You are currently browsing the tag archive for the ‘bön’ tag.

Så var det Yom Kippur, försoningsdagen för alla judar. Det var på denna dag som prästen i templet gick in i det heligaste av templet och bringade försoning med Gud för Israels folk. Idag har jag förstått att det för judar är en fastedag då man går på gudstjänst i synagogan och fokuserar på omvändelse från synd, teshuva.

Men vad gäller för oss icke judar?
Rabbi Yoel Schwartz skriver i ”Noahide Commandments” (http://www.okbns.org/pdf/Noahide_Commandments3_503107.pdf) att för noachider är Yom Kippur också en dag då man ångrar sina synder och vänder om, men att det inte är en fastedag för noachider.

Teshuva, ånger och omvändelse, är ett viktigt begrepp inom judendomen. Jag sammanfattar här några punkter om teshuva som jag hämtat från boken ”In Forest Fields. A unique guide to personal prayer” av Rabbi Shalom Arush. På sidan 219 beskriver han ”the SCAR treatment” för att göra Teshuva i fyra steg:
1) Sluta med det du gör som är fel.
2) Confess: Erkänn det som man felat i för Hashem.
3) Apologize: Be Hashem om förlåtelse. Be med uppriktig ånger.
4) Resolve: Be med intentionen att du inte ska upprepa samma sak igen. Be om starkare förtröstan, emuna, och kärlek till Hashem (ahava) för att klara av det. Gör en plan för hur du ska klarar av det.

I följande artikel från AskNoah.org betonas att i vanliga fall över hela året ska vår bön till Gud inte (mer än nödvändigt) kännetecknas av ständigt ältande av personliga brister: http://asknoah.org/faq/asking-forgiveness
Det står på många ställen i Bibeln att man ska tjäna Gud med glädje:

”En tacksägelsepsalm. Höj jubel till HERREN, alla länder!
Tjäna HERREN med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!
Besinna att HERREN är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och får i hans hjord.
Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacka honom, lova hans namn!
Ty HERREN är god, hans nåd varar i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte.”
Psa 100:1-5

Artikeln ovan från AskNoah berättar att Yom Kippur är en högtid för det judiska folket, inte för noachider.
Jag är väldigt glad för att Gud har givit mig och andra icke judar sju ganska enkla bud att följa, men samtidigt kan jag sakna gudstjänster och ritualer som ger uttryck för den andliga upplevelsen. Det enkla livet som noachid passar mig bra men jag har full förståelse för att det finns noachider som vill leva sitt liv mer så det liknar judisk livsföring.
Hur som helst, nästa högtid är det Succot och då föreslår Rabbi Yoel Schwartz att noachider kan göra mer. Idag ska jag be lite extra kring personliga förbättringsområden. Ett ljus brinner även här hemma (men inte som en mitzva) för att påminna mig om att denna dag är också den sjunde dagen i veckan.

/ Niklas

Annonser

Judendomen är till stor del en religion som talar om hur man bör leva, i alla fall för Torah observnta judar. Många noachider vill väldigt gärna praktisera delar av judendomen som påverkar den personliga livsstilen mycket, såsom att hålla shabbat och kosher och undvika fläsk. Ibland känner jag mig nästan lite utanför i web-diskussioner som berör (om och) hur noachider ska praktisera detta. Faktum är att Bibeln eller den muntliga Torahn inte påbjudit andra än Israels folk att hålla kosher och shabbat. Om man lever enbart efter de grundläggande sju noachidiska buden är livsstilsförändringen för de flesta inte så stor. Få människor har problem med att låta bli att stjäla, mörda, begå incest eller tillbe annat än Gud och i Sverige har vi regler för slakt som gör att vi inte behöver vara oroliga att djuren inte var döda när de styckades. De yttre livsstilsförändringarna är likaså ganska små även om man uppfattar att noachider är ålagda att leva enligt 66 bud indelade i de sju kategorierna: http://www.noachide.org.uk/html/66_commandments.html

Som Svensk utmärker jag mig inte när jag undviker att gå till kyrkor, annat än för begravningar e d, för att inte passivt delta i ”avgudadyrkan”. I vårt land är det vanliga att inte gå i kyrkan. Andra märker inte heller om jag låter bli att ha opassande tankar om ”min nästas” hustru. Andra märker inte om jag låter bli att ta med pennor hem från jobbet. Jo, någon gång har några jobbarkompisar faktiskt frågat varför jag är så noga att betala för mig i kommunhusets kafeteria när jag kunde säga att jag arbetar där och ta gratis kaffe. Andra ser inte att jag har undervisning i mp3-spelaren från olika Rabbiner eller att jag hemma läser om judendom för noachider. Andra ser inte att jag på något sätt ber varje dag. Så, utåt sett är jag en riktig medel-svensson.

Att vara noachid blir vad man gör det till. Det område där jag gör något extra som påverkar min vardag det är att jag ber, på något sätt, varje dag. Noachider är inte ålagda att be (!) men om man gör det (vilket är naturligt för mig) då är man ålagd att rikta sin bön till Skaparen (d v s inte begå avgudadyrkan), Israels Gud, och att be respektfullt inför sin Gud (för att inte bryta mot budet att häda). När jag blev noachid hittade jag tidigt en websida om att be de böner som finns i Psaltaren, ungefär som Judar gör: http://www.noahide.com/prayer.htm Att be från Psaltaren var nytt för mig och det gör jag fortfarande ofta. Websidan http://www.noahide.com/prayer.htm som jag länkar till är bra när det gäller undervisning om bön, men på de andra sidorna på siten skriver web-författaren saker som jag absolut inte kan stå för. Med ambivalens länkar jag till den sidan, för det finns få andra sidor som så uttryckligt undervisar noachider om bön.

På senare tid har jag lyssant på undervisning om bön från både Rabbi Avraham ben Yaakov, http://www.azamra.org/ , och från Rabbi Lazer Brody, http://www.israelnationalnews.com/Radio/Author.aspx/4130 . Båda dessa Rabiner är har anknytning till den tradition som starkt betonar undervisningen från Rabbi Nachman från Breslev om daglig personlig bön. Jag tror denna tradition, Breslev, kan vara värdefull för fler noachider, just för att betoningen på fri bön passar så bra för oss som inte är ålagda att be på något särskilt sätt. Den senaste tiden har jag bett mer med fria ord, direkt från hjärtat till Hashem. Det gör gott. Jag blir mer glad. Jag börjar få nya några tankar, fortfarande dock lite diffusa, om hur jag ska hantera en knepig omständighet i mitt liv. Gud svarar på bön i små göromål i vardagen och jag har en glädje i att knyta ann till Gud. Folk som inte står mig nära tycker nog att jag är vanlig, väldigt vanlig, men de vet ju inte omfattningen som min religion har i mitt liv. Det är ingen hemlighet att jag tror på judendomen eller lever efter de grundläggande bud som gäller hela mänskligheten. Jag är väldigt tacksam till Gud för att det går att kombinera ett väldigt vanligt Svenskt liv med att ha ett aktivt, levande religiöst liv.

Shalom!

Niklas

Hur blir man rättfärdig eller blir förlåten sin synd?

Utomstående, främst kristna eller andra som tror på ”nya testamentet”, säger ofta att när andra templet revs år 70, då ersatte judarna offersystemen med bön.

Det är naturligtvis inte sant!

Att närma sig Gud i bön för att få förlåtelse för synder var ett ämne som Salomo (död ca 930 före modern tidräkning) tog upp redan i invigningen av det första templet 1 Konungaboken 8:46-50. Att uppriktigt vända sig till Gud och be om förlåtelse och sedan bli förlåten är ett gammalt koncept.  

Hosea levde på 700-talet innan modern tidräkning, samtida med det första templet och före Israels folk blev landsförvisade första gången (till Babylon). I Hosea 14:3 förespråkas bönens or som ett sätt att få försoning och i verserna 14:5-6 svarar Gud i positiva ordalag.

På samma sätt förespråkade profeten Jona, på 700-talet innan modern tidräkning, att de icke judiska invånarna i Nineve skulle be Gud om försoning. De gjorde det och hörde Gud deras bön och lät dem slippa hamna utanför Guds välsignelser (Jona 3:8-10).

Profeten Mika levde på 700-talet innan modern tidräkning. Han påtalade att Gud inte vill ha oändligt många djuroffer utan människor som gör bättring och lever ett gott liv (Mika 6:7-8). Bön om förlåtelse bör alltså kombineras med ett gott beteende, men djuroffer är ingen absolut förutsättning för att vända åter till Gud.

Precis som djuroffer ibland beskriv ”behaga” Gud så uppges att de redligas bön behagar honom väl.” i Ordspråksboken 15:8. Ordspråksboken uppges vara skriven av Salomlo, men vissa vetenskapligt orienterade menar att den sammanstäldes på 500-talet innan modern tidräkning.

Nej, judarna ersatte inte offersystemet med böner efter det andra templet revs år 70 modern tidräkning. Bön, uppriktig ånger och bättring har alltid varit vägen tillbalka till Gud. Hundratals år innan det andra templet revs hade bönen en mycket viktig funktion. Bön är ingen ersättning för djuroffer.

Även om ett nytt tempel skulle återbyggas någon gång i framtiden skulle det inte ändra bönens roll i judendomen. Främsta uppgiften för djuroffren var att försona synder som begåtts omedvetet, av misstag. Sådan synd som är svår att be om förlåtelse för (för man vet inte om att man gjort fel) (3 Mos 4).

/

Niklas

 Se även detta inlägg: https://noachid.wordpress.com/2008/05/27/ratt-fardig/

Bön i judendomen: http://www.mechon-mamre.org/jewfaq/prayer.htm

Just nu går livet väldigt snabbt. Då är jag extra noga med att läsa lite ur veckans parcha på kvällen och att be på morgonen. Det är som om jag får mer tid på morgonen när jag ber. Faktiskt händer att jag är tidigare än vanligt på jobbet, trots att jag denna vecka bett nästan alla dagens Tehillim/Psaltarpsalmer på morgonen.
Generellt tycker jag att det är viktigare att jag ber något litet varje morgon, att det är en vana, än att jag ställer krav på mig att hinna allt. Skapar man väl en positiv vana är det lätt att utveckla vanan vidare.
Svårast har jag att be på helgerna när dagsrutinerna är friare. Då glömmer jag att be på morgonen och unnar mig att vara uppe och göra annat än att studera Torah. Helgerna är nästa område att fokusera på, att öka bön och Torah-studier på.
Ser jag ett år tillbaka så är mina böne- och studievanor mycket bättre.
Igår var jag och badade i badhuset med min dotter. På väg dit tog jag tillfället i akt att lyssna på undervisning i mp3-spelaren. Det lyssnade jag på i tisdags också när jag tog en promenad.

/N

De sju Noachidiska lagarna är:
– Ha inga andra gudar än Gud! (Avgudadyrkan)
– Förbanna och vanhedra inte Gud! (Blasphemy)
– Mörda inte.
– Inled inte sexuellt osunda och /eller omoraliska beteenden.
– Stjäl inte.
– Ät inte djur levande eller delar av levande djur.
– Verka för ett välfungerande rättsväsen där du bor.

De två första lagarna rör relationen mellan Gud och människan. Rabbi Yoel Swarts har skrivit i skriften ”Noahide Commandments” (på http://www.okgns.org Free.html) följande om innebörden av att leva efter de två första noachidiska buden:

”I den kategori av tro på en sann G-d, innehåller de sju buden till
barn efter Noah förbud mot dyrkande av andra gudar och mot
hädelse (vilket inkluderar bekännelse till ateism). Det finns naturligtvis många
bud kopplade till tron på en sann G-d. De innefattar:
(A) Älska G-d
(B) Be till Honom
(C) Tacka Honom för hans generositet
(D) Ha förtroende för Honom
(E) Hedra Honom
(F) Håll Hans namn heligt
(G) Förbud mot skändningen av hans heliga namn
(H) Att avlägsna sig från dem som inte tror på Honom såsom ateister, otrogna
och ogudaktig människor
(I) Har en direkt relation med Honom, inte genom några mellanhänder. Detta är
varför det är förbjudet att be, bland annat, till änglar eller till döda eller någon tidigare levande person, nu levande, eller någon kommande person!” (Min översättning till Svenska).

Rabbi Swarts fortsätter sedan med att i ytterligare detalj förklara olika bud som ingår under varje punkt från (A) till (H). Varje noachidiskt lagbud är alltså en kategori som innefattar många bud på samma tema.

Punkt (I) lämnar Rabbi Swarts utan kommentar! Glömde han den? Det är inte helt säkert.
Han diskuterar punkt (B), att be till Gud och kanske tyckte att det räckte.
En annan förklaring är att på ett antal noachidiska web-sidor påpekas att noachider inte behöver be till Gud! Bara följa de sju lagarna.
Men om man tro på, och har, En Gud (första lagen) och vill hedrar den En-de Guden (andra lagen) då faller det sig naturligt att man vill knyta ann till Gud och umgås med Gud, d v s att be. Älskar man någon, ex en nära anhörig, då vill man umgås och knyta ann till den personen. Varför skulle man avstå från att be, om man får knyta ann till Gud?
Kanske är det därför Rabbi Swartz lämnande punkt (I) utan kommentar. Noachider behöver inte be, men det finns ingen anledning att avstå.

/N

I en av dagens Psalmer ber vi att alla folk ska få sjunga av glädje inför Gud och att Gud ska leda alla folk på jorden. Det är en bön som särskilt tilltalar mig som noachid. I detta fall föredrar jag JPS översättning:

Psa 67:1 (67:1) For the Leader; with string-music. A Psalm, a Song. (67:2) God be gracious unto us, and bless us; may He cause His face to shine toward us; Selah
Psa 67:2 (67:3) That Thy way may be known upon earth, Thy salvation among all nations.
Psa 67:3 (67:4) Let the peoples give thanks unto Thee, O God; let the peoples give thanks unto Thee, all of them.
Psa 67:4 (67:5) O let the nations be glad and sing for joy; for Thou wilt judge the peoples with equity, and lead the nations upon earth. Selah
Psa 67:5 (67:6) Let the peoples give thanks unto Thee, O God; let the peoples give thanks unto Thee, all of them.
Psa 67:6 (67:7) The earth hath yielded her increase; may God, our own God, bless us.
Psa 67:7 (67:8) May God bless us; and let all the ends of the earth fear Him.

Vissa tycker att jag alltid borde använda en judisk översättning, men då är det svårt att hitta någon översättning på svenska. Andra tycker att det vore bättre om jag bad på hebreiska.
Att be med inlevelse underlättas om man ber på sitt eget språk. Visst vore det bra att be på hebreiska, men inga krav ställs på noachider att be på hebreiska. Jag kommer nog fortsätta be på svenska och samtidigt snegla på den judiska översättningen till engelska för att få en bättre förståelse för hur man i judendomen uppfattar texten.

/N

Judar vänder sig mot Jerusalem i bön. Jag har tagit för vana att vända mig mot Jerusalem när jag som är noachid ber, för Salomo bad vid invigningen av templet om just detta.

2Ch 6:32 Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta för ditt stora namns och din starka hands och din uträckta arms skull, ja, om han kommer och ber, vänd mot detta hus,
2Ch 6:33 må du då höra det från himlen där du bor och göra allt vad främlingen ropar till dig om. Så skall alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus, som jag har byggt, är uppkallat efter ditt namn.

Om vi som är främlingar, inte judar, vänder oss mot tempelplatsen så hör Gud det och alla folk på jorden får lära känna Gud.

Därför ber jag vänd mot Jerusalem.

/N

I morgon ändras mitt liv lite med andra arbetstider och en annan dagsstruktur som ställer större krav på mig. Sedan våren –08 har jag kommit igång med att följa med i veckans textläsning och ibland be böner från Psaltaren enligt traditionen och jag har uppmärksammat när det blir judiska högtider. Nu blir det en utmaning att skapa goda rutiner i den nya livssituationen. Jag ska ställa klockan tidigt i morgon så jag hinner be.
Jag har de senaste dagarna både bett särskilt för situationen i Israel och för de som är judar i Sverige som åter igen drabbats av fler trakasserier. Man kan tycka vad man vill om politik men ändå be för fred och att människor ska få ha ett tryggt liv. Gud hör bön och svarar på det sätt han finner gott. Be.

/N

Några dagar har jag nu bett dagens böner enligt den judiska traditionen (http://www.chabad.org/dailystudy/tehillim.asp?tDate=12/2/2008). Jag är förunnad att kunna göra det, att kunna styra min tid. Att be är ett sätt att bryta sig ur dagens bestyr och totalt byta perspektiv på tillvaron. Det gör det lättare att prioritera rätt under dagen och göra det som är meningsfullt.

Det tar tid att ändra vanor. Att hänga med i veckan parsha (veckans text) har tagit tid och har inte riktigt satt sig. Fortfarande behöver jag självdisciplin. Det kommer ta tid med bönen också.
Men det är samtidigt en form av meditation, att varje dag samma tid be och samma tid läsa Bibeln. Det blir en skön livsrytm.
/N

Det är vanligt att man inom judendomen följer veckans text (Parsha) och att man dagligen ber ur Psaltaren. Jag hänger med i Parshan. Jag ber varje dag men följer inte den bönecykel där man ber igenom psaltarens psalmer varje månad. Istället har jag tagit fasta på en annan tradition, att varje dag be den psalm som motsvarar det år i mitt liv som jag nu lever (har man fyllt 30 ber man 31:a psalmen). Det är enklare men kan bli lite enahanda.

Jag ska pröva att be de böner som motsvarar dagens psaltarpsalmer. Vilka psaltarpsalmer det handlar om kan man läsa här: http://www.chabad.org/dailystudy/tehillim.asp?tDate=12/2/2008

Idag är det dag den 5:e i månaden  Kislev och den femte i månaden ber man psalmerna 29-34. Genom att kolla på länken ovan slipper jag hålla reda på dagens datum i den judiska kalendern. Bra mycket smidigare, så… Jag ska försöka ta mig i kragen och faktiskt be dagens böner några gånger (och sedan kanske lite oftare).

Att be är att knyta an med Gud. Man vinner mycket på att spendera tid med Gud. Det är ibland svårt att spendera tid i fri bön. Efter ett tag vet man inte vad man ska be. Då fyller den skrivna bönen en viktig funktion. Den gör det lättare att be helhjärtat.

/N