De senaste månaderna har jag lyssnat mycket på radioprogram med Rabbi Lazer Brody från Israel National Radio. Följande är en av mina reflektioner efter att ha hört programmen.
Rabbi Brody talar mycket om emuna, vilket jag ungefär uppfattar vara förtröstan på Gud eller att lugn förvissning om att Gud har absolut kontroll över allt som sker.

I korthet har jag uppfattat att om Gud har absolut kontroll över allt som sker då är personliga prövningar och motgångar något att tacka för, för de är en del i Guds plan och kommer leda till det bättre, även om man/jag inte kan se det nu.
Det främsta medlet för att kunna leva i förtröstan på Gud, emuna, är om jag uppfattat Rabbi Brody rätt, hitbodedut d v s den personliga bönen.
Att vända sig till Gud i bön för att be för något är i sig ett uttryck för förtröstan på Gud. I alla krig och konflikter, eller i som vid terrordåden i Norge, vänder sig människor i förtröstan till Gud. Det ligger i människans natur. Om antagandet att Gud styr allt stämmer är det självfallet så att man i första han ska vända sig till Gud med sina bekymmer, för Gud styr allt.

Jag har inte uppfattat att Rabbi Brody endast uppmanar till passiv bön mot bekymmer. Judendomen är en religion som i hög grad handlar om hur man bör leva. Det är kärnan i buden, att de påverkar människans livsstil. Ofta tar Rabbi Brody exempel som går ut på att om man ex har problem i äktenskapet ska man dels vända sig till Gud i personlig bön och dels ska man arbeta på att själv leva som en god make/maka. Konsekvenserna av motgångar i livet beror inte bara det motgången åstadkommer utan också på hur man själv hanterar motgången. Det är inte bara hur man har det, utan även hur man tar det som påverkar utfallet i det långa loppet.

Hur man har det, det bestäms i hög grad av de omständigheter som man föds in i eller hamnar i livet, omständigheter utanför den personliga kontrollen och som man ibland absolut inte skulle välja.
Hur man tar det bestämmer man mer själv.
Det finns det många exempel på överlevare från krig, förintelse eller terror, som det gått bra för. Man bör välja att leva så gott man kan och ta vara på möjligheterna innan livet rusat förbi, även om olyckor drabbat en under livet.

Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse, Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva,
i det att du älskar HERREN, din Gud, och hör hans röst och håller dig till honom; ty detta betyder för dig liv och lång levnad, så att du får bo i det land som HERREN med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.

5 Mos 30:19-20

/ Niklas

Dåden i Norge gör det svårt att skriva om något annat. Visst kunde jag skriva om att världen skulle vara mycket fridsammare om hela mänskligheten delade en gemensam etisk standard, såsom de noachidiska buden, men de drabbades sorg är lika stark vad folk skriver. Kanske förvärras deras lidande om man tar denna situation som ett tillfälle att sälja in sina uppfattningar.

Jag har ett par olika saker att skriva men det kan jag göra i morgon också.
Idag ska jag be en bön för de drabbade och deras familjer.

/ Niklas

Jag har en skön semester med min dotter. I går var vi på Kolmårdens djurpark. När hon sover i bilen har jag lyssnat på bla Rabbi Lazer Brody från Israel National Radio. Rabbi Brody är från Breslev-grenan av ortodox judendom. Ju mer jag lyssnar desto mer tycker jag att den grenen av judendomen är särskilt intressant för mig som noachid. Breslev betonar Rabbi Nachman av Breslovs undervisning och vikten av fri bön, med egna ord, till Gud.
Vi noachider har inte något bud om att vi måste be men för den som är andlig/religiös är det ofta naturlig att be. Jag har fått extra inspiration för fri bön de senaste månaderna fri bön efter att ha lyssnat på Rabbi Brody. Spenderar man tid med Hashem ger det oändligt mycket tillbaka. Pröva själva.

Jag lade till en länk idag till Breslev här på bloggen:http://www.breslev.co.il/

Läs gärna detta om hitbodedut:
http://www.breslev.co.il/articles/breslevpedia/hitbodedut_–_secluded_prayer.aspx?id=1120&language=english

/ Niklas

I förra inlägget berättade jag om att det finns lite olika uppfattningar om och i så fall hur noachider kan fira shabbat. Här kommer ytterligare ett par saker icke judar bör låta bli.

Noachider tillverker inte, skriver inte och bär inte tefillin.

Inte heller skriver eller sätter en noachid upp en mezuza. Det är bud som är givna till det judiska folket, som bara judar bör följa.

Sätter upp mezuza

Jag har aldrig läst eller hört någon noachid bestrida att tefillin eller mezuza är till för enbart judar.
Min personliga hållning är att det är viktigt att det judiska folket får ha egna speciella kännetecken som gynnar identitet och sammanhållning som judar, för det är detta som har varit garanten för att Torahn har bevarats genom årtusendena. Därigenom kan Israel (ännu mer i framtiden) vara ett ”ljus för folken” som banar väg för en värld i fred och en messiansk tidsålder.

Jag kommer följa upp med några fler inlägg om sådant noachider bör vara försiktiga med eller låta bli. Här är ett par riktigt bra länkar, en kort och en lång, om vilka judiska bud noachider bör undvika:

  • http://www.askmoses.com/en/article/541,2443/Other-than-the-Seven-Noahide-Laws-can-a-non-Jew-observe-mitzvahs.html
  • http://www.wikinoah.org/index.php/Optional_observances_for_non-Jews
  • /Niklas

    Den starka judiska identiteten och särprägeln har gjort att Torahn har kunnat bevaras genom årtusenden. Att fira shabbat är ett bud som i Bibeln är givet till Israels folk. Detta bud präglar starkt judars livsföring och rytm varje vecka.
    Därför är det är nog så att detta bud har starkt har kommit att förknippas med den judiska identiteten och den nationella sammanhållningen som judisk nation. Det är därför inte självklart att icke judar, noachider, ska fira shabbat, särskilt som Tanakh inte påbjuder detta för andra än judar.

    Shabbatens unika judiska prägel gör att noachider ofta rekommenderas att hellre hålla sjundedagsvila än att fira Shabbat.
    – Oklahoma B’nei Noach Society har en guide på sin hemsida för firande av den sjunde dagen. Där rekommenderas att noachider som firar Shabbat avviker från judisk praxis på något sätt (ex genom att tända ljusen på ett annat sätt än judar gör), just för att betona att Shabbat är ett unikt judiskt bud. Därigenom blir shabbaten en sjundedagsvila för noachider. En noachid bryter inte mot något bud om den håller en sjundedagsvila som avviker från judars shabbat, för noachider är inte påbjuudna att hålla shabbat.
    – I något radioprogram från Noahide Nations/Israel national radio har jag uppfattat att noachider kan hålla alla bud i Torahn som vanliga judar håller, inklusive shabbaten, under förutsättning att man gör på rätt sätt och för det behövs undervisning av en Rabbin.
    Jag tänker att det är nog teoretiskt möjligt, men om men verkligen har en genuin längtan att praktisera judendomen på judars vis, varför konverterar man då inte?

    Judendomen har många vackra bud och sedvänjor. Många noachider vill gärna praktisera judendomens sabbatsbud. De anför ibland att Jesaja 56 som förklaring till att de försöker fira Shabbat.
    – Rashis kommentar till Jesaja 56 säger att den handlar om konvertiter. Den som konverterat till judendomen är till 100% jude och inte skild från det judiska folket.
    – En annan tolkning av Jesaja 56 som jag har hört är att noachider inte är påbjudna att fira shabbat, nu, i denna tidsålder. Kapitlet berättar om en tid då människor ber i Templet. Det tredje Templet finns inte än, för där har muslimerna en av sina viktigaste moskeer. På något sätt kommer Gud ordna ett tredje tempel där, någon gång i framtiden och då kanske det är så att även noachider håller shabbat, som det står om i Jesaja 56.

    Rabbi Yeshayahu Hollander skriver på Noahide Nations yahoo-grupp att i boken  ”Turchin, ”Shoneh Halakhot” [Teaching (or learning) Halakhot] which is a summary  of the previous interpretations of the Shulhan Aruch Orach Hayim, in Chapter 304  states clearly that a person who has accepted the Noahide laws may take upon  himself to observe Shabbat.” (http://groups.yahoo.com/group/NoahideNations/message/6278)
    Böckerna ”The Rainbow Covenant” av Dallen och ”The Path of the Righteous Gentile” av Chaim Clorfene and Rabbi Yakov Rogalsky nämner inte att noachider skulle fira shabbat.
    Så, den noachid som vill fira Shabbat och har kunskap om hur man gör det, den kan nog göra det men det är inget krav.

    Många som lämnar kristendomen och dras till Judendomen genomgår en lång process där de först går med i olika messianska rörelser som betonar vikten av att hålla den skrivna Torahns bud och de menar att de buden gäller hela mänskligheten, inte bara det judiska folket som det står i Moseböckerna. Dessa personer försöker alltså vara Torah observanta samtidigt som de håller fastvid messianska trosuppfattningar.
    När dessa personer släpper felaktiga uppfattningar om att det skulle ha funnits en särskild messias, Ha Moshiach, för ett par tusen år sedan, då är de redan inskolade i att fira Shabbat på ett sätt som ligger nära det judiska sättet. För dem är sjundedagsfirande något som väcker anstöt, för de har ofta under flera år kämpat med att fira shabbat så judiskt de kan.
    Jag gick direkt från traditionell kristendom till att bli noachid. Jag insåg att det inte finns några profetior i Tanakh som förutsade att Gud skulle uppenbara sig i mänsklig gestalt eller att Gud skulle dö och återuppstå. Därför var jag aldrig med i några messianska rörelser som lär ut Torahn på ett annat sätt än judendomen gör och jag har ingen gammal vana att fira shabbat.

    Personligen ser jag ett värde i att som noachid uppmärksamma den sjunde dagen. Dagar blir inte olika för att människor fyller dem med olika innehåll. Dagar och tider är olika för att Gud i Torahn har berättat att det är skillnad på den sjunde dagen eller på andra högtidsdagar, jämfört med övriga dagar. Om Gud gör skillnad på olika tider i Torahn, då ser jag ett värde i att som noachid uppmärksamma sjunde dagen på något sätt och att hålla reda på den judiska kalendern.

    Jag praktiserar inget bud/mitzva kopplat till den judiska Shabbaten. Symboliskt tänder jag och min dotter, sedan några månader tillbaka, varje fredag ett ljus för att uppmärksamma att dagen är speciell, men jag saknar mer ingående kunskaper i hur judar tänder ljusen och firar shabbat. I dagsläget ha jag inga intentioner på att försöka härma den judiska shabbaten, när vi noachider inte i Torahn är påbjudna att fira Shabbat. Men om den messianska tidsåldern kommer och det tredje templet, må det ske snart, då kanske Jesajas profetia i kapitel 56 kommer gälla mig med.

    Niklas

    I förra inlägget skrev jag att det Judiska folket har fått unika lagar och bud som givit dem en egen identitet som folk som håller dem samman genom historien. Därigenom har Torahn bevarats genom historien, både den skriftliga och den muntliga Torahn inklusive undervisningen till hela mänskligheten om de sju noachidiska buden.

    Det finns ett förbud för icke judar att göra djupgående studier i Torah-ämnen som enbart rör judar. Alla noachider kan läsa Bibeln/Tanakh. Vi kan utan problem läsa de delar i Talmud som handlar om de bud som ingår i de sju kategorierna (gärna med en Rabins vägledning), så att vi kan lära oss hur man lever efter de noachidiska buden. Vi kan även skaffa oss en grundläggande kunskap om Torahn och hur Judar lever. Men som noachid låter jag bli att skaffa mig djupgående kunskaper om de bud som enbart gäller Judar och jag ägnar mig inte åt att lära mig tolka och förstå djupgående mystiska andliga principer om buden som enbart är för judar.

    Genom att det Judiska folket både lever enligt (alla nu möjliga av) de 613 buden och ägnar ett stort engagemang åt att lära och förstå Torahns många bottnar kan de vara ett ”ljus för folken” så att alla folk kan bli välsignade genom dem.

    Vi andra folk har ett större ansvar för att förvalta den planet vi lever på på ett ansvarsfullt sätt och att leva enligt de sju buden.

    Förbudet att ägna mig åt vissa typer av Torah-studier tycker jag personligen inte är en uppoffring. Ett gott liv, för mig, är att ta vara på livets möjligheter och under tiden leva efter en god etik och att knyta ann till Gud med bön.

    Se även följande: http://www.asknoah.org/forum/showthread.php?tid=176

    / Niklas

    I kväll börjar Shavuot, högtiden då man firar att Gud gav Torahn till Israels folk och till hela mänskligheten, i Sinai. Detta är en viktig högtid även för oss som inte är Judar.

    Judendomens muntliga tradition lär att Gud från begynnelsen gav de första människorna sex bud att leva efter och att ett sjunde, att inte äta djur levande gavs till Noa (för det var först då människorna blev köttätare). Shem var en av Noas söner. Kunskapen om Guds bud lärdes ut och hölls levande bl a vid Shems akademi. I en stor del av världen glömdes kunskapen om Guds bud för mänskligheten bort, men den fördes vidare till Abraham via Shems akademi. Därför står det:

    Jag skall göra dina efterkommande talrika såsom stjärnorna på himlen, och jag skall ge åt dina efterkommande alla dessa länder, och i din säd skall alla folk på jorden bli välsignade, därför att Abraham lydde min röst och har hållit mina befallningar, mina bud, stadgar och lagar.” 1 Mos 26:4-5.

    Därför hade Abraham långt innan Sinai ”bud, stadgar och lagar”.

    Mänskligheten glömde bort Guds bud men Gud avslöjade redan för Abraham att alla folk ska bli välsignade av Abrahams ättlingar/Abrahams säd.

    Ett antal hundra år efter Abraham var hans ättlingar, Israels folk, i Sinai och Gud gav på nytt sin Torah.

    Enligt den skriftliga Torahn var det uttryckligen tio bud, men den som läser Moseböckerna noga ser att det är många gånger (ca 70 ggr) det står att ”Gud talade till Mose och sade: Säg till Israels folk” och så kommer massor med bud om allt från tempeltjänst till Shabbatsfirande och att hålla kocher. Räknar man alla bud i Moseböckerna blir det 613 stycken som gavs till Israels folk.  

    Den muntligatraditionen lär att de sju noachidiska buden för hela mänskligheten repeterades vid Sinai då de fortfarande gällde/gäller. Faktum är att 66 av de 613 buden som gavs på Sinai kan inordnas i de sju kategorier som de sju noachidiska buden utgör: http://noahide.org.uk/html/66_commandments.html

    Vid Sinai fick Israels folk fler bud än resten av mänskligheten. De blev ett eget folk med egna bud (ex shabbat och koscher) som gav en egen identitet. Detta har gjort att Guds Torah ända in till våra dagar inte har glömts bort. Torahn lever fortfarande med det Judiska folket, men idag är det fler och fler människor i hela världen som lever enligt buden i de sju noachidiska kategorierna och får del av Guds välsignelse. Så uppfylls Guds ord till Abraham. 

    Vid Shavuot kan vi alla fira att Gud har givit mänskligheten sin Torah på Sinai. 

    Shalom!

    Niklas

    Idag är det den 27 Iyar eller den 31/maj och årsdagen sedan Gud gav Noa de sju buden.

    Här är ett spännande budskap som kopplar de sju noachidiska buden till Israels funktion i framtiden:

    FrånNoahideWoldCenternewsletter no. 3, 31 Maj 2011 – Jerusalem Liberation Day:

    ”Till min noakidiska vänner över hela världen: En del av den hebreiska traditionen är att markera speciella högtidsdagar för att fira när händelser ägde rum som var viktiga för världen som helhet. Den dag då de sju Mitzvot, de sju noachidiska buden, gavs till Bnei Noach, alla värdens folk är inte utmärkt i den judiska kalendern, men det är verkligen en anmärkningsvärd dag. Detta datum är den tjugosjunde i andra månaden, den dag då Noach och hans barn lämnade arken och fick sju Mitzvot. Enligt Talmud börjar det nya året för alla andra nationerna i världen (än Israel) med månaden Tishrei, vilket skulle innebära att den andra månaden är Cheshvan, i höst. Men eftersom Israels barn börjar året med Nissan, är den andra månaden för dem Iyar, på våren.

    Detta innebär att tjugosjunde av Iyar är det datum då det judiska folket känner en länk till den universella innehållet i Torah. Detta var också den dag 1967 när soldaterna i den israeliska armén började att befria Jerusalem, en process som fortsatte tills nästa dag, den tjugoåttonde av Iyar. Detta datum har förklarats en evig högtidsdag och en dag med tack till Skaparen för hans omtanke.

    Befrielsen av Jerusalem är ett fundament för att nationen Israel ska kunna utföra sin heliga uppgift – att förklara G-ds härlighet i världen. ”För Torahn kommer att utgå från Sion, och G-ds ord från Jerusalem.”

    Vid denna tid nu, när det finns upprepade försök att begränsa Israels rätt att fullfölja sitt öde genom att bibehålla sin besittning av Jerusalem, anser vi att detta datum markerar ett partnerskap med hela mänskligheten i våra gemensamma ansträngningar att laga världen och omvandla den till ett sannt Guds hus.

    Rabbi Oury Cherki -NoahideWorldCenter–Jerusalem”

    ——————–

     “JerusalemLiberation Day
    Posted Tuesday, 31 May 2011

    To my Noahide friends all over the world:

    One element of the Hebrew tradition is to mark special days when events took place that were significant for the world as a whole. The day when the Seven Mitzvot were given to Bnei Noach does not appear on the Jewish calendar, but it is certainly a notable day. This date is the twenty-seventh of the second month, the day when Noach and his children left the ark and received the Seven Mitzvot. According to the Talmud, the new year for the other nations of the world begins with the month of Tishrei, which would mean that the second month is Cheshvan, in the fall. But since the children ofIsraelbegin the year with Nissan, the second month for them is Iyar, in springtime. This means that the twenty-seventh of Iyar is the date when the Jewish people feel a link to the universal content of the Torah. It is also the day in 1967 when the soldiers of the Israel Defense Forces began to liberateJerusalem, a process which continued until the next day, the twenty-eighth of Iyar. This date has been declared an eternal holiday and a day of thanks to the Creator for His kindness.

    The liberation ofJerusalemis the foundation which provides a basis for the nation ofIsraelto accomplish its holy task – declaring the glory of G-d in the world. ”For Torah will emanate fromZion, and the word of G-d fromJerusalem.” At this time, when there are repeated attempts to curtail Israel’s right to fulfill its destiny by maintaining its possession of Jerusalem, we feel that this date marks a partnership with all of mankind in our joint efforts to mend the world and transform it into a true House of G-d.

    Rabbi Oury Cherki –NoahideWorldCenter–Jerusalem”

    Sefirat Ha’Omer kallas den period på året som det är nu. Gud gav de judiska folket budet att de ska räkna dagarna i sju veckor från Pesach /påsk (3 Mos 23:4-16) till Shavout. De sju veckorna motsvarar dels tiden mellan skörden av korn och skörden av vete i Israel och dels motsvarar de sju veckorna tiden mellan Israels folk lämnade Egypten (högtiden Pesach) till dess de fick Torahn i Sinai (högtiden Shavuot).

    Lag Ba’Omer är det idag. Det är den 33:e dagen i mellan Pesach och Shavout. Lag Ba’Omer firar minnet av Rabbi Shimon bar Yochai som var den mest framträdande rabbinen under första århundradet, när andra templet hade raserats. Rabbi Shimon bar Yochai påstås vara upphovsmannen till den kabalistiska texten Zohar. Lag Ba’Omer firas ofta som en festdag med picknic, lekar med barnen och att man tänder stora bål.

    Min dotter är hos sin mamma denna helg, så vi kommer inte ha picnic.

    Jag, som noachid, behöver inte fira Lag Ba’Omer om jag inte vill, men jag fascineras av symboliken i denna tid på året. Pesach var befrielsens högtid, som firade att varje individ är fri att göra och välja att leva ett gott liv. Shavout, som närmar sig, är den tid på året då Guds vishet uppenbarades särskilt genom att Torahn gavs i Sinai. Vi fria människor har inte bara möjligheten att leva ett gott liv utifrån goda fria val, vi kan faktiskt även leva ett liv inspirerat av Guds vishet genom att leva enligt Guds bud. Lönen för att att med fria val välja att göra det goda och det visa det är den välsignelse och fruktbarhet som den gen här tiden på året symboliserar.

    Det är verkligen en skön tid på året!

    Nu ska jag ut och bygga på mitt växthus.

    /Niklas

    I Judendomen är glädje viktigt!

    Den som alltid går och är tungsint orkar inte med att leva livet fullt ut. Det finns många ställen i Bibeln som talar om vikten av glädje. Jag har här tagit några ex som handlar om att vara glad när man lever efter Guds bud eller när man ber till och tjänar Hashem.

     Herre, ta emot min sång som ett offer, och lär mig dina lagar. Mitt liv är ständigt i fara, men jag glömmer aldrig din lag. De gudlösa gillrar fällor för mig, men jag villas inte bort från dina befallningar. Dina lagbud är min egendom för alltid, de är mitt hjärtas glädje. Ps 119:108-111

    En tacksägelsepsalm. Hylla Herren, hela världen, tjäna Herren med glädje, träd fram inför honom med jubelrop! Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och vi är hans, hans folk, fåren i hans hjord. Gå in genom hans portar med tacksägelse, kom till hans förgårdar med lovsång. Tacka honom, prisa hans namn, ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet. Ps 100

    Men alla som kommer till dig skall jubla av glädje över dig, och de som längtar efter din hjälp skall alltid säga: ”Gud är stor.” Ps 70:5

    Provinsguvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till de församlade: ”Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Ni skall inte sörja och gråta.” Ty hela folket grät när de hörde vad som stod i lagen. 10Och Esra fortsatte: ”Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.” 11Och för att folket skulle tystna sade leviterna: ”Var stilla, detta är en helig dag. Var inte bedrövade.”Då gick alla hem till sitt för att äta och dricka och dela med sig åt andra. De firade en stor glädjefest; de hade förstått det som man hade undervisat dem om. Neh 8:9-12 

    Men Jojada satte ut vakt kring Herrens hus under ledning av de levitiska prästerna och återinförde de avdelningar för präster och leviter som David inrättat i Herrens hus för att de skulle offra brännoffer åt Herren, så som det är föreskrivet i Moses lag, med glädje och sång, allt enligt Davids anvisningar. 2 Krön 23:18

    Igår var det Israels självständighetsdag, 61 år efter att Storbrittanien avsade sig landområdet och staten Israel deklaredes i FN. Det var en uppfyllelse av en Biblisk profetia. Det ändrade Israels folks roll i världen och förbereder för den messianska tidsepoken. Det är något att fira även för nochider.

    / Niklas