You are currently browsing the tag archive for the ‘bön’ tag.

I den här veckan infaller Lövhyddohögtiden, Sukkos. Det är en tid att fira den skörd som Gud givit. Människor kan så eller investera, men Gud styr omständigheterna på det sätt Han finner gott. Under Sukkos tackar man därför Gud, oavsett hur framgångsrik man varit under året. Även den som ser ut att ha förlorat väldigt mycket kan tacka för att den faktiskt fått gåvan att leva. Ofta läser man

Under lävhyddohögtider bygger många prakiserande judar hyddor som de bor i under några dagar för att minnas hur de bodde under ökenvandringen och hur Gud visade omsorg om dem då. Detta praktiseras ibland även på nordliga breddgrader!

När templet fortfarande stod i Jerusalem brukade prästerna varje Sukkos offra i templet för alla andra folk, trots att de inte tror på Gud. Profeten Sakarja profeterade (Sak 14:1-21) att när Moshiach (Messias) kommer och återuppbygger templet ska människor från de olika folken komma och offra i Templet och fira lövhyddohögtiden.

Idag finns inget Tempel på tempelberget. Därför läser man texter om offertjänsten istället, tillsammans med bön. Veckans text, Parsha, är 3 Mos 22:26-23:44 tar bl a upp offer.

Genom att vara glada och tacksamma för de gåvor vi får av Gud, som ger oss allt, öppnar vi upp för att Gud ska kunna ge mer av sina välsignelser.

/N

Annonser

Jag är långt från någon ”observant” livsstil. Att hänga med i veckans textläsning (Parsha) och lägga till några enskilda bönevanor tar lite tid, men inte mycket. Men det kräver viss planering och prioritering. Det är tur att jag inte ska konvertera.

Jag har börjat använda mig mer av Psaltaren för bön. Redan tidigare tyckte jag om psalmerna men åter slås jag av hur mitt i prick de kan uttrycka människans livsomständigheter.

/N
http://www.noahide.com/prayer.htm

Hittade ett förslag till bönerutiner för icke judar.

 

http://www.noahide.com/prayer.htm

 

Det är kortfattat och snabbt att ta till sig. Kortfattat innebär dock att man inte får tydliga svar på varför råden är utformade som de är, men då har man något att söka vidare info om. Länken kommer från Chabad-rörelsen som kanske inte alltid är helt representativ för andra delar av judendomen.

 

Att be till Gud är inte ett bud bland de Noachidiska buden, men…

Vill man hedra sin far och sin mor kan ett första steg i att visa att de är viktiga och betydelsefulla vara att tala med dem (såklart!). På samma sätt gäller att om man tror på Gud så är det en grundläggande vördnad att man talar med Gud.

 

Man kan nog be fritt, men det finns helt klart mycket bra att hämta om bön i den Judiska traditionen.

 

/N

Jag lade in hundra timmar judisk undervisning i mp3-spelaren. Just nu går en serie om kärlek och relationer. En karl som jag kan nog behöva det.

Varför skapade Gud människan? För att han ville ha sällskap!
Slutledning från andra kapitlet i Bibeln: Gud skapade människan till sin avbild, nästan som sig själv. Avbilden återspeglar Gud. Den första människan, avbilden, kände sig ensam trots att den levde med ett antal djur. Gud sövde ned människan och splittade upp den i en man och en kvinna. Då kände mannen att han inte var ensam! På samma sätt som avbilden/människan kände sig ensam innan den blev ett par kände Gud sig ensam innan han skapade människan, nästan som sig själv.

Om man kan dra slutsatser om Gud genom att betrakta avbilden/människan då innebär det att skapelseberättelsen hävdar att meningen med människans liv är att leva i gemenskap med Gud.

Om du inte ber. Börja be.
Är det svårt, fortsätt träna på att be. Övning ger färdighet.
Pröva olika färdiga böner och pröva att be fritt ur hjärtat. Be på olika tider under dygnet. Gör bön en till del av dig.
Du är skapad för att be. Be om saker, för omständigheter, vadhelst som är på hjärtat. Tacka Gud.
Med tiden kommer du bli en van bedjare. Bönen kommer bli betydelsefull på ett sätt som är svårt att sätta fingret på eller formulera i text. Du kommer på något sätt förnimma att Gud är med dig, att Gud älskar dig, har omsorg om dig, möter dig i bönen och svarar på bön.

Gud, den allsmäktige skaparen, vill inget hellre än att ha kontakt med dig! Be.
Det är början på en kärleksrelation.

/N

Området ”rättfärdiggörelse” är ett inte helt enkelt ämne, särskilt om man har en kristen historia. I judendomen framstår lagen och att leva ett gott liv vara ett mer centralt tema även om ämnet behandlas. Jag tar upp en aspekt som är viktig för ”rättfärdiggörelse”, nämligen att be och leva i en relation till skaparen.

Bön om frälsning tillsammans med omvändelse pressenteras som en frälsningsväg t o m för icke judar:
Jon 3:8 Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör.
Jon 3:9 Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.”
Jon 3:10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

Bön om frälsning kan ge försoning:
Hos 14:2 (14:3) Tag med er ord och vänd åter till HERREN. Säg till honom: ”Förlåt oss alla våra synder och tag nådigt emot oss. Då skall vi prisa dig med våra läppar.
Hos 14:3 (14:4) Assur kan inte rädda oss, vi skall inte mer sitta upp på stridshästar. Vi skall aldrig mer säga: `Vår Gud` till våra händers verk. Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet.”
Hos 14:4 (14:5) Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja, ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
Hos 14:5 (14:6) Jag skall bli som dagg för Israel, han skall blomstra som en lilja, han skall skjuta rötter som Libanon.

Bön om förlåtelse var en frälsningsväg som Salomo bad om vid templets invigning:
1Ki 8:46 Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära,
1Ki 8:47 men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i det land där man håller dem fångna och säger: Vi har syndat och gjort illa, vi har varit ogudaktiga;
1Ki 8:48 om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i sina fienders land, dit man fört dem i fångenskap, och ber till dig, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,
1Ki 8:49 må du då i himlen, där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt.
1Ki 8:50 Förlåt ditt folk vad de har syndat mot dig, och förlåt alla de överträdelser som de har begått mot dig, och låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att dessa förbarmar sig över dem.

Bön är välbehagligt för Gud, om den som ber är ”redlig”.
Pro 15:8  De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.

Istället för syndoffer för överträdelser fungerar att ”gör vad rätt är”, praktisera ”kärlek” och ”ödmjukhet” som medel för försoning:
Mic 6:7 ”Har HERREN behag till vädurar i tusental, till oljeströmmar i tiotusental? Skall jag giva min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?
Mic 6:8 Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär HERREN av dig, än att du gör vad rätt är och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?

Goda gärningar, kärlek, bön och ödmjukhet verkar vara frälsnings-budskapet senare i GT snarare än att mekaniskt offra djur utan att ha ett uppriktigt hjärta. Gud önskar inget hellre än människor som uppriktigt vänder sig till Honom i bön.

/N