You are currently browsing the monthly archive for juni 2008.

Syndoffren i Tanakh(/”gamla” testamentet) utfördes för att försona synder som begåtts av misstag. Ett par gånger har jag på nätet hört Rabiner särskilt betona detta. Varför betonar de detta och på vilken grund?

Fyra gånger i fjärde kapitlet i tredje Mosebok tas uttryckligen upp att syndoffren enbart försonade synder begångna av misstag. Hela kapitlet följer ett mönster med påtalande av det omedvetna misstaget/synden och sedan beskrivning av försoningen genom syndoffret.

Exempelvis det omedvetna misstaget:
Lev 4:27 Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt HERRENS bud och därigenom ådrar sig skuld,
Lev 4:28 eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön.

Exempel på konsekvensen av offret:
Lev 4:31 Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur djuret till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret till en ljuvlig doft för HERREN. Och när prästen bringar försoning för honom, får han förlåtelse.

Tre sådan par av omedvetet misstag och syndoffrets försoning framkommer i kapitlet (4:13-4:20, 4:22-26, 4:27-4:31). Dessutom börjar kapitlet med ett påtalande om syndoffer vid synd av misstag (4:2-3) och kapitlet avslutas med att syndoffer kunde ge försoning även om ett lam offrades (4:32-35).

Ett misstag är att omedvetet göra något som är fel för det står ”Om Israels hela menighet försyndar sig utan att församlingen märker det”(4:13) och ”om han av någon får veta vilken synd han har begått, skall han som sitt offer föra fram ”…( Lev 4:23).

Misstaget är inte att andra personer får reda på synden, utan misstaget är en synd personen begått utan att själv vara medveten, obetänksam, om att det var fel.
Om syndoffer bara försonar synder som begås av misstag så stärker det uppfattningen att människan är kapabel att låta bli att begå synd och kan hålla Lagen:

Deu 30:11 Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta.

Betoningen av att syndoffren försonade misstag påtalar det personliga ansvaret för att var och en i varje stund ska försöka göra det som den uppriktigt vet är rätt och riktigt att göra.
Ibland är svårt att veta vad som är rätt eller bäst att göra. Tredje mosebok 4 berättar att Gud faktiskt kan förlåta misstag, om man uppriktigt försöker göra rätt. Ingen människa lyckas hela tiden.

/N

Annonser

Bloggen tar pappaledigt ett par veckor!

++++++++++++++++++++

Gud sade till Job:
Job 38:3 Spänn bältet om livet som en man, jag vill fråga dig, och du skall svara mig.
Job 38:4 Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd.
Job 38:5 Vem har bestämt hennes mått – du vet! Och vem spände mätsnöret över den?

Människan är verkligen enastående, men det är för vi är skapade till Guds avbild (oavsett vilken metod Han använt).

/N

+++++++++++++++++++

Bloggen tar pappaledigt ett par veckor!

Inget av de noachidiska buden säger att man måste be. Inte heller hur eller hur ofta man bör be. Ändå berättar Tanakh (/”gamla”testamentet) på väldigt många ställen om bön och att Gud tycker om att vi ber till honom.

Pro 15:8  De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.

Gud vill umgås med oss. Vi får lära känna Gud. Troende judar ber vid minst tre tillfällen varje dag. Jag ber lite när jag känner för det, men sista veckan har jag försökt att ta tre korta stunder varje dag där jag fokuserat och medvetet ber till Gud. Ska man lära känna någon, ta intryck av någon och bygga en relation, då måste det till tid i gemenskap.

Vi kan intellektuellt lära känna Gud genom att läsa Tanakh och vi kan erferenhetsmässigt lära känna Gud i bön och vi kan praktiserar vår tro var dag. Alla delarna är en integrerad enhet.

/N

Gud vill ha gemenskap med människor och han vill mest av allt att människor vänder sig till honom i uppriktig bön. Bön är alltså en väg till upprättande av relationen med Gud som kan ge räddning (d v s frälsning eller rättfärdiggörelse). Bibelns ord berättar om detta bättre än jag gör. I Jona bok vände sig Gud via Jona till ett folk som inte var judar:

Jon 3:8 f. … Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör.
Jon 3:9 Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.”
Jon 3:10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

Bön är välbehagligt för Gud, om den som ber är ”redlig”.
Pro 15:8 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.

Istället för syndoffer för överträdelser fungerar att ”gör vad rätt är”, praktisera ”kärlek” och ”ödmjukhet” som ett medel för försoning med Gud:

Mic 6:7 ”Har HERREN behag till vädurar i tusental, till oljeströmmar i tiotusental? Skall jag giva min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?
Mic 6:8 Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär HERREN av dig, än att du gör vad rätt är och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud? ”

/N

Bilden är hämtad från Aish.com. Den föreställer en Etiopisk judinna som ber vid västra muren i Jerusalem.

Jag har tidigare skrivit att judiska teologer har härlett dem från de olika berättelserna i 1 Mosebok, vilket stämmer, enligt jewish encyklopedia.
Samtidigt säger den judiska traditionen att sex av de sju buden gavs redan i Edens lustgård och det sjunde (om blod och levande djur) gavs till Noa.

Är de buden härledda från bibeln eller var de givna i bibeln?

Om vi granskar berättelsen om Kain och Abel får vi ett svar:

Gen 4:3 Kain bar fram en offergåva åt HERREN av markens gröda.
Gen 4:4 Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offer,
Gen 4:5 men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk.
Gen 4:6 Och HERREN sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk?
Gen 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren.

Utan en standard eller en lag finns inget rätt eller fel, gott eller ont. Hur skulle Kain veta vad som är ett ”gott” offer? Människans samvete kan ofta bedöma gott och ont, men knappast om Gud uppskattar djuroffer eller offer av växter. Svaret blir att Gud inte hade kunnat säga ”Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp” om Han inte först hade instruerat människorna om vilken form av offer Han tycker om!

Slutsatsen blir alltså att mänskligheten verkligen hade fått instruktioner, minst en men fullt möjligt även flera bud, av Gud även om de alla inte uttryckligen står nedtecknade i dagens Bibel. Om man sedan använder berättelserna i 1 Mosebok för att härleda vilka bud/instruktioner Gud gav, då är de Noachidiska buden goda kandidater.

/N

I ormens lustgård hade människan fått budet att inte äta av kunskapens träd. De bröt mot det budet och skyllde på att de var lurade av ormen. Gud sade till ormen:

Gen 3:15 ”Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.”

Vad betyder att kvinnans säd ”skall söndertrampa ditt huvud” som Gud sade till ormen? Om man tittar på sammanhanget så hade människorna just brutit ett bud. Vi kan därför tolka detta som att människornas avkomlingar ska hålla bud! Det ligger i människans natur att faktiskt uppskatta och vilja göra gott.
Det finns en motsättning dock för det står att ormen ska stinga människans avkomma i hälen. Människosläket förutsades alltså ha en kluvenhet mellan att göra det de finner rätt och riktigt och det som inte är gott. Detta är den judiska människosynen: Att människan har både god och ond potential.

Deu 30:11 Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta.

Det är inte för svårt att följa Guds bud, för människan är skapad med en god potential.

Hur konstigt är inte kristendomens tolkningar då? De säger att versen med ormen Gen 3:15 handlar om Jesus och att människan efter hon åt frukten i lustgården, enligt läror från Augustinus, är evigt förtappad så att människan inte har kapacitet att göra gott och hålla lagbuden!! Trots att det står att de inte är svåra att hålla i Deu 30:11.
Det är naturligtvis inte sant. Var och en vet att den har potential att göra gott och så är det också skrivet i Bibeln.

/ N

Jag har tidigare skrivit att judiska teologer har härlett dem från de olika berättelserna i 1 Mosebok, vilket stämmer, enligt jewish encyklopedia.
Samtidigt säger den judiska traditionen att sex av de sju buden gavs redan i Edens lustgård och det sjunde (om blod och levande djur) gavs till Noa.

Är de buden härledda från Bibeln eller var de givna av Gud i Bibeln?

Om vi granskar berättelsen om Kain och Abel får vi ett svar:

Gen 4:3 Kain bar fram en offergåva åt HERREN av markens gröda.
Gen 4:4 Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offer,
Gen 4:5 men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk.
Gen 4:6 Och HERREN sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk?
Gen 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren.

Det finns inget gott eller ont, rätt eller fel, utan någon form av standard. Hur skulle Kain veta vad som är ett ”gott” offer? Människans samvete kan ofta bedöma gott och ont, men knappast om Gud uppskattar djuroffer eller offer av växter. Svaret blir att Gud inte hade kunnat säga ”Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp” om Han inte först hade instruerat människorna om vilken form av offer Han tycker om!

Slutsatsen blir alltså att mänskligheten verkligen hade fått instruktioner, minst en men fullt möjligt även flera bud, av Gud även om de alla inte uttryckligen står nedtecknade i dagens Bibel. Om man sedan använder berättelserna i 1 Mosebok för att härleda vilka bud/instruktioner Gud gav, då är de Noachidiska buden enastående goda kandidater för hela mänskligheten.
/N

I Danmark har en ung fotbollstjej fått tillstånd att spela i ungdomslandslaget med slöja.

http://fotbollskanalen.se/1.485457/2008/06/02/slojbarande_tjej_tar_plats_i_eliten
Kritiker mot slöja vill inte att det ska vara tillåtet. Är det för tjejernas bästa som de vill att tjejer med slöja inte ska få delta eller är det för att slöjan för kritikerna står för förtryck?

Om kritikerna av slöja tror att tjejer med slöja är förtryckta och inspärrade bakom slöjan, då skulle nog den mest rationella responsen vara att stödja tjejer i slöja i att till fullo aktivt delta i både idrott och samhälle. Att främja deras möjligheter att självständigt ta för sig och leva livet till fullo.

Deu 30:19 Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva,

Det viktiga kan inte vara slöjan isig utan om människor är fria att välja att leva ett liv de uppfattar är gott för dem.

Min religion föreskriver inga slöjor, men att man ska välja leva till fullo.

/N

Jag har en tuva randgräs på balkongen. Det rör sig sakta i vinden och prasslar när jag sitter där i den varma sommarkvällen. Det dricker 1,5 liter vatten omdagen, minst, och får extra från himlen ibland. Gräs är en metafor för människan.

Psa 103:14 Ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.
Psa 103:15 En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som markens blommor.
Psa 103:16 Vinden drar fram över dem och de är borta, deras plats känner dem inte längre.
Psa 103:17 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom och hans rättfärdighet intill barnbarn,
Psa 103:18 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.

Gud slöt ett förbund med Noa, mänskligheten och hela skapelsen, och Noa förde tron på Gud vidare till kommande generationer. Håller vi de bud som berättelserna i första Mosebok gestaltar då håller vi hans förbund. Vår tid på jorden.

N