbat.
    – Oklahoma B’nei Noach Society har en guide på sin hemsida för firande av den sjunde dagen. Där rekommenderas att noachider som firar Shabbat avviker från judisk praxis på något sätt (ex genom att tända ljusen på ett annat sätt än judar gör), just för att betona att Shabbat är ett unikt judiskt bud. Därigenom blir shabbaten en sjundedagsvila för noachider. En noachid bryter inte mot något bud om den håller en sjundedagsvila som avviker från judars shabbat, för noachider är inte påbjuudna att hålla shabbat.
    – I något radioprogram från Noahide Nations/Israel national radio har jag uppfattat att noachider kan hålla alla bud i Torahn som vanliga judar håller, inklusive shabbaten, under förutsättning att man gör på rätt sätt och för det behövs undervisning av en Rabbin.
    Jag tänker att det är nog teoretiskt möjligt, men om men verkligen har en genuin längtan att praktisera judendomen på judars vis, varför konverterar man då inte?

    Judendomen har många vackra bud och sedvänjor. Många noachider vill gärna praktisera judendomens sabbatsbud. De anför ibland att Jesaja 56 som förklaring till att de försöker fira Shabbat.
    – Rashis kommentar till Jesaja 56 säger att den handlar om konvertiter. Den som konverterat till judendomen är till 100% jude och inte skild från det judiska folket.
    – En annan tolkning av Jesaja 56 som jag har hört är att noachider inte är påbjudna att fira shabbat, nu, i denna tidsålder. Kapitlet berättar om en tid då människor ber i Templet. Det tredje Templet finns inte än, för där har muslimerna en av sina viktigaste moskeer. På något sätt kommer Gud ordna ett tredje tempel där, någon gång i framtiden och då kanske det är så att även noachider håller shabbat, som det står om i Jesaja 56.

    Rabbi Yeshayahu Hollander skriver på Noahide Nations yahoo-grupp att i boken  ”Turchin, ”Shoneh Halakhot” [Teaching (or learning) Halakhot] which is a summary  of the previous interpretations of the Shulhan Aruch Orach Hayim, in Chapter 304  states clearly that a person who has accepted the Noahide laws may take upon  himself to observe Shabbat.” (http://groups.yahoo.com/group/NoahideNations/message/6278)
    Böckerna ”The Rainbow Covenant” av Dallen och ”The Path of the Righteous Gentile” av Chaim Clorfene and Rabbi Yakov Rogalsky nämner inte att noachider skulle fira shabbat.
    Så, den noachid som vill fira Shabbat och har kunskap om hur man gör det, den kan nog göra det men det är inget krav.

    Många som lämnar kristendomen och dras till Judendomen genomgår en lång process där de först går med i olika messianska rörelser som betonar vikten av att hålla den skrivna Torahns bud och de menar att de buden gäller hela mänskligheten, inte bara det judiska folket som det står i Moseböckerna. Dessa personer försöker alltså vara Torah observanta samtidigt som de håller fastvid messianska trosuppfattningar.
    När dessa personer släpper felaktiga uppfattningar om att det skulle ha funnits en särskild messias, Ha Moshiach, för ett par tusen år sedan, då är de redan inskolade i att fira Shabbat på ett sätt som ligger nära det judiska sättet. För dem är sjundedagsfirande något som väcker anstöt, för de har ofta under flera år kämpat med att fira shabbat så judiskt de kan.
    Jag gick direkt från traditionell kristendom till att bli noachid. Jag insåg att det inte finns några profetior i Tanakh som förutsade att Gud skulle uppenbara sig i mänsklig gestalt eller att Gud skulle dö och återuppstå. Därför var jag aldrig med i några messianska rörelser som lär ut Torahn på ett annat sätt än judendomen gör och jag har ingen gammal vana att fira shabbat.

    Personligen ser jag ett värde i att som noachid uppmärksamma den sjunde dagen. Dagar blir inte olika för att människor fyller dem med olika innehåll. Dagar och tider är olika för att Gud i Torahn har berättat att det är skillnad på den sjunde dagen eller på andra högtidsdagar, jämfört med övriga dagar. Om Gud gör skillnad på olika tider i Torahn, då ser jag ett värde i att som noachid uppmärksamma sjunde dagen på något sätt och att hålla reda på den judiska kalendern.

    Jag praktiserar inget bud/mitzva kopplat till den judiska Shabbaten. Symboliskt tänder jag och min dotter, sedan några månader tillbaka, varje fredag ett ljus för att uppmärksamma att dagen är speciell, men jag saknar mer ingående kunskaper i hur judar tänder ljusen och firar shabbat. I dagsläget ha jag inga intentioner på att försöka härma den judiska shabbaten, när vi noachider inte i Torahn är påbjudna att fira Shabbat. Men om den messianska tidsåldern kommer och det tredje templet, må det ske snart, då kanske Jesajas profetia i kapitel 56 kommer gälla mig med.

    Niklas

    Det är högtiden Purim idag. Det sker i åminnelse av berättelsen i boken Ester i Bibeln. Det handlar om hur den Persiske konungen Ahasuerus i sitt harem har en hustru, Ester, som är Judinna. En komplott för att förgöra det Judiska folket misslyckas tack vare Esters försorg (läs berättelsen!).
    För mig är denna berättelse en i raden av berättelser om hur det Judiska folket gång efter annan genom historien har varit utsatt för folk med onda avsikter, men de har med Guds försorg aldrig blivit förgjorda. Det ger hopp och förtröstan på Hashem.

    Jag ser inget hinder för att noachider firar Purim. Den dag det finns en b’nei Noach församling i Sverige kommer Purim säker att firas. Jag firar inte Purim, men tänker Guds omsorg om oss och har reflekterat lite över Esters budskap.
    Boken Ester nämner inte Gud någon gång. Kanske är ett av bokens budskap att det är viktigt att vara handlingskraftig för det som är rätt och riktigt, även när Gud kan kännas långt borta.

    Shalom!

    Niklas

    Senaste tiden har jag haft ganska mycket fokus på min tro, även om det inte har synts på bloggen.
    För någon vecka sedan stötte jag på något jag inte hört om förut. En Rabbi Yisroel Levine på chabad talade om astrologi och reinkarnation (http://www.chabad.org/multimedia/media_cdo/aid/1320147/jewish/Astrology-and-Reincarnation.htm).Båda ämnena är något man inte behöver tro något om om man inte vill, för det viktiga i judendomen är att leva efter Guds bud.
    Hur som helst Rabbi Levine gjorde åtskillnad mellan när Gud ingriper i personers liv med straff och när en människa gång på gång får gå igenom svårigheter i livet som den har i uppgift att klara av för att bli en bättre människa.
    Nu kommer poängen: Levine menade att när det olyckliga sker genom naturliga omständigheter då har det som händer med den uppgift människan har att lära sig och utvecklas av. När det olyckliga händer är det större chans att det handlar Guds ”straff” (se vid  01:09 in i klippet).

    Detta gav mig viss förtröstan, faktiskt. Jag skilde mig 2006 och är nöjd singel sedan dess. I maj 2006 var jag en soligdag och handlade i stan. Jag bodde ett par mil ut på landet. Det var fint väder helt utan regn och nederbörd. När jag närmade mig hemmet blev jag förvånad. Cirka 400-500 meter från huset var det blött på vägen. När jag svängde in på gården blev jag ännu mer förvånad. Runt huset låg decimeterhöga drivor med körsbärsstora hagel, trots att det var fint väder och jag bor i mälardalen. Plasttaket över uteplatsen hade fått sju hål!  En symbolisk summa. Min dåvarande fru och min dotter var hemma under haglet. Jag frågade vänner och bekanta och inga andra hade sett av någon nederbörd den dagen. Det vara bara på mitt hus det hade haglat!
    Det tog ettpar dagar att byta uteplatsens plasttak. Under tiden bestämde jag mig för att skilja mig (efter åratal av dåligt äktenskap och många, många försök att få rätsida på relationsproblemen).

    Vad finner jag förtröstansfullt i detta? Om det som hände var ett Gudomligt ingripande eller ”straff” då betyder det att jag inte är bunden att genomgå samma prövningar igen och igen, utan det kan vara en enskild händelse. Hade  det varit en naturlig motgång hade det varit tyngre att gå vidare, för då skulle jag fått förvänta mig fler motgångar på samma tema som skilsmässan.

    Dessutom ”straffet” kanske inte var ett tecken till mig. När det hände fick kände jag att Gud såg min situation och att jag därför inte var ensam i eländet.

    De sju hålen i taket av haglen inträffade två år innan jag blev noachid och började blogga om de sju kategorierna av bud för icke judar.

    / Niklas