You are currently browsing the tag archive for the ‘avgudadyrkan’ tag.

Chanucka är över. Min släkt är inte noachider och snart är det ”jul”.
Traditionen i släkten är att fira en icke religiös jul med julmat och julklappar. Det underlättar för mig att de inte har några aktiva religiösa vanor. Judendomen tar starkt avstånd från ”avgudadyrkan”, religiösa handlingar i andra religioner. Det är även ett bud för mig som noachid, att inte ägna mig åt ”avgudadyrkan” (citationstecken för jag känner mig lite obekväm med själva ordet).
Att ägna sig kristna religösa traditioner kring jul är därför uteslutet för mig. Tanakh/Bibeln säger att Gud är ”En” men kristendomen säger att Gud är delbar i tre delar. Kristendomen betraktar de förbund som Tanakh säger är eviga som gamla och upphävda. Jag deltar inte i något religiöst firande av julen.

Jag bjuder hem släkten till mig när det är ”jul”. Vi äter och delar paket. Judendomen har inget mot att man ger folk presenter.
Som noachid får jag äta allt kött från däggdjur under förutsättning att de var helt döda (d v s var tömda på blod och syret hade tagit slut så de inte hade reflexer) när styckningen påbörjades. Jag kan därmed t o m äta skinka!
Det finns noachider som avhåller sig från fläsk och vanligt icke kosher slaktat kött, men mitt intryck är att det är personer som först har varit med i olika messianska rörelser där de försöker efterlikna judisk livsstil. Halacha för noachider godkänner allt kött som inte bryter mot budet att inte äta en del av ett levande djur.

Jag har inga religiösa symboler hemma nu eller när det blir ”jul”. För att släktingarna ska få lite julkänsla hänger jag upp rött glitterband, en vintertavla med snö och fåglar och tänder ljus. Jag gillar växter och har därför hyasinter hemma, men de uppfattar jag inte vara religiösa symboler.

På jul har vi självfallet inte någon julkrubba och läser absolut inte något julevangelium. Vanliga svenskar vet inte varför de julpyntar en julgran, plockar tar fram tomtar. Det hänger med sedan den förkristna religionens föreställningsvärld om tomtar och andra naturväsen och det hedniska ”blot” i lundar med dekorerade träd som genomfördes i december. Det vet de flesta inte om, men jag vet det. Därför låter jag bli att plocka in hedniska symboler i mitt hem.

Hmm, det slår mig att julskinkan från början åts för att minnas en gris i hednisk mytologi. Jag kanske faktiskt ska utesluta den och köpa något annat kött istället? Det blir nog så.
Den som tar Bibeln på allvar vet att det står att man inte ska delta i religiösa sedvänjor som inte är riktade till Israels Gud. Står det så är det så. Ingen annan behöver lida av att de en dag hos mig får äta annat kött än julskinka.

För ett par år sedan tog jag, inspirerad av judiska traditioner kring chanucka, med munkar till min systers julfirande och bjöd föräldrarna på potatisplättar i mellandagarna.
Hade jag haft en noachidisk fru (jag är skild) är möjligt att jag/vi hade fokuserat mer på att fira när det är judiska högtider och minska gamla vanor med julfirande mer.

Niklas

Annonser

För ett par dagar sedan diskuterade jag de noachidiska buden med en kristen kvinna. Hon kunde köpa att det de sju buden underlättar tolkningen av 1 Mosebok. Att synd och lagbrott existerade långt innan Sinai.

Kain syndade när han dödade Abel:

”Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.” 1 Mos 4:7

Abraham levde efter Guds bud:

”Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.” 1 Mos 26:5

Det finns stora skilnader mellan (noachidisk) judendom och kristendom. Det var inte läge att gå in i detaljer, men jag är glad att jag fick möjlighet att skicka med henne en detalj. Judendomen är väldigt tydlig med att man tror att Gud är En:

Hör, Israel! HERREN, vår gud, HERREN är en. 5 Mos 6:4

Det innebär att Gud inte bara är den En-de guden. Gud är till sin natur En. Gud är inte delbar i flera delar, såsom kristna som tror på sin obibliska treenighetslära gör. Gud är en. Det finns inte en del i Gud som är en människa, som de tror. Att be till en människa, som vissa kristna ber till Jesus är därför avgudadyrkan. Dessutom står det i Bibeln att Gud inte är en människa:

”Gud är icke en människa, så att han kan ljuga, icke en människoson,” 4 Mos 23:19

Så jag var glad att jag fick möjlighet att berätta att det från mitt perspektiv är fel att be till människan Jesus, för det är en form av avgudadyrkan. (Dessutom hänvisade jag till deras ”Fader vår”-bön som lär att man ska be till Gud, ”fadern”.)

Alla religioner har sina uppfattningar och tycker ofta att de andra har missuppfattat saker och ting. Denna punkt rörande treenigheten och Jesus är dock så avgörande att vissa i Judendomen menar att Kristendomen är en form av avgudadyrkan, till skillnad från Islam (som har missuppfattat vissa saker).

/Niklas

I torsdags träffade jag en noachid som är på besök i Sverige och som har studerat för en Rabin i sitt hemland. Jag är minst sagt avundsjuk, men absolut inte missunnsam. Det skulle vara så värdefullt med en grupp att lära sig tillsammans med och med Rabiner som med sin gedigna kunskap borgar för att man lär sig att rätt praktisera de sju kategoriernas bud.
Att träffa en annan noachid och byta erfarenheter och prata bort ett par timmar det går såklart inte att jämföra med att chatta och maila med andra likasinnade.

Under hösten har jag haft lite mer fokus på budet mot avgudadyrkan.
Varför ska man egentligen leva efter etik baserad på judendomens sju noachidiska bud? Det finns ju massor med hygglig etik att lära och följa, så varför just dessa sju bud?
Den enda rimliga anledningen är för att man tror att dessa sju bud är vad Gud önskar att alla människor lever efter.

Detta innebär även att man tror att Israels Gud finns och är den En-de guden, skaparen av universum.
Budet mot avgudadyrkan innebär därför att man bryr sig om hur man förhåller sig till Gud.

Tre punkter framställs som mest viktiga i boken The Rainbow Covenant av Michael E Dallen, sid 275 (fritt översatt):
– Att inte fysiskt böja sig ned inför någon form av avgud eller avgudabild utan enbart inför Gud.
– Att inte på något sätt betjäna en icke gud och inte delta i det traditionella sätten att praktisera andra religioner.
– Att inte praktisera avgudadyrkan, andra religioner, på det sätt som Israels Gud föreskrivit för tempeltjänsten vad gäller att buga sig, offer, rökelse eller flytande offer.

Om en gift man uppvaktar andra kvinnor än sin fru kan hon mycket stött, på samma sätt som Gud ogillar när man uppvaktar andra (icke-)gudar.

Det finns massor med uppfattningar att läsa och lära om budet mot avgudadyrkan. Jag känner att jag bara nosat på ämnet och i bästa fall börjar få en grov övergripande uppfattning av vad det är. Det tar nog ett tag för mig att lära sig och förstå i detalj. Det kanske kommer fler inlägg på detta tema.

/ Niklas

Under de senaste månaderna har jag varit lite mer delaktig på en mailgrupp från Noahide Nations och på deras sociala forum (som liknar Facebook). Det känns riktigt bra att vara del av en gemenskap även om det bara är över nätet.

Under sommaren har jag last kapitlet om budet att avhålla sig från avgudadyrkan i boken
”The Path of the righteous gentile”: http://www.moshiach.com/action/morality/

Dessutom har jag läst lite i “The rainbow covenant” av Dallen och diskuterat några punkter med andra noachider.
Det är inte så svårt att generellt förstå att man ska avhålla sig från avgudadyrkan, men att förstå alla detaljer i den ganska kompakta text som ”The Path of the righteous gentile” utgör är svårare. Några frågor skickade jag till en Rabbin, men jag har inte fått svar än.

Generellt uppfattar jag att avhållsamhet från avgudadyrkan innebär att man enbart tillber Israels En-de Gud och tror att det inte finns någon annan jämförbar väg att lära känna Hashem än via den judiska traditionen. Generellt uppfattar jag även att man inte bör delta i andra religioners religiösa aktiviteter.

Denna månad är upptakten inför Rosh Hashana och nyår. Det är en tid av självrannsakan inför att Gud håller dom och man förhoppningsvis får leva ett år till.

/ Niklas

Min farmor dog för ett par veckor sedan. Hon blev 97 år gammal. Inom judendomen brukar man vara snabb med att ordna begravning, men jag är den enda i släkten som är religiös eller som bekänner mig till judendomen. Hon begravs därför på sedvanligt Svenskt sätt i kyrkan. 

Som noachid bör jag inte ta del av eller engagera mig i ”avgudadyrkan”, vilket bön eller sång till människan Jesus är. Det finns oftast ingen anledning att besöka andra religioners lokaler eller aktiviteter. Undviker jag att delta i andra religioners aktiviteter undviker jag samtidigt risken att ägna mig åt ”avgudadyrkan”, vilket innebär att jag lever efter ett av de nochidiska buden. Därför finns ett dilemma: Att gå på min farmors begravning, med risk för att delta i avgudadyrkan eller att avstå att gå och därmed såra min far i en stund då han mår gott av min närvaro och önskar att jag är där.

Ärligt talat, jag har inte övervägt att inte gå på begravningen. Det är dock ett teoretiskt dilemma. Därför frågade jag ett par Rabbiner på siten asknoah.org. Svaret jag fick var att om det ställer till med stort förtret i släkten om jag inte går på begravningen och om begravningen inte hålls som ett utpräglat religiöst möte så kan jag gå om jag inte ber eller sjunger till någon avgud (d v s till Jesus). Min släkt är sekulär och inte engagerad i kristendom eller några andra religioner. Jag är den ende idag som är aktivt religiös. Det finns nog ingen risk att det blir ett aktivt religiöst möte av begravningen. Det är skönt att veta att det när det gäller halacha (lagens tillämpning) för noachider inte finns ett förbud mot att jag deltar i en anhörigs begravning.

/Niklas

Jag har en härlig semester. Dottern och jag har varit i Dalarna och sett tomteland, björnparken och besökt en fäbod. Vi har haft besök av olika släktingar och vi har besökt naturhistoriska museet i Stockholm. Det har varit härliga veckor.

Igår besökte jag Rösaring i Upplands Bro. Det är en fornlämning som både under bronsåldern och vikingatiden användes för religiöst bruk, avgudadyrkan alltså (Rösaring).  Jag har hört att noachider rekommenderas att inte gå in i kyrkor eller på andra platser för avgudadyrkan.
Jag har alltid varit historiskt intresserad. Jag håller inte på att flirta med hedniska s k gudar. Men historia tycker jag är intressant. Platsen är inte någon kultplats idag.

Från rabiner har jag flera gånger hört uppfattningen att noachidisk judendom är världshistoriens första religion. De första människorna fick redan i Edens lustgård sex bud och ett sjunde gavs till Noa. När människorna spred sig över jorden av föll de från monoteismen, tron på ende Guden, Hashem. De blev polyteistiska avgudadyrkare.
Bilden som ges är alltså att den tidiga historiens religiösa utveckling gick från monoteism till polyteism.

Den bild jag fått när jag intresserat mig för de vetenskapliga grenarna historia och arkeologi är oftast snarast det motsatta. De tidigaste människorna på stenåldern förutsätts ha trott på någon form av naturreligion liknande indianernas och samernas religioner.
Monoteism är då ett historiskt sent påfund som har sin början i mellanöstern med främst judendomen och senare även kristendom och islam. Denna bild är snarast att världens religioner har utvecklats från polyteism mot monoteism.

När jag läste om Rösaring där bronsåldersfolket för ca 3000 år sedan begravde människor och byggde en stor labyrint med stenar, då stötte jag på en intressant uppgift. Arkeologerna anser att de var monoteister! (Se Rösaring)
De trodde på ”solguden”, byggde labyrinter (liknande dem i medelhavsområdet) och blåste i bronslurar. Man anser att det var en fruktbarhetskult med tillbedjan av den ”livgivande” solen. Eftersom tiden gick av föll de från tron på en gud och började med fruktbarhetskult riktad till gudarna Härn och Ull, som senare under järnålder och vikingatid ersattes med Frej och Freja andra av vikingarnas gudaväsen.
Det som beskrivs kring kulterna i Rösaring är en utveckling från monoteism till polyteism.

Människorna som hade riter på Rösaring må ha varit monoteister, men de var inte troende på Hashem, om uppfattningen att de var soldyrkare är sann. I den bemärkelsen hade de avfallit från tron på den En-de Guden.

Arkeologer och historiker är bundna av de fynd och lämningar de har hittat och kan inte göra tolkningar som inte kan kopplas till verkliga fynd. Har de hittat fynd som ser ut att visa på polyteism, men inga monoteistiska fynd, då kan de inte göra sådana tolkningar.
Vad jag vill peka på är att det går att hitta tecken på en utveckling från monoteism till polyteism.

/Niklas