You are currently browsing the tag archive for the ‘förtröstan’ tag.

Senaste tiden har jag haft ganska mycket fokus på min tro, även om det inte har synts på bloggen.
För någon vecka sedan stötte jag på något jag inte hört om förut. En Rabbi Yisroel Levine på chabad talade om astrologi och reinkarnation (http://www.chabad.org/multimedia/media_cdo/aid/1320147/jewish/Astrology-and-Reincarnation.htm).Båda ämnena är något man inte behöver tro något om om man inte vill, för det viktiga i judendomen är att leva efter Guds bud.
Hur som helst Rabbi Levine gjorde åtskillnad mellan när Gud ingriper i personers liv med straff och när en människa gång på gång får gå igenom svårigheter i livet som den har i uppgift att klara av för att bli en bättre människa.
Nu kommer poängen: Levine menade att när det olyckliga sker genom naturliga omständigheter då har det som händer med den uppgift människan har att lära sig och utvecklas av. När det olyckliga händer är det större chans att det handlar Guds ”straff” (se vid  01:09 in i klippet).

Detta gav mig viss förtröstan, faktiskt. Jag skilde mig 2006 och är nöjd singel sedan dess. I maj 2006 var jag en soligdag och handlade i stan. Jag bodde ett par mil ut på landet. Det var fint väder helt utan regn och nederbörd. När jag närmade mig hemmet blev jag förvånad. Cirka 400-500 meter från huset var det blött på vägen. När jag svängde in på gården blev jag ännu mer förvånad. Runt huset låg decimeterhöga drivor med körsbärsstora hagel, trots att det var fint väder och jag bor i mälardalen. Plasttaket över uteplatsen hade fått sju hål!  En symbolisk summa. Min dåvarande fru och min dotter var hemma under haglet. Jag frågade vänner och bekanta och inga andra hade sett av någon nederbörd den dagen. Det vara bara på mitt hus det hade haglat!
Det tog ettpar dagar att byta uteplatsens plasttak. Under tiden bestämde jag mig för att skilja mig (efter åratal av dåligt äktenskap och många, många försök att få rätsida på relationsproblemen).

Vad finner jag förtröstansfullt i detta? Om det som hände var ett Gudomligt ingripande eller ”straff” då betyder det att jag inte är bunden att genomgå samma prövningar igen och igen, utan det kan vara en enskild händelse. Hade  det varit en naturlig motgång hade det varit tyngre att gå vidare, för då skulle jag fått förvänta mig fler motgångar på samma tema som skilsmässan.

Dessutom ”straffet” kanske inte var ett tecken till mig. När det hände fick kände jag att Gud såg min situation och att jag därför inte var ensam i eländet.

De sju hålen i taket av haglen inträffade två år innan jag blev noachid och började blogga om de sju kategorierna av bud för icke judar.

/ Niklas

Det bästa jag läst denna vecka om att förtrösta på Gud var ”The Big Trust” av
by Rabbi Max Weiman.

”How do we put in a proper amount of effort, while at the same time trust the All-powerful, All-loving, Infinite Being running the show? Here’s a four-point plan:

1) Don’t worry so much. Whatever challenges arise are for your growth.

2) Pray for the outcome you want – no matter how much effort you’ve put in, or how sure you’re going to achieve what you want.

3) Keep track of the times when things worked out the way you wanted ”accidentally.” (Nothing is an accident.) Once, when my teacher, Rabbi Noah Weinberg o.b.m., asked an extremely wealthy man how he was able to be so successful, the man replied with great honesty, ”Sometimes mistakes turn out wonderfully.”

4) Keep your mind on what God wants in every situation, and you’ll see more of His hand in supplying you with what you want. As it says in the Talmud (Avot 2:4): ”Make His will your will, so that He will make your will His will.” The more you see His hand in your life, the more you’ll come to trust Him.”
(http://www.aish.com/SSI/articleToPrint.asp?an=11601&PageURL=/torahportion/mysticalTour/The_Big_Trust.xml&torahportion=Behar)

/N

Igår besökte jag några som föder upp får. De hade 24 lam och ett 25:e planerat till på tisdag.

I vissa stunder känner jag sorgsenhet över att det jag trodde på i 25 år, kristendomen, inte höll måttet när jag testade dess fundament. Det hade varit mycket enklare om det hållit. Kristna frikyrkor kan ha en fin social gemenskap. De flesta kristna är minst lika trevliga som alla andra. Att tro på gamla testamentet/Tanakh utan att konvertera innebär, i dagsläget, att man inte har någon församlingsgemenskap, i alla fall inte om man bor långt från någon synagoga. Lite trist ur social bemärkelse.

Men Gud ser mig och vet om mina behov. Jag kan förtrösta på att Han har omsorg om vad jag behöver så som David skrev i den 23:e psalmen:

En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.” Psa 23:1-6.

Jag förtröstar på Gud att det kommer bli en annan situation.

/N