You are currently browsing the tag archive for the ‘försoning’ tag.

Så var det Yom Kippur, försoningsdagen för alla judar. Det var på denna dag som prästen i templet gick in i det heligaste av templet och bringade försoning med Gud för Israels folk. Idag har jag förstått att det för judar är en fastedag då man går på gudstjänst i synagogan och fokuserar på omvändelse från synd, teshuva.

Men vad gäller för oss icke judar?
Rabbi Yoel Schwartz skriver i ”Noahide Commandments” (http://www.okbns.org/pdf/Noahide_Commandments3_503107.pdf) att för noachider är Yom Kippur också en dag då man ångrar sina synder och vänder om, men att det inte är en fastedag för noachider.

Teshuva, ånger och omvändelse, är ett viktigt begrepp inom judendomen. Jag sammanfattar här några punkter om teshuva som jag hämtat från boken ”In Forest Fields. A unique guide to personal prayer” av Rabbi Shalom Arush. På sidan 219 beskriver han ”the SCAR treatment” för att göra Teshuva i fyra steg:
1) Sluta med det du gör som är fel.
2) Confess: Erkänn det som man felat i för Hashem.
3) Apologize: Be Hashem om förlåtelse. Be med uppriktig ånger.
4) Resolve: Be med intentionen att du inte ska upprepa samma sak igen. Be om starkare förtröstan, emuna, och kärlek till Hashem (ahava) för att klara av det. Gör en plan för hur du ska klarar av det.

I följande artikel från AskNoah.org betonas att i vanliga fall över hela året ska vår bön till Gud inte (mer än nödvändigt) kännetecknas av ständigt ältande av personliga brister: http://asknoah.org/faq/asking-forgiveness
Det står på många ställen i Bibeln att man ska tjäna Gud med glädje:

”En tacksägelsepsalm. Höj jubel till HERREN, alla länder!
Tjäna HERREN med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!
Besinna att HERREN är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och får i hans hjord.
Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacka honom, lova hans namn!
Ty HERREN är god, hans nåd varar i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte.”
Psa 100:1-5

Artikeln ovan från AskNoah berättar att Yom Kippur är en högtid för det judiska folket, inte för noachider.
Jag är väldigt glad för att Gud har givit mig och andra icke judar sju ganska enkla bud att följa, men samtidigt kan jag sakna gudstjänster och ritualer som ger uttryck för den andliga upplevelsen. Det enkla livet som noachid passar mig bra men jag har full förståelse för att det finns noachider som vill leva sitt liv mer så det liknar judisk livsföring.
Hur som helst, nästa högtid är det Succot och då föreslår Rabbi Yoel Schwartz att noachider kan göra mer. Idag ska jag be lite extra kring personliga förbättringsområden. Ett ljus brinner även här hemma (men inte som en mitzva) för att påminna mig om att denna dag är också den sjunde dagen i veckan.

/ Niklas

Nu är det Roch Hashana, det Judiska nyåret. Hur påverkar det mig som noachid?

Vad Rosh Hashana är framgår kort och bra här: http://www.chabadstockholm.com/templates/articlecco_cdo/aid/89372/jewish/Rosh-Hashana.htm

Jag känner inte till några bindande bud för noachider som rör att fira religiösa högtider, men firar man (religiöst) andra religioners/kristendomens högtider riskerar man bryta budet mot avgudadyrkan. Därför är det naturligare för mig som noachid att fira judendomens högtider.

Men hur ska jag fira? Jag har ingen Rabin att ta råd av och min situation är att jag är skild och har min dotter boende hos mig var annan helg. Idag är jag själv. Hade jag haft familj hade det nog varit annorlunda.

Idag på Rosh Hashana dömer Gud mig och resten av världen. Gud avgör vilka som får leva ett år till och hur våra liv blir nästa år.

Jag började därför dagen med att be från psaltaren. De psalmer jag bad har i o f s ingen koppling till Rosh Hashana, men handlar mer om försoning. Jag bad Rebbe Nachmans ”general remedy”.

Jag arbetar idag, men i kväll har jag inte bokat in något annat än att jag ska be och läsa om teshuva (att vända om från synd och försonas med Gud).

Två personliga områden har jag beslutat mig för att jag under det kommande året ska arbeta mer med. Jag ska även ge pengar till välgörenhet idag. Både bön och att ge pengar till välgörenhet har, om det sker med ett uppriktigt hjärta, enligt Bibeln försonande effekter liknande de som djuroffren i templet hade. De är därför extra viktiga denna dag då Gud dömer mig, och dagarna fram till Yom Kippur, försoningsdagen.

Om drygt en vecka är det Yom Kippur, försoningsdagen. Då är tiden för försoning med Gud. Jag har hört (men kommer dock inte ihåg källan) vissa mena att den dagen är en försoningsdag inte bara för det Judiska folket och deras relation till Gud, utan att det är en särskild dag för försoning för hela mänskligheten.

En annan uppfattning jag stött på är att på Yom Kippur sker försoning mellan Israels folk och Hashem men att resten av mänskligheten kan få sina synder försonade särskilt vid Suckot senare i höst. Anledningen till den senare tolkningen är att Bibeln föreskriver att när det står ett tempel i Jerusalem då ska det där offras 70 tjurar varje Suckot för alla folks räkning.

Hur som helst. Nu är en tid då Gud (be-)dömer alla människor och det är därför lämpligt att ägna extra tid åt självrannsakan och för att göra planer för hur man positivt ska utveckla sina personliga förbättringsområden.

Shana tova (Gott nytt år)

/ Niklas

Hur blir man rättfärdig eller blir förlåten sin synd?

Utomstående, främst kristna eller andra som tror på ”nya testamentet”, säger ofta att när andra templet revs år 70, då ersatte judarna offersystemen med bön.

Det är naturligtvis inte sant!

Att närma sig Gud i bön för att få förlåtelse för synder var ett ämne som Salomo (död ca 930 före modern tidräkning) tog upp redan i invigningen av det första templet 1 Konungaboken 8:46-50. Att uppriktigt vända sig till Gud och be om förlåtelse och sedan bli förlåten är ett gammalt koncept.  

Hosea levde på 700-talet innan modern tidräkning, samtida med det första templet och före Israels folk blev landsförvisade första gången (till Babylon). I Hosea 14:3 förespråkas bönens or som ett sätt att få försoning och i verserna 14:5-6 svarar Gud i positiva ordalag.

På samma sätt förespråkade profeten Jona, på 700-talet innan modern tidräkning, att de icke judiska invånarna i Nineve skulle be Gud om försoning. De gjorde det och hörde Gud deras bön och lät dem slippa hamna utanför Guds välsignelser (Jona 3:8-10).

Profeten Mika levde på 700-talet innan modern tidräkning. Han påtalade att Gud inte vill ha oändligt många djuroffer utan människor som gör bättring och lever ett gott liv (Mika 6:7-8). Bön om förlåtelse bör alltså kombineras med ett gott beteende, men djuroffer är ingen absolut förutsättning för att vända åter till Gud.

Precis som djuroffer ibland beskriv ”behaga” Gud så uppges att de redligas bön behagar honom väl.” i Ordspråksboken 15:8. Ordspråksboken uppges vara skriven av Salomlo, men vissa vetenskapligt orienterade menar att den sammanstäldes på 500-talet innan modern tidräkning.

Nej, judarna ersatte inte offersystemet med böner efter det andra templet revs år 70 modern tidräkning. Bön, uppriktig ånger och bättring har alltid varit vägen tillbalka till Gud. Hundratals år innan det andra templet revs hade bönen en mycket viktig funktion. Bön är ingen ersättning för djuroffer.

Även om ett nytt tempel skulle återbyggas någon gång i framtiden skulle det inte ändra bönens roll i judendomen. Främsta uppgiften för djuroffren var att försona synder som begåtts omedvetet, av misstag. Sådan synd som är svår att be om förlåtelse för (för man vet inte om att man gjort fel) (3 Mos 4).

/

Niklas

 Se även detta inlägg: https://noachid.wordpress.com/2008/05/27/ratt-fardig/

Bön i judendomen: http://www.mechon-mamre.org/jewfaq/prayer.htm

På hebreiska kallas givandet till välgörenhet ”Tzedakah”. Ordet ”Tzedakah” har sin rot i ett ord om har med rättvisa att göra, inte välgörenhet.

När templen (det första och sedan det andra) fanns i Jerusalem, då gick rätt-trogna från hela landet med tionde till templet. Det var tio procent av avkastningen de fått på boskap och odlingar som de tog till templet där det offrades inför Gud och man åt en måltid inför Gud. Tiondet gav även prästerna och leviter uppehälle och det gavs också till de fattiga så de inte behövde svälta. De som hade långt till templet fick sälja tiondet hemma och sedan ta med pengarna till templet i Jerusalem.

Fortfarande idag ger många judar tionde, särskilt observanta ortodoxa. Ofta ger de till sin synagoga, men även till andra former av välgörenhet som kommer fattiga, lidande och nödställda till del, på samma sätt som tiondet på bibelns tid gynnade de nödställda.

På samma sätt som tiondet på bibelns tid var kopplat till offertjänsten i templet anses tionde-givande idag vara ett sätt att få försoning med Gud. En judisk sedvänja, som vissa noachider också praktiserar är att i sitt hem ha en burk där man dagligen ”offrar”.

Deu 12:17 Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag.
Deu 12:18 På den plats som HERREN, din Gud, utväljer skall du äta det inför HERRENS, din Guds, ansikte tillsammans med din son och dotter, din tjänare och tjänarinna och med leviten som bor inom dina portar. Och du skall glädja dig inför HERRENS, din Guds, ansikte över allt vad du har förvärvat.
Deu 12:19 Se till att du inte glömmer bort leviten så länge du lever i ditt land.

Och lite senare står det:

Deu 12:26 Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer, skall du ta med dig till den plats som HERREN utväljer.
Deu 12:27 Av dina brännoffer skall du offra köttet och blodet på HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer skall blodet gjutas ut på HERRENS, din Guds, altare. Men köttet må du äta.
Deu 12:28 Var noga med att lyda alla dessa bud som jag ger dig, för att det till evig tid må gå dig väl och dina barn efter dig, när du gör det som är gott och rätt i HERRENS, din Guds, ögon.

Att ge tionde är ett bud som är ålagt judar, men som noachider får följa. Välsignelserna det medför och kanske framför allt att det ibland kan ha en försonande funktion gör att gåvor till välgörenhet starkt kan rekommenderas för alla noachider, men utan krav.

Personligen skänker jag mindre summor med viss regelbundenhet. Det är definitivt ett område som jag skulle kunna bli mer observant på.

/N

Judiska församlingen i Stockholm har en intressant pdf-fil på hemsidan som heter http://www.jf-stockholm.org/dokument/andra_religioner_steinberg_87.pdf

Det är den första svenskspråkiga skrift jag sett där de nochidiska buden omnämns. Jag återger delar av sidorna 87 och 88.
Där står att Judendomen ”hävdar att varje rättfärdig människa kan emotse belöning som tillkommer rättfärdigheten i denna värld eller nästa. Faktum är att det enligt den stränga traditionalistens synsätt i viss mening är lättare för icke judar än för judar att nå förlossning (om ej med samma säkerhet). Av en icke-jude fordras bara att han uppfyller »de sju budord som föreskrevs för Noaks söner», de principer om fromhet och moral som av de gamla rabbinerna ansågs vara bindande för hela människosläktet. Att avstå från (1) avgudadyrkan, (2) incest och äktenskapsbrott, (3) blodsutgjutelse, (4) missbruk av Guds namn, (5) orättfärdighet och laglöshet, (6) plundring och (7) omänsklighet, t. ex. att skära av en lem på ett levande djur. Därtill kommer att den Talmudiska litteraturen är full av berättelser om hedningar som sägs »ha fått rätt till den kommande världen» genom enstaka handlingar av utomordentlig godhet och redbarhet. Judarna däremot förväntas för sin frälsning åtaga sig att av de 613 budorden i Toran fullgöra vart och ett som gäller dem.
Judendomens beredvillighet att erkänna att andra än judar kan äga andliga förtjänster tillräckliga för frälsning är exempel på en liberalism som är nästan unik i den västliga världens teologi.

Då kanske någon invänder att det finns ju inga perfekta människor, för alla gör ju fel ibland. Visst, men om man ångrar sig, beslutsamt gör bättring och arbetar med sig själv, gottgör personer som kan ha drabbats av den egna synden och uppriktigt ber Gud om förlåtelse, då förlåter Gud människan. Man behöver lita på att man är förlåten när Gud har hörlåtit. Se ex Jona 3:8-10.

Hos 14:2 (14:3) Tag med er ord och vänd åter till HERREN. Säg till honom: ”Förlåt oss alla våra synder och tag nådigt emot oss. Då skall vi prisa dig med våra läppar.
Hos 14:3 (14:4) Assur kan inte rädda oss, vi skall inte mer sitta upp på stridshästar. Vi skall aldrig mer säga: `Vår Gud` till våra händers verk. Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet.”
Hos 14:4 (14:5) Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja, ty min vrede har vänt sig ifrån dem.

/N

För ett tag sedan ringde en person som jag inte haft kontakt med sedan jag var kristen.  Syftet med samtalet var ganska uppenbart att försöka omvända mig tillbaka till kristendomen. Hans främsta argument var att eftersom alla människor syndar så går det inte att bli frälst (=räddad) genom att följa religiösa lagbud. I hans föreställningsvärld var det oändligt svårt att bli frälst.
Min respons var att när man har gjort något fel är får man vända om, göra förändring och försöka återställa och be Gud om förlåtelse. Min bild av Gud är att han faktiskt förlåter. Det finns massor av bibelställen som berättardet. Min favorit är Jobs bok där Gud förlät folket i Nineve.

Häromdagen läste jag följande:
Psa 25:6 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet.
Psa 25:7 Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
Psa 25:8 HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
Psa 25:9 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
Psa 25:10 Alla HERRENS vägar är nåd och sanning för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.
Psa 25:11 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.
Psa 25:12 Den som fruktar HERREN får undervisning av honom om den väg han skall välja.
Psa 25:13 Hans själ skall bo i det goda, och hans efterkommande skall ärva landet.

Gud förlåter överträdelser om man uppriktigt ber om det.Rakt igenom Tanakh finns en mängd passager som visar hur Gud förlåter människor. Det finns inget behov av nya testamentets försoningslära genom människooffret Jesus.

Att leva de sju buden är inte betungande. Snarare tvärt om, de är så självklara att man lätt glömmer att det inte bara är bra mänsklig etik, utan faktiskt bud som Gud givit mänskligheten.

/N

Området ”rättfärdiggörelse” är ett inte helt enkelt ämne, särskilt om man har en kristen historia. I judendomen framstår lagen och att leva ett gott liv vara ett mer centralt tema även om ämnet behandlas. Jag tar upp en aspekt som är viktig för ”rättfärdiggörelse”, nämligen att be och leva i en relation till skaparen.

Bön om frälsning tillsammans med omvändelse pressenteras som en frälsningsväg t o m för icke judar:
Jon 3:8 Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör.
Jon 3:9 Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.”
Jon 3:10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

Bön om frälsning kan ge försoning:
Hos 14:2 (14:3) Tag med er ord och vänd åter till HERREN. Säg till honom: ”Förlåt oss alla våra synder och tag nådigt emot oss. Då skall vi prisa dig med våra läppar.
Hos 14:3 (14:4) Assur kan inte rädda oss, vi skall inte mer sitta upp på stridshästar. Vi skall aldrig mer säga: `Vår Gud` till våra händers verk. Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet.”
Hos 14:4 (14:5) Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja, ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
Hos 14:5 (14:6) Jag skall bli som dagg för Israel, han skall blomstra som en lilja, han skall skjuta rötter som Libanon.

Bön om förlåtelse var en frälsningsväg som Salomo bad om vid templets invigning:
1Ki 8:46 Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära,
1Ki 8:47 men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i det land där man håller dem fångna och säger: Vi har syndat och gjort illa, vi har varit ogudaktiga;
1Ki 8:48 om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i sina fienders land, dit man fört dem i fångenskap, och ber till dig, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,
1Ki 8:49 må du då i himlen, där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt.
1Ki 8:50 Förlåt ditt folk vad de har syndat mot dig, och förlåt alla de överträdelser som de har begått mot dig, och låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att dessa förbarmar sig över dem.

Bön är välbehagligt för Gud, om den som ber är ”redlig”.
Pro 15:8  De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.

Istället för syndoffer för överträdelser fungerar att ”gör vad rätt är”, praktisera ”kärlek” och ”ödmjukhet” som medel för försoning:
Mic 6:7 ”Har HERREN behag till vädurar i tusental, till oljeströmmar i tiotusental? Skall jag giva min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?
Mic 6:8 Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär HERREN av dig, än att du gör vad rätt är och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?

Goda gärningar, kärlek, bön och ödmjukhet verkar vara frälsnings-budskapet senare i GT snarare än att mekaniskt offra djur utan att ha ett uppriktigt hjärta. Gud önskar inget hellre än människor som uppriktigt vänder sig till Honom i bön.

/N