You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.

Lagom till Rosh Hashana och Yom Kippur började jag undra vad jag vill med mitt bloggande och vad min motivation för bloggandet är.
Från början triggade bloggen mig att lära mig mer om noachidisk judendom, men nu känner jag mig fast rotad i de sju bud som Gud gav människan i begynnelsen och repeterade på Sinai. Definitivt monoteist som bara kan be till den ultimata kraft som förmått skapa allt.
Jag har ett hopp om att jag satt noachidisk judendom på den Svenska religiösa kartan. Bloggen ligger kvar och någon gång behöver den få länkarna uppdaterade, men jag har idag inget mål med bloggen och ingen motivation för den. Därför ligger bloggandet på is på obestämd tid.

/ Niklas

Så var det Yom Kippur, försoningsdagen för alla judar. Det var på denna dag som prästen i templet gick in i det heligaste av templet och bringade försoning med Gud för Israels folk. Idag har jag förstått att det för judar är en fastedag då man går på gudstjänst i synagogan och fokuserar på omvändelse från synd, teshuva.

Men vad gäller för oss icke judar?
Rabbi Yoel Schwartz skriver i ”Noahide Commandments” (http://www.okbns.org/pdf/Noahide_Commandments3_503107.pdf) att för noachider är Yom Kippur också en dag då man ångrar sina synder och vänder om, men att det inte är en fastedag för noachider.

Teshuva, ånger och omvändelse, är ett viktigt begrepp inom judendomen. Jag sammanfattar här några punkter om teshuva som jag hämtat från boken ”In Forest Fields. A unique guide to personal prayer” av Rabbi Shalom Arush. På sidan 219 beskriver han ”the SCAR treatment” för att göra Teshuva i fyra steg:
1) Sluta med det du gör som är fel.
2) Confess: Erkänn det som man felat i för Hashem.
3) Apologize: Be Hashem om förlåtelse. Be med uppriktig ånger.
4) Resolve: Be med intentionen att du inte ska upprepa samma sak igen. Be om starkare förtröstan, emuna, och kärlek till Hashem (ahava) för att klara av det. Gör en plan för hur du ska klarar av det.

I följande artikel från AskNoah.org betonas att i vanliga fall över hela året ska vår bön till Gud inte (mer än nödvändigt) kännetecknas av ständigt ältande av personliga brister: http://asknoah.org/faq/asking-forgiveness
Det står på många ställen i Bibeln att man ska tjäna Gud med glädje:

”En tacksägelsepsalm. Höj jubel till HERREN, alla länder!
Tjäna HERREN med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!
Besinna att HERREN är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och får i hans hjord.
Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacka honom, lova hans namn!
Ty HERREN är god, hans nåd varar i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte.”
Psa 100:1-5

Artikeln ovan från AskNoah berättar att Yom Kippur är en högtid för det judiska folket, inte för noachider.
Jag är väldigt glad för att Gud har givit mig och andra icke judar sju ganska enkla bud att följa, men samtidigt kan jag sakna gudstjänster och ritualer som ger uttryck för den andliga upplevelsen. Det enkla livet som noachid passar mig bra men jag har full förståelse för att det finns noachider som vill leva sitt liv mer så det liknar judisk livsföring.
Hur som helst, nästa högtid är det Succot och då föreslår Rabbi Yoel Schwartz att noachider kan göra mer. Idag ska jag be lite extra kring personliga förbättringsområden. Ett ljus brinner även här hemma (men inte som en mitzva) för att påminna mig om att denna dag är också den sjunde dagen i veckan.

/ Niklas

Shabbat/sjundedagsfirande för noachider är nog lite av ett känsligt ämne. Varken boken The Rainbow Covenant av Dallen eller The Path of the Righteous Gentile av Rabbi Clorfene and Rabbi Rogalsky tar upp ämnet, om noachider kan fira Shabbat.
Shabbatsfirandet är unikt givet till det Judiska folket, det påverkar Judars livsföring varje vecka och är en unik del i den Judiska identiteten.

Tidigare har jag stött på uppfattningen att noachider kan fira den sjunde dagen då vi inte är ålagda i Torahn att fira Shabbat. Men hur gör man det då?
Jo, det finns en guide från OKBNS (http://www.okbns.org/pdf/Seventh%20Day102307.pdf) som är riktigt bra men som ändå inte föll mig i smaken. Jag läser gärna på engelska, i stort sett dagligen, men att uppriktigt be från hjärtat det gör jag helst på Svenska.

Rabbi Cham Richman på Noahide World Center gör på 13 minuter upp med om och hur icke judar/noachider kan förhålla sig till Shabbaten och fira den sjunde dagen.
Rabbi Chaim Richman berättar att det finns en uppfattning i Talmud att icke judar inte ska fira Shabbat.
Shabbaten är given till det Judiska folket så att de är ålagda att vara observanta, att fira den enligt den Judiska lagen.
Ändå har Rashi skrivit att en Ger Toshav, en rättfärdig icke Jude som bor i Israel, bör fira Shabbat.
Rabbi Chaim Richman menar därför att det finns en koppling mellan Shabbat och icke Judar, meeen…
Den store Maharal, Rabbi Judah ben Bezalel Lowe 1525-1609, gjorde distinktionen mellan att vara observant och att göra något i åminnelse. Att fira Shabbat observant utifrån halaka/judisk lag, det är för det judiska folket, men att på något sätt markera att man minns att det är den sjunde dagen, det är avsett hela världens folk att praktisera.
Rabbi Chaim Richman föreslår att vi icke judar uppmärksammar den sjunde dagen, lördagen, genom att studera Torahn då, särskilt veckans text /Parsha.
Lördagen bör även innebära att man prioriterar att umgås med sin familj. Man kan även äta en festmåltid eller tända ljus.
Rabbi Chaim Richman föreslår även att man ber, särskilt böner med fokus på Guds återskapande kraft/rekreation och att man spenderar tid i naturen.

Kolla gärna själv in Rabbi Richmans föredrag. Det är värt att ses, särskilt som ämnet sällan står om i böcker.
http://noahideworldcenter.org/index.php?option=com_k2&view=item&id=225:the-universal-sabbath&Itemid=202

/ Niklas

För någon vecka sedan beställde jag ett par böcker från en stor svensk nätbokhandel, så nu väntar jag otåligt på leverans.
Den ena boken var The Noahide Code av Alan W Cecil. Den handlar om de sju noachidiska buden, men jag misstänker att den riktar sig främst till noachider som lämnat kristendomen. Ganska tidigt som jag blivit noachid lyssnade jag på massor med mp3-undervisning från Jews for Judaism och från Outreach Judaism/Rabbi Tovia Singer. Att beställa The Noahide Code kanske blir lite av en återblick för mig, men det är kul att den går att beställa från Svenska web-sidor till ett så bra pris. Jag är dessutom intresserad av den undervisning den har att ge om hur man praktiserar de bud som befinner sig i de sju kategorierna. Hoppas det är bokens huvudfokus.

Den andra boken är The Beginning of Wisdom av Leon R Kass. Den är en filosofisk betraktelse av 1 Mosebok.
Som noachid är Bibelns första bok extra spännande för alla personer i 1 Mosebok var noachider. Det Judiska folket hade inte uppkommit än och Torahn var inte given på Sinai. Ändå berör 1 Moseboks berättelser bud som inte bara är integrerade i Judendomen, utan även gäller hela mänskligheten.
Berättelsen om Kain och Abel berättar om förbudet att mörda. Berättelsen om Noachs bud från Gud om att inte äta djur som styckats levande, berättar om slaktmetoder. Budet att ha en god sexuell moral framkommer ex i berättelsen om Sodom. Det står även att Lot satt i porten i Sodom (1 Mos 19:1, 9), vilket antyder att Lot satt som domarne brukade göra, så vi ser att budet om att verka för ett fungerande rättsväsen var givet.
Så jag ser fram mot en bok som på över 700 sidor avhandlar lärdomar om människan från 1 Mosebok. Jag kanske inte plöjer igenom den men jag kommer plocka russin och gobitar ur den. Författaren är dock inte Rabin, utan en vetenskapsman med intresse för philosofi och ett par utmärkelser från Judiska organisationer.

/ Niklas

Det är den första i månaden Elul idag. Denna dag år 1313 före vår tidräkning gick Moses för andra gången ned från berget där han hade fått nya tavlor med budord. De första tavlorna slog han sönder 40 dagar tidigare när folket hade gjort en guldkalv som de tillbad. Treditionen berättar även att denna dag gick Mose upp igen i 40 dagar på berget och bad Gud om försoning för sitt folk. Om 40 dagar är det Yom Kippur, försoningsdagen. Någon vecka dessförinnan är det Rosh Hashana.

http://www.chabad.org/holidays/JewishNewYear/template_cdo/aid/4351/jewish/A-Brief-History-of-Elul.htm

Under denna månad är det extra angeläget att ransaka sig själv inför forsoningsdagen och göra personliga åtgärdsprogram för hur man ska arbeta med att leva mer enligt Torahns bud.

/ Niklas

 

Jag var till Oslo för tre veckor sedan. Det var slående hur treviga och gemytliga folk var!
Jag var upp till Regeringsbyggnaden och såg förstörelsen och utanför domkyrkan, där folk lade blommor. På de platserna var det många besökare som var djupt rörda. Det grep tag i mig med att se nallar, blommor, bilder och minneskort. Men en vecka efter dåden gick livet vidare och staden pulserade som vilken huvudstad som helst.

Jag besökte fyra museer på Bygdöy, varav Holocost senteret var ett. Mest gripen blev jag av den första bild och text jag stannade vid när jag kom in i utställningen. Det var en blond naken liten flicka på en sommaräng och texten berättade att hon blev skickad till koncentrationsläger och sin död tre år gammal. Bilden kunde varit av min mor eller min dotter i den åldern!

Runt en tredjedel av de Norska judarna blev skickade till sin död i koncentrationsläger. Jag förstod att många av de norska judarna överlevde genom att fly till Sverige. Det väckte mycket tankar till och minnen av min mormor från Västmanland. Hon berättade för mig att under kriget hände det vid flera tillfällen att ”luffare” från Norge på vandring mot Stockholm sov över i hennes pappas lada.

Det är inte länge sedan kriget. Det var samtidig som min far levde tryggt i Stockholm, mellan han var 3-8 år gammal. Det är inte konstigt att vissa judar inte alltid svarar på mail från icke judar. Hur vi icke judar byggt upp ett förtroende, historiskt sett? Det är inte länge sedan.

Det som hände bl a judar i Europa under kriget var en fruktansvärd ondska. Besöket på centret grep tag i mig väldigt starkt. Kanske syntes det på mig när jag kom tillbaka till entren. Det hade börjat regna och killen i kassan gav mig en regnponcho, gratis.

Fortfarande är judar en utsatt minoritet i Sverige. Jag tror det skulle vara bra om vi var fler noahider eller andra som var positivt inställda till judendomen, det judiska folket och Israel. Det får inte hända igen.
Var sak har sin tid. Det var skönt att efter besöket på Holocost centret gå på kontiki museet och byta sinnesstämning.

/ Niklas

Ett av de noachidiska buden är att man ska avhålla sig från avgudadyrkan. De noachidiska buden kan ses som kategorier där många bud på samma tema ingår. Att avhålla sig från avgudadyrkan är därför inte bara att man ska be till skaparen, Israels Gud.
Att avhålla sig från avgudadyrkan innebär bl a att inte delta i andra religioners verksamhet. I Bibeln finns passager som förbjuder andra ”andliga” företeelser såsom att tala med andar eller att spådomskonst där man försöker göra förutsägelser om verkligheten. Bibeln säger att man ska låta bli sådana saker, men den förbjuder inte trosuppfattningar.
Bibeln (=Tanakh) talar väldigt lite om hur den övernaturliga världen är beskaffad eller om vad som händer äfter döden. Människor är fria att tro ganska mycket och ganska olika om man håller sig till de bud Gud föreskrivit.

Judendomen är alltså väldigt generös så att man har stor frihet att tro olika saker. Många företeelser i andra religioner har sin plats inom judendomen.
Det vore en form av avgudadyrkan att ägna sig åt förfäderskult, men det är positivt om man hedrar sina föräldrar (som Bibeln uppmanar till).
Det är ok att tro, eller inte tro, på att astrologi har relevans, så länge man inte använder det för att försöka göra förutsägelser.
Gud är allsmäktig och har total kontroll över allt, och därför har är det fel att tro att döda förfäder eller astrologiska företeelser har någon större makt eller inflytande.

Hur man tror om övernaturligaföreteelser och tillvaron efter döden, det har man stor frihet att själv bestämma. Inom judendomen finns kabbalistisk litteratur som bl a ägnar sig åt sådana frågor. Jag har inte studerat sådant men har förstått att det i Kabbalistisk litteratur förekommer en hel del utläggningar om livet efter döden, den messianska tidsåldern mm mm.

För en tid sedan kollade jag upp Judendomens inställning till det Budistiska begreppet karma och hittade följande från Chabad som menade att karma existerar men människan kan bryta sig loss från och inte vara beroende av karma om vi följer Guds bud:
http://www.chabad.org/library/article_cdo/aid/596628/jewish/Do-Jews-Believe-in-Karma.htm

I boken ”The Trail to Tranquility” av Rabbi Lazer Brody beskriver han (på sid 47-50) hur man kan dra visdomar från naturen och djur om hur man bör leva (sid 48) och t o m att det finns Rabiner som påståtts kunna kommunisera med fåglarna (sid 49).
Min tanke är att det finns viss likhet mellan detta och schamanistiska ”kraftdjur” och ”totem”.

Judendomens anhängare, jag har hört det från noachider, gör ibland anspråk på att tillhöra världens äldsta religion. Tror man att på Bibeln och den muntliga Torahn så är det självfallet så, till och med om man bara tolkar de första kapitlen som sanningsbärande liknelser eller sanningsbärande myter.
Om alla religioner på något sätt härstammar från Judendomen, då är det inte konstigt om religiösa uppfattningar från andra religioner har sina paralleller i judendomen.

Men det viktiga blir att inte tappa perspektivet. Judendomens grundbudskap är att Gud har givit mänskligheten bud att leva efter som både individen och hela tillvaron blir välsignade av när de följs. Man är fri att tro en många olika saker, om man vill, men bör då göra det i linje med judendomen istället för utifrån andra religioner.

/ Niklas

I kväll till i morgon kväll är det Tisha B’Av. Det judiska folket har genom historien flera gånger drabbats av olyckor den 9:e i månade Av. Främst tänker man på de två Templen som båda två förstördes på detta datum, men med flera hundra års mellanrum. Därför fastar Torah observanta judar från i kväll till i morgon kväll, de går inte i läderskor mm under fastan.

Guds intention var inte att Templen bara skulle vara till för Judar. De var för hela mänsklighetens bästa:

Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer ifrån fjärran land för ditt namns skull – ty man skall ock där höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm – om någon sådan kommer och beder, vänd mot detta hus, må du då i himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.” 1Ki 8:41-43

Så, hela mänskligheten kan sörja att det inte finns ett tempel på tempelberget som är den plats Gud utvalde som tempelplats. Som noachid kan man under Tisha B’Av be för att Gud ska skapa en möjlighet att åter bygga ett tempel.
Det finns ingen anledning att bråka med de muslimer som har en moske på tempelplatsen. Men vi kan stilla be att Gud ska skapa en fredlig möjlighet att det bygga ett tredje tempel där, utan påtryckningar på dem som är där nu. Inget är omöjligt för Gud. Det skulle vara gott för hela mänskligheten.

Jag kommer be men uppmärksammar inte på annat sätt att det är Tisha B’Av. Judar ärenligt Torahn ålagda att fira de judiska högtiderna. En noachid kan göra det endast om man gör det med undervisning från en Rabin hur man firar, så man gör helt rätt.

Budet mot avgudadyrkan innebär bl a att en noachid inte får hitta på en religiös sedvänja och påstå att den är påbjuden av Gud eller att det är en mitzva/ett bud som Gud belönar om man följer sedvänjan.
Till och med om en noachid skulle påstå eller tro att Gud ålagt icke judar att fasta etc på Tisha B’Av så skulle det vara ett brott mot budet att inte skapa en ny religion, för gud har inte påbjudit oss icke judar att vi på ett speciellt sätt ska uppmärksamma de judiska högtiderna.

Se även:
http://www.asknoah.org/forum/showthread.php?tid=55
http://asknoah.org/essay/noahide-holidays

Mer än att ha Templet i åtanke och i bön blir det inte för mig i morgon, på Tisha B’Av.

/ Niklas

De senaste månaderna har jag lyssnat mycket på radioprogram med Rabbi Lazer Brody från Israel National Radio. Följande är en av mina reflektioner efter att ha hört programmen.
Rabbi Brody talar mycket om emuna, vilket jag ungefär uppfattar vara förtröstan på Gud eller att lugn förvissning om att Gud har absolut kontroll över allt som sker.

I korthet har jag uppfattat att om Gud har absolut kontroll över allt som sker då är personliga prövningar och motgångar något att tacka för, för de är en del i Guds plan och kommer leda till det bättre, även om man/jag inte kan se det nu.
Det främsta medlet för att kunna leva i förtröstan på Gud, emuna, är om jag uppfattat Rabbi Brody rätt, hitbodedut d v s den personliga bönen.
Att vända sig till Gud i bön för att be för något är i sig ett uttryck för förtröstan på Gud. I alla krig och konflikter, eller i som vid terrordåden i Norge, vänder sig människor i förtröstan till Gud. Det ligger i människans natur. Om antagandet att Gud styr allt stämmer är det självfallet så att man i första han ska vända sig till Gud med sina bekymmer, för Gud styr allt.

Jag har inte uppfattat att Rabbi Brody endast uppmanar till passiv bön mot bekymmer. Judendomen är en religion som i hög grad handlar om hur man bör leva. Det är kärnan i buden, att de påverkar människans livsstil. Ofta tar Rabbi Brody exempel som går ut på att om man ex har problem i äktenskapet ska man dels vända sig till Gud i personlig bön och dels ska man arbeta på att själv leva som en god make/maka. Konsekvenserna av motgångar i livet beror inte bara det motgången åstadkommer utan också på hur man själv hanterar motgången. Det är inte bara hur man har det, utan även hur man tar det som påverkar utfallet i det långa loppet.

Hur man har det, det bestäms i hög grad av de omständigheter som man föds in i eller hamnar i livet, omständigheter utanför den personliga kontrollen och som man ibland absolut inte skulle välja.
Hur man tar det bestämmer man mer själv.
Det finns det många exempel på överlevare från krig, förintelse eller terror, som det gått bra för. Man bör välja att leva så gott man kan och ta vara på möjligheterna innan livet rusat förbi, även om olyckor drabbat en under livet.

Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse, Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva,
i det att du älskar HERREN, din Gud, och hör hans röst och håller dig till honom; ty detta betyder för dig liv och lång levnad, så att du får bo i det land som HERREN med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.

5 Mos 30:19-20

/ Niklas

Dåden i Norge gör det svårt att skriva om något annat. Visst kunde jag skriva om att världen skulle vara mycket fridsammare om hela mänskligheten delade en gemensam etisk standard, såsom de noachidiska buden, men de drabbades sorg är lika stark vad folk skriver. Kanske förvärras deras lidande om man tar denna situation som ett tillfälle att sälja in sina uppfattningar.

Jag har ett par olika saker att skriva men det kan jag göra i morgon också.
Idag ska jag be en bön för de drabbade och deras familjer.

/ Niklas